VILKA ska jag välja? Och VAD kommer de att säga om MIG?

Jag har fått litteraturlista och fördjupningsuppgifter som ska göras innan fortutbildningen för yogalärare går av stapeln i slutet av juni. Mastig läsning och en lika omfattande självanalys.

Vad har jag gett mig in på?

Nä jag klagar inte, valet är mitt. Ingen har övertalat mig eller på något sätt sagt att detta är något jag varesig behöver eller måste göra. Kanske skulle det smartaste vara att vila i det läge jag är? Bli tryggare och säkrare i min lärarroll (har inte ens undervisat i ett år ännu ...)

Det är JAG som vill! Få gå för dessa två förebilder som jag beundrar och som jag VET kommer att ge mig en skjuts åt rätt håll. Det är bara att bita ihop och beta av en bok i taget tillsammans med de frågeställningar som kopplas samman med just denna.

En uppgiften är mer omfattande än de andra. Spännande och lite skrämmande på samma gång. Som en vän till mig sa "coachningsfrågor på avancerad nivå". Jag ska låta fyra personer hålla var sitt tal om mig utifrån fyra olika teman ... ja eller sidor av min personlighet. Dessa fyra personer kommer inte att tillfrågas utan jag ska själv känna in vad de skulle säga.

Så vilka ska jag välja? Och vad kommer de att säga om mig?

Talen ska skrivas i flöde, inte tänkas igenom. Tanken är att få ett helikopterperspektiv och att jag ska få självinsikt på köpet (tänker jag). Denna uppgift är både pirrande och lite olustig på samma gång. För att säkra upp behöver jag en rulle toalettpapper eftersom tårarna troligtvis kommer att rinna.

Känslan är att jag har bra koll på mina styrkor och brister men vem vet vilka insikter jag kan ställas ansikte mot ansikte. Just nu finns ingen rädsla, jag är den jag är och jag är good enough.

Men hur roligt är det egentligen att titta på sitt eget skav? Lärorikt absolut men trevlig ... knappast.

Pensionärs varning

Funderar allvarligt på att låta mannen gå under benämningen Meterologen.

Hemma hos oss så behöver vi inte kolla vädret, det gör mannen. Han har appar och dessa använder han flitigt, enligt Astronauten FÖR mycket. Sonen anser att detta är "pensionärs varning".

Pratar du om vädret mer än rimligt (vad nu det innebär?) så har du för lite att fokusera på!?

= pensionärs varning.

Min tolkning av mannens intresse (tror jag) härstammar från förra sommarens extremt höga temperaturer, då när hans kropp loggade ur mycket på grund av den ihållande hettan. Mannen kunde inte styra vad som skedde annat än att förbereda sig genom att just kolla upp vädret, se om svalka och regn väntades. Vilket det typ aldrig gjorde ...

Ofta tycker jag att det är fördelar att ha en egen meterolog, jag behöver som sagt aldrig undra, jag kan fråga.

Var var det nu jag la den???

Har ett antal böcker att läsa. Plugga. En av fyra ägde jag redan så under tiden jag väntar på bokleveranser så väljer jag att fokusera på den bok som redan lästs (för typ ett år sedan).

Inte alltid helt enkelt då den plötsligt gömt sig!

Frågade mannen trots att jag visste svaret, varför skulle han bry sig om DEN boken? Frågade Lejonkungen som svarade med att se ut som ett frågetecken. Kunde med andra ord enbart vara en person som rört boken, JAG.

Men var var den? Letade överallt där den borde kunna vara. Letade där den inte borde vara ... Inget napp, boken var och förblev försvunnen???

På vårt soffbord i källaren har jag lagt fyra tavlor som ska upp på väggen, så vi inte glömmer bort. Beslöt att lyfta på dessa, bara ifall att och BINGO! Där var boken???

Så slutet gott, allting gott. Nu kan jag plugga igen.

LEGO RACERS

Hemma hos oss är det nostalgi på hög nivå. Lejonkungen har nämligen lyckats ladda ner ett av de absolut första dataspel som han och Astronauten spelade: LEGO RACERS.

