Vilken morgon (pratar om gårdagen)! Upp i ottan för att hinna med lite frukost innan det var dags att åka till studion och hålla klass, min andra ordinarie.
Hur många skulle komma? För en vecka sedan var det rekord, något som knappast var min förtjänst men som var tummen upp för studion, att så många orkat ta sig upp för att starta dagen med yoga. Hade inte kollat bokningarna och tänkte att blir vi fem så är jag nöjd.
För mig är det viktigt att hinna gå på toaletten innan jag åker hemifrån, försökte flera gånger men utan något lyckat resultat och tänkte "okey då", får prova igen innan klassen. Satte mig bakom ratten och körde hemifrån. Ungefär halvvägs så talade hela kroppen om för mig att NU var den redo.
Va? Nej!!!
Jag kopplade på yogisk andningsteknik och beslöt att hålla ut de tio minuter som behövdes. Då blev kroppen sur, protesterade högljutt och skrek till mig att lyssna!
Vad gör jag när det är bilkö, mitt inne i city? Kan inte direkt svänga in och parkera vid väggrenen för att hitta ett buskage att göra det jag behövde göra ...
Så såg jag OK-macken, yes! Problem löst. Kom därefter till studion och upptäckte att teet redan var på gång, att andra fixat (det som jag tidigare alltid gjort när jag kommit innan läraren). Fylldes av tacksamhet och en skön känsla i magen.
Vi blev fler än fem, färre än förra gången men fler än jag vågat hoppas på, (dessutom några yogisar jag längtat efter).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar