En hade huvud men inte de andra ...

Igår brottades jag bokstavligen med skyltdockor i butiken! Efter att ha hängt om delar under lördagen var det dags att byta kläder på byster samt tre dockor i det skyltfönster som befinner sig inne i butiken.

Insåg att de bar sandfärgade boots ...

Dockorna behövde svarta och det var här mitt lilla problem uppstod. Vi har många svarta men vi har nästan lika många dockor och alla boots var redan upptagna. Fanns inga snyggare pumps eller sneakers som fungerar för senhöst/vinter.

Eller helt ärligt så fanns något par svarta boots men utan borrat hål under sulan, dessa kan endast användas av dockor som har pigg i vaden istället för pinne i foten.

Fick en lysande ide', hade en docka inne i butiken som tidigare stått i de stängda fönstren, jag kunde helt enkelt byta fotplatta! Problem löst (trodde jag)

Eftersom jag är lat så lyfte jag dockor (fullt påklädda) och trixande av skor. Placerade tillbaka dessa med nya boots. Gick bra fram till dess att den fotplatta jag lösgjort skulle användas. Dockan i skylten hade inget hål i vaden ... suck. Kollade kompisarna och upptäckte en med hål. Yes!

Men nej ... hålet stämde inte. Fick gå på reservplan och byta hela dockan. Oops! Den hade huvud, inte de andra ... tänkte inte på det.

Tillbaka på ruta 1 men skam den som ger sig. Efter en del trixande så löste sig "problemet" även om svetten lackade. 😜😂

Kanske spelar det ingen roll VAD jag gör utan att det är HUR som är poängen?

Ena dagen stort steg framåt och nästa dag ett litet steg tillbaka, som en dans fast utan det där härliga flowet ... det är så vi lever.

I min privats sfär händer det grejer eller det känns åtminstone så. Jag har fått nya kontakter och utan att ha bett om det tipsar andra om mig! Det känns som att få presenter jag länge önskat mig. ❤️🙏

Igår stod date med en tänkbar kollega på mitt schema. Hade blivit ombedd att planera och hålla i en kortare yogalektion/sekvens vilket var ungefär som att bli kallad till jobbintervju eller att få göra ett arbetsprov "in real life".

När jag ska gästspela eller som igår presentera en kortare sekvens för att visa vem jag är och vilken stil jag har så börjar tankarna snurra. Hur och vad representerar mig bäst? Svaren kan vara många eller få. Kanske spelar det faktiskt ingen roll VAD jag gör utan det är HUR som är poängen?

Pirr i magen men ordentligt förberedd åkte jag iväg. Som mannen sa innan så gick det bra och från och med nu kommer jag att få möjlighet att vikariera då någon ordinarie lärare inte kan hålla i sin klass. Efter nyår kan det mycket väl bli så att jag får egna fasta timmar. Yes!!!

Ha en alldeles underbar söndag!

Ärligt talat så kunde jag inte göra något annat än vänta ... så då gick jag och tvättade håret?!

Livet just nu är okey, ja faktiskt bra men jag tänkte att jag skulle backa två dagar. Efter mannens andra behandling hos den leende kinesen (då mannen själv frågat efter och bett om nålar mot stress) reagerade kroppen just på det sätt vi inte förväntat oss, att bli spänd och skakig. Mannen sov oroligt och på morgonen kom kramperna, de som försvunnit efter första behandlingen. Uppenbarligen triggades kroppen av nålarna och det fanns endast en sak för mannen att göra ... rida ut stormen.

Det är svårt att se på, att inte kunna göra något som magiskt trollar bort demonen som smugit sig in i kroppen och tagit över. Ärligt talat kan jag bara vänta ... så jag gick och tvättade håret! Fick olustkänla i magen då jag smet iväg samtidigt som jag visste att mannen redde ut situationen själv. Han led inte av att jag duschade, det var jag som mådde dåligt över att inte kunna hjälpa honom.

När jag senare skulle åka till arbetet och vi kramade om varann så kände jag mig fullkomligt energilös, som om jag varit den som brottats med kramperna. Väl på jobbet märkte jag hur stressad min kropp blivit av morgonens oro. Trots att jag tycker mig ha en bra verktygslåda och veta hur jag ska ta hand om och boosta mig själv så insåg jag att stressen lagrats som lagren i en lök. När mannen mår dåligt så faller jag med huvudet först ned i en djup avgrund om än enbart för en liten stund.

Jag är väl medveten om att det är viktigt att registrera alla kroppsliga signaler. Så under mina raster mediterade jag, använde min mindfulness app, blev sammanlagt tre gånger a' 15 minuter. Drar ut några köksstolar och lägger mig på rygg över dessa, stoppar in örsnäckor och lyssnar. Efter tredje meditationen släppte stressen. Då kunde jag både gå ut och äta med jobbet och senare köra till Arlanda för att plocka upp Lejonkungen.

Så morgonen efter meddelade mannen att han sovit nio eller tio timmar! Kände sig både utvilad och glad. Från kramp till bra sömn ... kanske triggades kroppen medvetet av nålarna för att värka ut stress? Ingen aning men det är vad vi just nu hoppas och vill tro.

