Jag var ensam!?

Jag fortsätter att förundras. Igår gick jag iväg till den träningsanläggning som är närmast vårt hem för att få utmana mig själv, svettas ordentligt och ha roligt. Träning för mig betyder hållbarhet och motståndskraft mot både stress och bakterier.

Vet att många är oroliga och rädda för coronaviruset, det är inte jag. Jag tränar istället för att hålla mig frisk. Vi som har förmånen att vara "yngre" samt "friska" kan följa Folkhälsoinstitutets rekommendationer. Ingenstans står det att vi bör undvika gym eller gruppträning så länge som det finns space.

Vid incheckningen förväntade jag mig att antalet träningssugna återigen skulle sjunka men utanför salen väcktes misstanke om att undertecknad eventuellt skulle få gå hem utan genomfört pass. Jag var ensam!??

Såg ledaren och tänkte att det skulle bli riktigt tufft om det enbart blev hon och jag ...

Fem minuter innan passet droppade en person in i salen, sen en till och en till. Kanske skulle vi bli fem?! Blir det pass om så få är på plats?

6 ... 7, 8, 9  ... wow 10!!! Prick klockan tio kom ett gäng till och plötsligt var vi 26 stycken (plus ledaren). Träningen genomfördes och jag gick lycklig hem.

Hela situationen känns surrealistisk. Som om Sverige stannat. Har svårt att tänka mig att ALLA som brukar träna kände sig krassliga?

Självklart ska var och en göra sina val, framför allt stanna hemma om de känner sig "sjuka" men att sätta sig i karantän utan anledning? För mig handlar det om att fortsätta att leva så normalt som möjligt samtidigt som jag följer de expertråd som presenteras.

Blogginlägg inställt på grund av Corona virus!

Nej, men skämt å sido ... 

kan istället (helt ärligt) skriva: 

Blogginlägg inställt på grund av skrivkramp.

Har inget att förmedla och väljer att acceptera detta.

Ha en skön söndag!

Mannen: "Vi behöver prata!!!"

Härom kvällen när jag kom hem ifrån klass meddelade mannen att vi behövde prata. "Gör det du behöver och kom ner sen", sa han och försvann.

Oops!? Vad hade nu hänt? Något med Astronauten? Kanske Lejonkungen? Eller nya allvarliga världsomspännande nyheter vilka jag missat?

Nyfiken men med en föraning om eventuellt "magont" gick jag nerför trappan. Mannen spände ögonen i mig och sa:

"De har skaffat kattunge!!!"

Med de menade han våra närmaste grannar, de som tidigare hade den fina hankatten Ramses. Den katt som var lika gammal som vår Tiger och som dog samma höst som vår älskling.

Mannen var svartis, såklart, vi har pratat om att skaffa en kattunge men inte gjort något åt saken. Nu hann grannarna före. Genom fönstret hade den lilla spanat ut mot vårt hus och mannen hade noterat den från matrummet.

Hmn ... kanske bäst att agera? Grannens katt kan behöva en jämnårig lekkamrat.

En annorlunda och underlig tillvaro

Astronauten är i Polen och åker snowboard. I skrivande stund meddelar Tjeckien och Slovakien att de stänger sina gränser vilket innebär att grabbarna inte kan åka över gränsen för att åka skidor. Nu vet de inte vad de ska göra eller hur de ska tänka?

Ha is i magen och flyga hem på lördag som planerat eller försöka boka om biljetterna och lämna Polen så snart som möjligt? Det enda de kan göra är att resonera och komma fram till ett gemensamt besök. Oro och rädsla hjälper ingen men sunt förnuft gör det.

Sonen berättade hur de stoppades vid polska gränsen igår för att Corona testas. Tempen togs i pannan på samtliga (i bilen) och när de konstaterats vara feberfria fick de svara på några frågor. Skulle någon haft förhöjd temp så hade de hämnat i ett tält bredvid för att göra mer ingående tester. När de trevliga och vänliga poliserna ansåg att de turistande svenskarna inte bar på Corona smitta fick de köra vidare till sitt boende.

Vi hoppas att grabbarna kommer hem som de ska. Mannen har lovat bevaka nyhetsflödet och meddela eventuella förändringar.

Så har vi Lejonkungen som (pluggar i London ... ) ringde hem till mannen och meddelade att Universitetet kommer att stänga p g a Corona och att de får avsluta terminen digitalt, både vad gäller föreläsningar, tentor och uppgifter. Vad som händer för hans del och om han kommer hem i förtid, lär visa sig inom den närmaste veckan. (De har endast sex veckor kvar av denna termin)

Det blir som det blir ...

