Men ... hur gamla är vi egentligen?

25årig bröllopsdag! Oops. Jösses, det är knappt att jag förstår siffran. Vi är ju inte så  gamla ...

Det var igår som vår silverbröllopsdag inträffade. En helt vanlig dag. Tisdag och arbete stod på schemat. Nästan obemärkt anlände den och avlägsnade sig lika stillsamt. En god middag hemma och lite vin annars fick den ingen speciell uppmärksamhet.

Om jag ska vara ärlig så har vi redan firat vår stora dag, det gjorde vi i förskott på Maldiverna. Fuskade och lurades lite när vi var på semester.

På plats på Kuredu så angav vi att anledningen till vår resa var att vi firar 25 årig bröllopsdag. De kan ju inte veta datumet. En av orsakerna att vi kostade på oss att besöka paradisön var just att vi hållit ihop så länge.

Vi blev ordentligt uppvaktade på plats. Bubbel, fruktskål och en säng som badade i blommor och vikta handduks svanar. Magiskt och väldigt romantiskt.

Så det går ingen nöd på oss, var helt okey med en närmast "normal" tisdag.

Puss & kram

Tid för kreativitet?!?

Min plan har är att designa en ny hatt. Den bör vara klar i veckan. Är den det?

Nej ...

Jag har konstruerat stommen och sytt själva hatten men utsmyckning och dekoration kvarstår. Min deadline närmar sig med stormsteg och jag blir fundersam. Att skapa innebär att frisätta tid, att släppa annat och ge sig hän. Humn ...

Är för trött när jag kommer hem ifrån butiken. Behöver "göra ingenting" och chilla för att ladda batterierna, har lovat mig själv det.

Ingen ledig "mitt i veckan dag". Synd.

Spännande att se hur jag ska ro i land mitt lilla projekt. På något sätt så kommer jag att lyckas. Allt kommer att lösa sig. Kanske inte som jag trott eller tänkt. Har faktiskt flera dagar på mig!

Hej svejs!

Working all week long

Brukar sällan vara avis men just nu ikväll (igår när du läser detta) så infinner sig denna oönskade känsla. Varför?

Mina/våra söner kommer att vara lediga hela veckan ... inte jag. De har arbetat klart ... inte jag. Astronauten åker till USA för studier nästa lördag, Lejonkungen har sagt upp sig och tar egentid innan det är dags för universitets studier.

De kan hänga tillsammans.

Gärna få städa vår lägenhet eftersom jag inte hinner!

Trodde nämligen att jag hade en ledig dag mitt i veckan men inser att det är sju dagars arbete i rad som gäller. Suck, skulle behöva en dag att pusta nu när rean är som värst. Inte då ... det är bara att bita ihop och tänka positivt. Nästa helg hägrar massor av skoj! Jippi!

Så min plan just nu är att vila på kvällarna och göra mitt bästa på jobbet under dagarna som kommer. Sönerna får softa, det är de värda. Jag och mannen lovar att göra vår "plikt".

Ha en skön måndag

Kan inte hitta min "slowmotion knapp"

Det finns stunder när jag blir "rädd", som ikväll efter jobbet. Det handlar inte om att vara rädd för någon eller något, det här handlar enbart om mig själv.

Jag har en enorm styrka som samtidigt är en av mina värsta fiender. Jag kan vara högpresterande, ambitiös och effektiv. Bra egenskaper i lagom doser men när jag kopplar bort kroppsliga varningssignaler så finns det endast en förlorare: JAG SJÄLV.

I kris, i tuffa lägen och extrema situationer kan jag hålla "för många bollar" i luften samtidigt. Min simultankapacitet och mitt lugn vet att jag klarar "allt". Är det någon jag litar på så är det mig själv. För gruppen, för jobbet, för teamet kan jag fixa det mesta, ingen ska behöva lida och vi ska helst vara steget före. All in ... jag kan vila sen.

