Finns vissa likheter

För exakt sex år sen flyttade vi in i vårt hus, då precis som nu med en känsla av sommar. Temperaturen visade 28° och vår katt Tiger, 15 år, höll på att kollapsa av värmeslag. Han åkte med mig i första svängen och efter att ha gått husesyn försvann han in i tvättstugan. Golvet var svalt och inbjudande vilket ledde till att vi inte såg röken av Tiger förrän senare på kvällen.

Ännu en likhet mellan 2016 och 2024 var den kalla våren som vägrade släppa men som sen helt plötsligt byttes till sommar. Temperaturen höll i sig och det var fler än jag som undrade om alla soltimmar brändes av i maj? Svar nej ... den sommaren blev extremt varm.

I år känns temperaturerna mer lagom (20-25°), vilket gör att det är enkelt att njuta. 

När vi flyttade in hade de förra ägarna startat upp poolen - det har vi inte gjort ... än. Lusten att ta ett dopp ökar dock för var dag som går så den punkten på vår "att göra lista" klättrar stadigt uppåt. Säger bara snart!

Tid för resorb!?

 

Astronauten har sprungit Göteborgsvarvet två gånger och på lördag är det dags igen. Håller tummarna att värmen som utlovats bestämmer sig för att sjunka snarare är öka denna dag. Förra året var nämligen Göteborgsvarvet en het upplevelse och därför extra tuff. Då lärde sig sonen vikten av att fylla på med salt vid vätskekontrollerna. 

Minns ett frukostmöte för ett par år sedan då jag lyssnade på tre löparcoacher/profiler, vilka sålde in lopp som fanns att anmäla sig till i min stad. Intressant men fungerar inte på mig,  har sprungit några lopp med flera års mellanrum och konstaterat att de har sin charm men att undertecknad inte motiveras av tävlingsdelen.

Min plan är att knyta på mig löparskorna i morgon (igen) och ge mig ut men då för att njuta av egentid. Jag vill springa enbart för min egen skull och bryr mig faktiskt inte om vilken tid som avverkas på en halvmil alternativt en mil. Har slutat med musik i öronen, springer hellre till fågelsång och avlägsna motorljud, allt för att slippa hamna i eventuell prestation. Vill som sagt njuta och bara vara.

En av profilerna (som bland annat sprungit ett tiotal långlopp samt maraton) imponerade på mig. Han fick frågan vem som är hans förebild? Svaret värmde långt in i hjärtat:

"Jag tänker att någon måste bli sist och det kan gärna vara jag. Mina förebilder är de gamla och unga som hänger i slutgruppen och kämpar, för att de vill."

Sen fick vi veta att denne man mitt i ett maratonlopp i Madrid tog ett fikastopp (har tydligen alltid lite pengar på sig), satte sig på ett café och beställde in te och croissant! När han ätit upp fortsatte han loppet. Wow underbart! Här snackar vi livskvalitet. Heja honom!

Önskar dig en solig vårdag

Skam den som ger sig

Från att ha tandborstskurat altanen bytte jag upp mig (?) eller kanske ner mig till nästa jobb. Vår damm är i skriande behov av gallring av vattenväxter. Näckrosorna är på tok för många och det är risk att allt gror igen ...

Började med den lägre delen, den där pumpen finns. Att rycka upp vattenväxter med rotsystemet var inte alls så lätt som tidigare år. Jag fick ta i för kung och fosterland, köra ner båda armarna i det smutsiga vattnet och leta efter botten. Söka med fingrarna efter rotsystem och dra uppåt.

Vid ett tillfälle släppte en "matta", 10 centimeter tjock. Tung och fylld av småsten gjorde den allt för att jag skulle tappa greppet och ge upp men icke sa Nicke. Skam den som ger sig, tänkte jag, drog till och kunde till slut lyfta upp rötterna. 

Smutsvattnet stänkte och undertecknad blev prickig, ungefär som om hela kroppen (samt kläderna) fått nya fräknar. Shit happens (bokstavligt talat) tänkte jag, håvade upp alla vattenväxter i skottkärran och tog en sväng till komposten innan jag ställde mig i duschen.

NU: klar med del ett.

Skura altan med tandborste

Ja du läser rätt, det är så jag jobbar!

Våra trallar och de är flera stycken behöver rengöras innan jag i år byter ut olja mot såpa. På vissa ställen (typ där kaprifol, vildvin eller vindruvor växer så) finns det extra mycket alger i trät. 

I år hittade jag en lösning av ättiksprit, vatten och diskmedel som sprayas och sen gnuggas med vatten. Vår stora borste gjorde ett sämre arbete än en begagnad tandborste så jag satte mig på knä för att rengöra. 

Gick inte fort ...

Vissa partier av altanen skulle nästan behöva skrapas, tvättas med högtryck och därefter såpas för att bli som ny. Orkar inte. 

Det får bli som det blir. Renare men inte fläckfritt. I år ÄR det okey.

  

Svarta prickar framför ögonen

Flashbacks från tiden som tonåring har hemsökt mig. I nian och under gymnasiet kunde det helt kort svartna för ögonen, så där så att jag stannade upp och gärna tog stöd. Bråkdelen av en sekund pausade kroppen och sen blev allt som vanligt igen. Jag svimmade aldrig men tyckte att det hela var obehagligt eftersom jag inte hade en aning om anledningen.