Det hela började när vi bodde i vårt stora hus ute på landet och kidsen var små, kanske 4 och 6 eller möjligtvis 3 och 5 år? De satt bredvid mannen som visade hur de kunde bygga bilar och skapa sin egen outfit som förare. Att köra race var då lite för avancerat så pappan körde och grabbarna fick trycka på knappar för extra speed eller andra finesser som hemliga genvägar. En stund varje kväll satt de, turades om och hejade på mannen när han vann över "bossen".

Tiden gick och plötsligt kunde de själva designa och styra sina bilar fram till finalracen då allt gick så mycket snabbare och de fortfarande behövde pappans kunnande för att vinna.

Under sista etappen var Astronauten och Lejonkungen helt självgående, tävlade mer mot varandra än "bossen" och när de senare var och en klarade av hela spelet så utbröt stort jubel.

Ett tag senare sorg ... då de insåg att eran var över.

LEGO RACERS = kultspel. Snyggt gjort, musik som drar mig 15-20 år tillbaka. Ren och skär nostalgi. Tonerna av introt värmer i hjärtat och jag blir både glad och lycklig.

Hur gick det för mig? Tja ... testade men eftersom jag inte var "lysande bra" på en gång så la jag ner min karriär som racerförare och lät den manliga delen av familjen roa sig.

Magnolian blommar och snöflingor faller

Det finns mycket jag "borde" göra men som just nu hamnar på hög för att jag prioriterat vila. Lägre tempo och mer återhämtning. Tids nog hinner jag och det som inte blir av kanske ändå inte är meningen?

Jag har istället promenerat med mannen, pluggat och praktiserat yin yoga. Tagit hand om mig själv.

En lugn skön fredag utan några måsten (förutom den inplanerade vinyasa klass jag lovat hålla innan middagen) var precis vad jag behövde. Räkmacka och vin samt feelgood serie. Jag är nöjd. Sammanfattningsvis en bra inledning på denna helg!

Vi får se vad denna dag har att erbjuda? Undervisar en morgonklass ... men efter det? Spännande!

Energinivå låg ... behövde laddas

Det är inte ofta jag har låg energi men igår hände det. Vaknade till väckarklockan och var sjukt trött,  steg ändå upp. Tanken var att jag skulle piggna till på yogamattan (vilket jag oftast gör) men inte denna gång.  Segt huvud och tung kropp, kändes dock lite bättre efter frukost.

Trots allt fick jag riktigt mycket gjort inne i stan på förmiddagen och sen ännu mer efter lunch men därefter sinande energin, så mycket att jag faktiskt la mig en stund på sängen för att vila. (Händer typ aldrig)

På mitt program stod träning innan middagen och jag funderade över om kroppen ville hänga med? Min handled kunde eventuellt trilskas och protestera eftersom den fortfarande bör ta det lugnt och vila från armhävningar ...

Jag gick iväg med tanken att det är fullt möjligt att gå hem ifall kroppen drar i handbromsen, dessutom är plankan ett okey alternativ till armhävningar. Att träna kan ofta öka energinivån (om du har tur), liksom kicka igång kroppen vilket var just vad som hände. Skönt!

Idag hoppas jag på "normal status".

                                                               Happy, happy Friday!

Torsdag, inte måndag och snart är det helg ... igen

Jag har ingen koll på vilken veckodag det är, att en söndag hamnar på en onsdag förvirrar. Mina ordinarie yogaklasser har inte flutit på som vanligt på grund av special veckan som just nu är, vilket gör att rutiner ändras och jag på allvar trodde att det var söndag igår.

Icke ...
Idag är det torsdag, inte måndag och snart är det helg igen!

Förvirrande, precis som att mererologerna påstår att det kan bli snö ... idag? De menar alltså att vi ska vrida tillbaka tiden "från sommarkänsla" till något som antagligen är mer adekvat: vårlikt "aprilväder" i maj.

Det blir som det blir, vädret kan vi inte styra över.

Bära in och ut krukor med frostkänsliga plantor (eftersom jag lurat mig själv att ta ut dessa tidigare än vanligt), se över garderoben och återgå till vår- istället för sommarkläder. Normalisera tillvaron och vara beredd på allt.