Möte i tight c-kurva

Åkte buss igår hem, det är ytterligare något som ovant men som kommer att ingå i min nya tillvaro. Jag missade den planerade åkturen med 30 sekunder, sprang helt klart inte tillräckligt fort. Pausade med att vänta tio minuter och kunde därefter hoppa på nästa buss.

Halvvägs hem skulle det dragspelsformade och långa fordonet köra in i en tight c-kurva, samtidigt som det fick möte av en precis lika stor buss. Vår chaufför stannade och lät sin kollega tränga sig förbi med knappt någon marginal alls. Kändes som det tog en evighet.

Jag förundrades av skicklighetens att rätta de stora transportmedlen.

När vi sen skulle köra vidare så hade vår buss inga egna marginaler. Bussen bokstavligen tjöt och motorn stängde av sig själv, det visade sig att bakdörren tryckts in mot ett sidoräcke. Rutan var totalförstörd. Chauffören svor och passagerare hjälpte till att dirigera så bussen kunde komma loss och färden fortsätta.

Oops ... inte vår chaufförs dag. För honom var det den värsta typen av måndag. I stressen över den kvaddade dörren missade han att släppa av mig på vår hållplats trots att "stannar skylten" lös röd. Shit happens. Jag överlevde och försökte önska chaufförens bättre fortsättning på dagen än dess början.

"Ingen ide', dagen är redan förstörd", suckade mannen och släppte av mig.

Hoppas trots det att chaufförens dag vände och att han fick ut något bra av sin måndag.

Let´s do this!

Nu börjar det ... mitt nya liv, idag och denna vecka. Den första veckan av januari har bestått av återhämtning, vila, fika med vänner, pluggande, familjeliv, dagliga promenader, meditation och yoga. Mina batterier är ordentligt laddade.

Jag är redo att kavla upp ärmarna och börja. Testa att stå på egna ben och att starta upp på riktigt. Inleder därför veckan med boost och input på Hera Hub, mitt vattenhål och bollplank.

Tre månaders tjänstledighet gör att jag får TID,  kan slappna av (lite), nörda in och ge mig själv möjlighet att få vara den rookie jag faktiskt är.

Ett pussel byggs bit för bit. Jag har ingen magisk trollstav och även om jag hade det så är jag inte så säker på att jag vill få bilden serverad.

Däremot kommer det att kännas ekonomiskt men om jag fegar så minimeras chansen att nå målet. Min dröm. Ett steg i taget är min tänkta väg framåt.

Vem vet hur det känns om tre månader? Kanske jag längtar tillbaka till jobbet? Kanske står jag på en helt annan plattform?

Så planen nu är att fortsätta att vidareutbilda mig, att plugga och läsa in ytterligare kompetenser så att jag har mer att erbjuda.

Idag är dag 1 av mitt nya arbetsår. Let´s do this!!!

Hamnar jag i någon form av prestation?

Igår höll jag årets första yogaklass, en 75 minuter lång hatha vinyasa. Noga förberedd men trots det blir jag halvt nojig över att jag ska glömma sekvenser ...

Och om jag gjorde det så spelar det knappast någon roll. Känslan är att det som är verkligt viktigt för klassen kommer att komma med, de positioner som är nycklar för att exempelvis förbereda kroppen inför en eller två peakar.

Igår natt sov jag till och med tillsammans med klassupplägget, suck. Med det menar jag att det sökte upp mig på småtimmarna och klämde sig in i min dröm.

Allt handlar om att jag vill göra bra ifrån mig, nå yogisarna som kommer och ge dessa en skön (läs ofta svettig) timme. De får gärna tycka att jag är "jobbig" under vår tid på mattan om känslan släpper efteråt. Trots allt är jag rätt snäll 😜

Antar att jag hamnar i någon form av prestation? Det ord som enligt mig inte hör ihop med yoga.

Jag vill ju bara leverera en bra och genomtänkt klass. Göra ett bra jobb. Känna mig stolt och nöjd över det jag lämnar ifrån mig. Ge av mig själv så att andra kan växa.

Igår var det good enough, det blev mer än bra. Trots teknikstrul så sprudlade energin i rummet och yogisarna boostade mig efteråt. De var nöjda och jag glad över att min klass lyckats sprida svettigt välmående.

Idag planerar jag nästa klass ...

Mannen undrade om jag kunde hänga på sönerna och vara spion?

Mannen och Lejonkungen hittade en bunker (typ) under en eftermiddagspromenad. Sonen blev eld och lågor och ville genast klättra ned för att utforska. Mannen å andra sidan tyckte att idén var mindre bra då de var helt fel klädda.

