Älskar att vara elev

Skjutsar astronauten till flyget. På vägen hem ska jag pausa och gå på sommaryoga. Vara elev, det var ett tag sedan.

I mitt liv kommer jag att fortsätta att vara nyfiken, vara elev, hur många klasser jag än håller själv. Jag kommer aldrig att bli klar. Jag önskar att lära mer, om mig själv och om yogan så jag kan fortsätta att utvecklas.

Kommer alltid att vara elev även i förhållande till egna elever. Varje möte kan jag lära av, alla människor jag möter har så mycket att förmedla om viljan finns att lyssna.

Så jag fortsätter att studera och lära mig nytt av de runt ikring. Ska bli både härligt och underbart att få gå på en lärarledd klass idag. Åh vad jag ska njuta ... och svettas!

När livet serverar frågor men inga svar

Vi lever i en ekvation som inte går ihop.

Har typ haft klippkort på akuten denna vecka, ofrivilligt. Prover som tagits i det oändliga men som alla visat friska värden trots att kroppen och allmäntillståndet signalerat motsatsen.

Svimningar. Extrem trötthet.

Hur kan alla värden vara normala?

Vi har följt de rekommendationer som givits men situationen har inte förbättrats. Frågorna är många men svaren få.

Hoppas att vi tog akutläkaren i handen för sista gången denna dag och att allt verkligen vänder nu.

Tänk om vi vinner?!?

Ibland går jag på reflex, på impuls och känsla. Säger JA och välkommen till en idé bara för att den tilltalar mig.

Så var det igår. Anmälde mig för att delta i en tävling. Vinst en veckas surf och yoga i Portugal med en av mina favorit lärare. Taggade en vän som är lika äventyrslysten som jag, som gillar att kliva utanför boxen och utmana sig själv.

Tänk om vi vinner resan?!?

Vilken grej ... bara det att jag ALDRIG stått på en surfingbräda. Har drömt om att kunna surfa men aldrig varit i närheten av att testa.

Snacka om att utmana mig själv! Är jag riktigt klok? Kanske har jag fått solsting? Kommer jag att våga?

Säg det? Men den som aldrig ställer sig på kanten och hoppar får heller aldrig veta.

Ha en bra dag!

Med pausknappen intryckt

Jag hade en plan men den kom av sig.

Hettan och värmen kom emellan. När jag ser hur andra runt ikring mig påverkas så fick min plan krypa ned i byrålådan. Jag plockar fram den när det blivit något svalare.

Visst, jag skulle kunna kliva upp kl 06, dra på mig löparskorna och sticka ut på en runda men motivationen finns inte. Tidigare år men inte nu. Jag måste inte.

Jag fördrar att löpa när det är tio grader svalare (30+ är något jag inte rekommenderar)

Så i stället tar jag mattan under armen och smyger ut i trädgården. Parkerar mig i skuggan och låter kroppen styra vad som händer. Lyssnar in min dagsform och vad jag behöver.

Snart får jag sällskap, inte enbart av Tiger utan av en vän. Morgonyoga i vår trädgård. Nice start denna varma dag.

Det är inte farligt att svimma säger de, bara obehagligt

Det är jobbigt att se de man älskar lida.

Värmen kan slå ut vem som helst, det lärde jag mig ifjol efter vår hemska hemfärd från Maldiverna. Då när vi satt fast, instängda i det plan som skulle ta oss hem, på plattan i över fyra timmar. För lite syre, luft som stod helt stilla, hetta och felaktiga beslut av flygkaptenen gjorde att hälften av alla passagerare blev illamående, fick yrsel och i några fall svimmade.

Nu är det varmt igen, över 30 grader och solgass. Den vind som blåst hela året har mojnat och kvar är stillastående tryckande luft.

Då kan det vara läge att dra sig undan, ner i en källare och vila. Dricka massor av vätskeersättning och sätta på en fläkt.

Problemet är att du kan göra alla rätt och ändå må dåligt, bli så svag att du svimmar och behöver uppsöka akuten. Få dropp. Pigga på dig. Alla värden är bra men du har synbara tecken på att vara på väg att bli uttorkad. Blir hemskickad och tre timmar senare svimmar du igen ... trots kallt bad, salt buljong och vila?