Inte bra. Stressen sätter sig i kroppen, inte på en gång men efter ett par dagar. Lugn och fokuserad utåt men speedad invärtes.

Så var det igår efter jobbet. Jag gick hem med en kropp som skrek VILA. En mage som var i uppror utan att egentligen ge några andra symtom än stressignaler, det tog ett par timmar innan lugnet återfann sig, innan jag märkte att andningen åter var djup och magen mjuk.

... snart är det dags igen, ytterligare en kaotisk dag. Andas!

Opålitlig hoj

En helt underbar sommardag fick jag i present, precis vad jag behöver/behövde efter intensiva arbetspass i butiken. Ett nice break för idag och i morgon är det full fart igen.

Började morgonen ned en löprunda och därefter yoga på solig balkong med våra katter. Gjorde i ordning en lunchpicnic och cyklade till badet. Egentligen ville jag ta bilen men den står i garaget. Inget problem tänker du kanske? Jo! Det är ytterst tight och jag litar inte på mig själv, litar inte på att bilen kommer att vara sig själv när jag backat ut ...

Vill inte skrapa lack, vill inte strula till något, så jag tog cykeln. Den fina vita Cresent hojen med enbart originaldelar som jag fått i gåva av kära vänner. Tyvärr för mig så hann jag inte mer än sätta mig på cykeln förrän gängningen till sadeln släppte. Oops!

Jag hamnade bokstavligt talat i källaren, åkte hissen ned utan att ha tryckt på knappen. Som om det inte var nog så släppte även fästet för stabilitet. Sadeln satt löst och svängde fram och tillbaka. Jag fick knipa ihop låren och på så vis låsa fast min sits. Ett par kilometers mindre behaglig färd, för i min värld finns inte tanken att ge upp. Shit happens men allt är möjligt.

Väl på stranden fick jag trevligt sällskap av kär vän. Varm sol, kalla dopp, gott kaffe och innerliga samtal. Bästa dagen!!!

Avslutade med att cykla hem min cykel med den bångstyriga sadeln. Måste nog meka lite. Kanske be mannen titta på hojen?

Hej svejs

Fredags feeling

Har överlevt första dagen av "halva reapris REAn".

Oj vad folk handlar när priset dumpas! Varje kund har i snitt köpt tio plagg, en del färre men många betydligt mer.

Frågan är om de behöver allt de köper eller om situationen gör så att folk bunkrar? Antagligen är båda svaren sanna. Själv bli jag mest förbryllad över "kommerskaoset".

Det är kläder överallt ...

... och människor.

Ska ändå säga att jag enbart träffat trevliga kunder. Många har varit förstående över långa köer (vilket inneburit ordentlig väntetid), ingen har trängt eller armbågat sig vid kassan och de flesta har varit hjälpsamma när situationen så krävt. Härligt!

Efter en oerhört lååång arbetsdag så känns det skönt att ha en ledig dag.

Ha en härlig fredag!

Okända män utanför vårt fönster ...

Det här med fasadrenovering och byggnadsställning är fortfarande nytt för mig. Jag har inte landat i situationen. En av anledningarna är att det inte alltid "arbetas", typ varannan dag utförs inget arbete.

Jag håller fortfarande på att träna mig på att minnas att gå ut bakvägen, över innergården, för att sedan gå runt huset. Känns emellanåt meningslöst när ställningarna är tomma men meningen är att lära om, att skapa en ny vana.

I morse insåg jag plötsligt att det var män utanför våra fönster och att de hade full insyn ... om de så önskade.

Eftersom jag var ensam hemma så rörde jag mig halvnaken, hade yogat och skulle in i duschen, då jag i ögonvrån ser arbetsbyxor som rör sig tanför fönstret.

Oops! Bäst att klä på sig.

Normalt sett behöver vi aldrig fundera på om någon ser, vi bor högst upp. Men ... som sagt nu är det nya tider. Dags att lära om.

Ha det!