Borde inte båda benen bli lika trötta?

Det är något lustigt med mig. Vet inte om jag ska säga underligt (?) för alla har vi våra egenheter. Ju mer jag lär mig om min kropp, vad som fungerar och vad den inte gillar desto mer förundrad blir jag.

Den talar till mig! Hela tiden. Signalerar när den är balanserad och nöjd men framför allt om jag glömmer bort att lyssna.

Mina sidor (kroppshalvor) är olika, vilket är vanligt. Min högra höft är öppnare och smidigare medan den vänstra höften är mer stängd. Det är lätt för ögat att se att jag har större rörlighet på höger sida samtidigt som jag vet att min vänstra är mer stabil. Har tidigare tänkt att "det bara är så..."
Ungefär som vänster höft håller emot?

När jag blir trött eller kroppen är obalanserad så känner jag det i vänster ben högt upp mot höften. Varför bara på vänster sida? Borde inte båda mina ben bli lika trötta???

För inte så länge sedan slog det mig att det kanske är precis så det är, att vänster höft slutit sig? Den bär på historia eller i vart fall så gör mitt vänstra ben det (vilket jag glömmer bort). När jag var liten så brände jag mig, inte en gång utan två, på vänster ben. Den första gången kröp jag på golvet och fick tag på tvättmaskinslangen vilket resulterade i skållhett vatten högt upp på insidan av låret.
Den andra gången klättrade jag på spisen som vickade. På plattan kokade köttsoppa som stänkte över samma ben (det vänstra) samt mellan mina skulderblad.
Ja, jag var halvvild eller i alla fall nyfiken och ständigt på upptäcksfärd när jag var liten. Såren läkte och ärren finns men jag har glömt, de är en del av mig som jag accepterat.

Hur som så kanske detta är en anledning till mina sidors olikheter? Eller inte? Min grundtrygghet fick en törn när jag var ett halvår och senare när jag var cirka 3,5 år. Jag skakades om men mina föräldrar var de bästa, personalen på sjukhuset suverän och min självkänsla stark. Såren läkte men någonstans långt inne i kroppen finns kanske också ett minne som kommer ihåg skräcken, smärtan och sorgen.

Spännande tanke. Kanske har jag slagit huvudet på spiken?! Kanske inte?

Kolla min högra och vänstra höft, visst ser höger ben längre ut?

Det är som det är

Influensatider och Corona rädsla, det märks både på yogamattor och i träningsanläggningar. Hälften av alla som brukar dyka upp är av olika anledningar borta, ungefär som att det vore semester och de rest bort.

För egen del har det påverkar mig genom att ett par klasser ställts in, vilket är trist men ingenting jag kan påverka.  Det är som det är ... livet.

Tänker inte låta rädsla styra mig. Vanligt hederligt bondförnuft räcker: tvätta händerna ordentligt, låta bli att ta sig i ansiktet, hosta i armvecket och stanna hemma om jag skulle känna mig krasslig.

Istället tänker jag att frisk luft, sömn, rörelse, schysst kost och eventuellt undvikande av för stora folksamlingar inomhus är bra ledstjärnor.

Det finns aldrig garantier för någonting, blir jag sjuk så blir jag.

Så vi fortsätter att leva som vanligt. Håller oss uppdaterad på läget och gör vårt bästa. Det blir som det blir och förhoppningsvis håller jag mig fortsatt frisk.

Somligt bör tuktas

Mars månad. Enligt kalendern är det vår, även om det är en tidig sådan. Fåglarna kvittrar och vissa buskar har små knoppar. Långsamt vaknar naturen och de första vårblommorna tittar nyfiket upp. Ljuset är tillbaka på allvar och luften är annorlunda.

Jag njuter!

Vill vara ute. Promenera eller bara sitta. Vill greja i trädgården. Klippa bort det gamla för att ge plats åt nytt och planera vad som behöver göras och i vilken prioritetsordning.

Vildvinet har tuktats, klippts ner till marken och i omgångar har vi åkt med grenar och annat för att slänga i återvinningens trädgårdsavfalls container.

Ännu har jag inte haft möjlighet att sitta ute i solen. När jag varit ledig har molnen hopat sig eller så har det blåst kalla vindar. Solen och jag har med andra ord inte varit synkade men det är enbart en tidsfråga.