Vad är felet? Alla instruktioner följs.

Ringer 112. Pratar med ambulansen som kommer. Nya prover, alla bra. Allmäntillstånd taskigt. Ambulansförarna konsulterar sjukhuset. Som läkaren sa tidigare så säger de att det bara handlar om att ha tålamod. Dricka mer, få i sig salter och socker, äta, undvika solen och vila. Det är inte farligt att svimma säger de ... bara obehagligt. Så åker de igen och vi hoppas att det vänder.

En inställd yogaklass och semesterdagar som stannar upp totalt, det här var inte vad vi planerat. Ibland vill livet annorlunda, prövar oss och så är det nu.

Tålamod och tillförsikt och positivt tänkande, vi testar! Var rädd om dig i värmen!!!

Det gör ont i hjärtat att stänga dörren...

Vi har en grannkatt som verkar vilja flytta in till oss ... igen.

Tror att Ramses familj är borta. Helt plötsligt står inte Tiger utan hans bästavärsta kompis i köket och stryker sig mot våra ben. Mannen undrar förvånat över tystnaden? Tigers jamningar är sällan lågmälda. När mannen tittar ned så är det "fel" katt.

Samma sak hände mig, helt plötsligt så jamas det, någon är hungrig men det är INTE Tiger. Uppfört källartrappan trippar R, denna vackra, sociala och trevliga varelse. Han låter sig lyftas upp, gosas med och bäras ut. Sätter sig sedan att vänta utanför altandörren och blinkar med sina stora ögon.

Det gör ont i hjärtat att stänga dörren för honom utan att ge en hungrig Ramses något att äta men emellanåt behöver huvudet få bestämma. Grannkatten bor inte hos oss, han har ett eget hem med egna människor och just därför ska vi INTE mata honom.

Så länge R och T hittar ett schysst sätt att förhålla sig till varandra så är R välkommenen över till oss. Jag kan hänga med honom ute på altanen, ge katten full uppmärksamhet och om jag inte har tid så gör mannen eller någon av kidsen det.

Gränsen går när Ramses knallar in, sist klev han in genom tvättstugefönstret (och en stund efter honom upprepade Tiger samma entré ... i sanningens namn så var alla andra vägar stängda).

En in en ut ... just nu är det svårt att veta om det är rätt eller fel katt som tassar omkring vårt hus.

Torka och solgass

Lite åska eller massor av regn skulle sitta fint. Precis när jag skrev orden så tyckte både mannen och jag oss höra knallar i fjärran. Jag skyndade ut men möttes av en ljus och klar himmel ... kanske enbart önsketänk?

Igår var det så varmt att till och med mannen badade, två gånger! För dig som inte vet så hör detta till ovanligheterna, ungefär som att julafton inträffar en gång per år.

Vi hade arbetat ute i trädgården, klippt buskar, plockat in bär och rensat ogräs. Svetten rann och kropparna var överhettade (då hade temperaturen ännu inte stigit som den skulle komma att göra på eftermiddagen). Ett dopp i poolen var vad kroppen önskade mest av allt.

Kan dock bli för mycket av det goda. Inga vindpustar gör att luften står stilla och risken att bli överhettad stiger. Bad och Resorb underlättar men skugga är den bästa medicinen.

Jag som tål värme och sol känner inte efter, glömmer bort att använda solhatt, dricker för lite och får lida efteråt.

När vi bodde på landet för ett antal år sedan hade vi de bästa grannar man kan ha. Jag brukade säga till mamma att hon kunde slappna av, det fanns andra som såg till att jag skötte mig.

När jag arbetade i hetta utan hatt så påminde grannarna mig. De såg också till att jag drack bättre genom att spontant bjuda över mig för en dryckespaus. Om jag var för flitig så blev det fika. Eftersom de inte var min mamma så lyssnade jag tacksamt ... (min älskade mamma var också tacksam, hon visste hur jag fungerade).

Lite klokare har jag blivit men är jag för fokuserad på en uppgift så kan jag fortfarande glömma bort sånt som egentligen är viktigt, typ vätska, solhatt, solskyddsfaktor.

Ta hand om dig i värmen!