Gick till skolsköterskan som kollade alla värden samt intervjuade mig. Allt var okey. Vad som dock konstaterades var att jag ligger lågt i tryck så när undertecknad snabbt reste mig (speciellt om huvudet varit nerböjt) så hann blodtrycket inte med. Då både min kondition och alla värden var bra så gjordes inget och besvären försvann.

Långt senare när Astronauten fötts svimmade jag en morgon i badrummet med mannen bredvid mig. Slog i bakhuvudet och åkte in till vår husläkare. Alla värden bra men fortfarande lågt tryck. Jag blev ordinerad vila och mat, istället för de långa promenaderna med barnvagn skulle jag äta en macka och dricka en kopp kaffe när sonen sov. Okey, följde doktorns råd och slapp svimningskänslan direkt.

De senaste dagarna har vi byggt pussel på golvet. Huvudet nedböjt och rörelser upp för att hämta något och sen tillbaka ner igen välkomnade samma gamla obehag, det svarta bakom ögonlocken. Stökade till bland bitarna när jag vinglade till.

Usch ... snurrig i huvudet. Varför?

Då konstaterade Lejonkungen att jag kanske borde äta mer och när han sa det så insåg jag att han hade rätt. Inte för att jag var hungrig för det var jag inte men för att undertecknad insåg att jag ätit för lite kolhydrater med tanke på hur mycket jag rört mig. Oj ...

Återigen, lyssnade på rådet och fyllde på mina reserver, ändå är det konstigt att det gamla blodtrycksfallen återkommit??? Att vi bygger pussel som vi gör påverkar så klart men är det hela förklaringen? 

Tänker att det antagligen är en kombination, så nu får jag se till att äta ännu mer samtidigt som undertecknad tar det lite lugnare när jag ska upp från golvet (behöver ju inte leka studsboll).

Finns inget dåligt väder, enbart dåliga kläder ...

För åtta år sedan åkte jag och mannen till New York över Kristihimmelsfärdshelgen. Då längtade vi efter vår- (läs sommar-)värme. Anlände i strålande sol men redan morgonen därpå drog ett nederbördsområde in, vilket dröjde kvar exakt lika länge som vi ... Tja, det blir inte alltid som vi önskar. 

De två senaste dagarna påminner mig om den råa kyla som kan vara svår att klä sig mot. Bjuder därför på ett blogginlägg från ovan nämnda resa:

I New York är det förbjudet att tuta när du kör bil, trots det tutas det hej vilt! Vissa verkar hålla signalhornet ständigt intryckt.

Regnet kommer och går, vi ser på nätet att det är soligt och vårvarmt hemma ... det är det inte här men vi är på äventyr i staden där allt kan hända!

Idag skulle vi promenera över Brooklyn bridge, äta en pizza på Julianas och sen promenera tillbaka. Jag tänkte fota massor och njuta av den magiska skylinen, det blev inte riktigt så ...
Vi tog tunnelbanan hela vägen ned till Brooklyn Bridge, fällde upp våra paraplyer och började gå. Utsikten var noll och diset låg som dimma över oss. Regnet strilade och ju längre ut på bron vi kom desto mer tilltog vinden. Den råa fukten letade sig in och hur mycket jag än ville gå över till Brooklyn så insåg jag att det inte var meningen att det skulle ske just denna dag. Vi vände och jag såg min dröm regna bort. Visst vädret kan svänga men det troliga är att vi får stå ut med detta ruskväder resten av veckan. Shit happens ...

Nåja, jag/vi överlever. Bron lär stå kvar och jag vet att jag vill tillbaka, känner mig hemma i N Y. Låtsas att jag är en newyorker på riktigt! Vi går utan karta, har gjort det sedan vi kom. Gatunätet är så enkelt att vi aldrig behöver kolla. Guideboken ligger i väskan och glöms bort.

Från bron gick vi hela vägen tillbaka till Midtown, passerade genom China Town, Soho och Greenwich Village med kortare stopp i någon butik innan vi beslöt att pausa för en lunch. Mätta i magarna fick vi ställa in Highline turen och begav oss istället tillbaka till hotellet för att tappa upp ett hett bad och dricka kaffe.

Mannen i receptionen skakade på huvudet och tyckte att vi var knäppa, gå från Brooklyn Bridge till Midtown 6,5 km!!! Kunde inte förstå vitsen eller att det faktiskt är skönt.

Hörs snart!

Lite spännande är det ...

Alltså ... jag har blivit erbjuden ett uppdrag, som extern föreläsare!?

Den person som ställt frågan och som under en längre tid pratat om samt kollat ifall undertecknad kan "tänka sig" sa: "ta det för vad det är och gör ingen större grej av det".

Helt ärligt vet jag inte hur många som ska lyssna, som är intresserade eller som vill inspireras och just nu spelar det mindre roll. Min kontaktperson tror på mig och själv känner jag mig trygg i den kunskap som finns.

Har lovat att läsa igenom program, kursupplägg samt förkunskaper och ta mig en funderare. Arvodet kommer i detta fall att spela roll då uppdraget inte kommer att ske i vår stad.

Spännande att se vart detta landar och om jag i slutänden tackar ja på riktigt.