Dags för äventyr, tyckte lillebror och berättade för den äldre vad de hittat i skogen. Någon timme senare, utrustade med stövlar, ficklampor och bättre kläder begav sig båda grabbarna iväg. De ville INTE ha med sig sin pappa eftersom de tänkte att han eventuellt skulle sätta käppar i hjulet för deras äventyr. Försöka stoppa deras infall eller komma med snusförnuftiga åsikter.

Mannen undrade om jag ville hänga på istället som hans spion? Jag tittade på honom och sa att det var ett av hans mindre bra förslag. Chansen/risken var snarare att jag skulle heja på sönerna och gå all in i deras äventyr.

Efter en stund beslöt sig mannen för att smyga iväg för att överraska och skrämma kidsen. Åh, äntligen! Det här är mannen jag blev förälskad i, den lekfulle och emellanåt helt otippade. Det nya året har börjat bra. Gamla takter sitter i och mannen gav sig iväg för att jäklas lite med sina söner.

Tänk att det behövs så lite för att ögon ska glittra och en varm känsla av kärlek ska sprida sig i hela kroppen. Låt 2019 fortsätta så här!

Hur svårt kan det vara?

Bussgods har lyckats trolla bort en hel pall med flyttlådor. Astronauten skickade iväg försändelsen vid Lucia så att hela hans bohag från studietiden i Norrland skulle hinna hem till oss före jul. Både mannen och sonen har vid upprepade tillfällen ringt för att fråga var pallen är?

Ett tag (över jul och nyår) sas det att den hamnat i Hägersten!? Gjordes det någonting från Bussgods sida för att åtgärda problemet? Tveksamt. Mycket snack men liten verkstad. Ingen verkar vilja ta tag i uppgiften att leverera rätt.

Astronauten flyttar om en vecka och då vore det fint om lådorna kommit till rätta.
Sista budet är att pallen lämnat Hägersten men anlänt till Jönköping??? Alltså, hur svårt kan det vara?

... som om jag förgiftat mig själv

Det är något konstigt med mig, ja eller med min kropp. Ungefär som att jag helt plötsligt skulle vara överkänslig mot kaffe alternativt kaffe i kombination med fikabröd?

Känslan efteråt är mer lik baksmälla, som att kroppen skulle vara bakfull??? Den blir förbannad och jag blir typ illamående och lite luddig i huvudet, som om jag omedvetet förgiftat mig själv. Kroppen skriker och signalerar att den vill bli av med slaggen = giftet. NU!

Normalt sätt brukar jag kunna dricka en lägre dos kaffe (framför allt direkt efter maten) men att byta ut intaget till eftermiddagsfikat verkar vara svårare.

Mystiskt ...

Vill dock slippa må som igår. Innebär detta att kaffe bör undvikas helt? Eller kanske enbart ett tag?

Bäst att pausa ett tag även om det känns trist för en kaffeälskare.

Klart jag överlever, te är trots allt ett bra och gott alternativ.

Dags att kicka igång 2019 på allvar

Om jag hade arbetat så skulle jag just nu vara i butiken för en tidig inventering men så ser det inte ut för mig, min tjänstledighet på tre månader har precis tickat igång och jag sitter i soffan och hör stormen vina utanför husknuten.

En lyxig tillvaro kanske du tänker? Absolut men alla medaljer har en fram och baksida, för mig är baksidan ekonomin. En summa är ihopsparade (under hösten så att jag inte ska behöva leva på mannen) och senare i januari bör höstens yogalärartimmar hamna på mitt företagskonto. Trots det vet jag att sparsamhet är ett måste en tid framöver.

Har så smått börjat läsa in Yinyoga kompetens och fyller min kalender med de timmar som nu är uppbokade för yogaklasser på olika gym och studios. Även om det för tillfället innebär 7 klasser i veckan så är det på tok för lite för att jag ska klara mig ekonomiskt ...
Antaet är dock bra i sig, för många timmar kan bli slitigt.

Ja ja allt ordnar sig. Alltid. På något sätt. 😜🙏

Så hur var julen då? Jo tack bra. Att vi stannade hemma var det bästa beslutet vi kunde ta. Mannen samlade på sig stress och har brottats med återfall av lättare kramper. Läkningen går långsamt framåt och även om han haft det tyngre så har vi haft det bra med kidsen och de gäster som dykt upp.

• Jag har ofrivilligt lyckats färga lakan rosa (tvättades med en gammal linneduk som har svagt röda ränder ...) 😂😂😂
• Mannen öppnade en julöl och överraskades av död spindel som flöt omkring i glaset
• Vår dekorerade julgran välte nästan på julaftons morgon men fångades upp i rätt ögonblick så att jag och Astronauten kunde justera julgransfoten.

Känner i magen att 2019 kommer att bli bra. Jag har redan kommit igång med mitt nyårslöfte som innebär att hitta tillbaka till min egen träning, den som höjer pulsen och förbättrar konditionen. Nu är det bara att hålla i och fortsätta i samma anda.