Det lilla livet är värt sååå mycket, det är på riktigt och äkta

Förra fredagen frågade en kollega om jag/vi skulle göra något roligt i helgen? Jag tittade förvånat upp, log och svarade: "Tja ... hemma hos oss handlar allt om överlevnad"

Riktigt så illa är det inte men när andra planerar in middagar, resor och fester så nöjer vi oss med det lilla livet, äta något enkelt men gott, tända ljus och prata mycket. Kanske rigga för en filmkväll då mannen somnar (skulle aldrig hänt i vårt tidigare liv att det var han som somnade ... var alltid jag!)

Hur tunga vissa stunder eller dagar varit så finns ingen anledning för mig att klaga. Visst längtar jag efter en normal vardag, då vi är två som delar på sysslorna men den dagen kommer, det är jag säker på, så ett steg i taget.

Att jag öppet valt att berätta om vår resa gör livet enklare och mig starkare. Att människor i min närhet vet och bryr sig hjälper mig att orka. När mannen håller om mig fylls hela min kropp med ny sprudlande energi. Det lilla livet är värt sååå mycket, det är på riktigt och äkta!

För att toppa lyckan över att det är fredag, att livet trots allt är okey och att jag är jag så kan jag meddela att vi ska äta familjefrukost (minus en astronaut). He is back, Lejonkungen!!! Hämtade honom på Arlanda igårkväll ❤️ Vi har honom till låns några dagar

Kyla trängde ut ur kroppen och färgade huden röd

Det är spännande att hänga med på behandling i kinesisk medicin/akupunktur. Igår var det dags igen och denna gång behövdes ingen taxi, jag agerade chaufför. Redan i dörren så konstaterade vår läkare att patienten såg betydligt starkare ut jämfört med förra veckan.

Mannen frågade om det gick att sätta nålar även mot stress? Svaret lät inte vänta på sig: ja. Vi kunde senare konstatera att det blev många nålar, hela 29 stycken!

Mannen reagerade på ett par som sattes på höger sida av kroppen och vi fick veta att dessa kopplades till mage/tarmar. Jag fick "massage tips" för extra stimulering så återhämtningen går snabbare.

Mannen såg ut som en levande nåldyna eller igelkott och jag kunde inte låta bli att fotografera. Dessa bilder kommer dock aldrig att publiceras ...

Så fler nålar på ryggen, ett tiotal med koppar över, då dessa senare togs bort hade mannen stora rosa cirklar. Ryggen var "vit" och hudfärgen inuti cirklarna var rosa/röd, Vi fick veta att detta var något bra. "Kyla" hade dragits ut ur kroppen vilket innebär gifter och slagg, med andra ord så svarar mannen på behandlingen.

Något som däremot hände efteråt var att den svaghet med darrningskänsla som försvunnit under veckan när mannen kunnat sova återvände? Antagligen för att läkaren triggat systemet med nålar. Men det som ska behandlas behöver komma upp till ytan och bli synligt så vi hoppas att kroppen långsamt läker sig själv och blir lite starkare dag för dag

Då blev kroppen sur, protesterade högljutt och skrek åt mig att lyssna

Vilken morgon (pratar om gårdagen)! Upp i ottan för att hinna med lite frukost innan det var dags att åka till studion och hålla klass, min andra ordinarie.

Hur många skulle komma? För en vecka sedan var det rekord, något som knappast var min förtjänst men som var tummen upp för studion, att så många orkat ta sig upp för att starta dagen med yoga. Hade inte kollat bokningarna och tänkte att blir vi fem så är jag nöjd.

För mig är det viktigt att hinna gå på toaletten innan jag åker hemifrån, försökte flera gånger men utan något lyckat resultat och tänkte "okey då", får prova igen innan klassen. Satte mig bakom ratten och körde hemifrån. Ungefär halvvägs så talade hela kroppen om för mig att NU var den redo.

Va? Nej!!!

Jag kopplade på yogisk andningsteknik och beslöt att hålla ut de tio minuter som behövdes. Då blev kroppen sur, protesterade högljutt och skrek till mig att lyssna!

Vad gör jag när det är bilkö, mitt inne i city? Kan inte direkt svänga in och parkera vid väggrenen för att hitta ett buskage att göra det jag behövde göra ...

Så såg jag OK-macken, yes! Problem löst. Kom därefter till studion och upptäckte att teet redan var på gång, att andra fixat (det som jag tidigare alltid gjort när jag kommit innan läraren). Fylldes av tacksamhet och en skön känsla i magen.

Vi blev fler än fem, färre än förra gången men fler än jag vågat hoppas på, (dessutom några yogisar jag längtat efter). 

En fråga om framtiden

Som gäst fick jag både yoga och besöka en av stadens nya multisporthallar/gym. En tidig morgon och en härlig start.

Vilken lycka att bli inbjuden och att få möta en massa vänliga människor samt se den fina sporthallen. Någon kanske tycker att yoga passar bättre i en studio?

Vissa gånger kanske men andra känns det helt rätt att det finns i samma gemenskap som andra träningsformer, mer lättillgängligt för den oinvigde att prova på.

Blev inspirerad och imponerad över vad jag såg, snygg design och  smart arkitektur. Fräscht. Att jag sen fick gå på en skön och välgörande morgonklass kändes som en present.

Fick frågan om jag är intresserad av att vikariera om någon behöver ersättare? Ja!!! Än är inget bestämt eller så, enbart ett första steg men wow! Behöver träffa ansvarige som försökt nå mig. Dags för mig att återkoppla så vi kan boka in ett möte.

Det här är vad jag vill ... wish me luck!