Flashbacks från tiden som tonåring har hemsökt mig. I nian och under gymnasiet kunde det helt kort svartna för ögonen, så där så att jag stannade upp och gärna tog stöd. Bråkdelen av en sekund pausade kroppen och sen blev allt som vanligt igen. Jag svimmade aldrig men tyckte att det hela var obehagligt eftersom jag inte hade en aning om anledningen.
Gick till skolsköterskan som kollade alla värden samt intervjuade mig. Allt var okey. Vad som dock konstaterades var att jag ligger lågt i tryck så när undertecknad snabbt reste mig (speciellt om huvudet varit nerböjt) så hann blodtrycket inte med. Då både min kondition och alla värden var bra så gjordes inget och besvären försvann.
Långt senare när Astronauten fötts svimmade jag en morgon i badrummet med mannen bredvid mig. Slog i bakhuvudet och åkte in till vår husläkare. Alla värden bra men fortfarande lågt tryck. Jag blev ordinerad vila och mat, istället för de långa promenaderna med barnvagn skulle jag äta en macka och dricka en kopp kaffe när sonen sov. Okey, följde doktorns råd och slapp svimningskänslan direkt.
.JPG)
De senaste dagarna har vi byggt pussel på golvet. Huvudet nedböjt och rörelser upp för att hämta något och sen tillbaka ner igen välkomnade samma gamla obehag, det svarta bakom ögonlocken. Stökade till bland bitarna när jag vinglade till.
Usch ... snurrig i huvudet. Varför?
Då konstaterade Lejonkungen att jag kanske borde äta mer och när han sa det så insåg jag att han hade rätt. Inte för att jag var hungrig för det var jag inte men för att undertecknad insåg att jag ätit för lite kolhydrater med tanke på hur mycket jag rört mig. Oj ...
Återigen, lyssnade på rådet och fyllde på mina reserver, ändå är det konstigt att det gamla blodtrycksfallen återkommit??? Att vi bygger pussel som vi gör påverkar så klart men är det hela förklaringen?
Tänker att det antagligen är en kombination, så nu får jag se till att äta ännu mer samtidigt som undertecknad tar det lite lugnare när jag ska upp från golvet (behöver ju inte leka studsboll).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar