Ny variant av fotboja

Fick en pulsklocka av mannen i julklapp, något som undertecknad önskat sig. En förhoppning om att slippa släpa med mig mobilen överallt samt kunna se hur många steg jag faktiskt tar varje dag (även när jag tränar). 

Under löpturer har jag sprungit med min iPhone, vilket fungerar men den tynger ner byxfickan eller känns allmänt stor att spänna fast på överarmen. I telefonen har jag en app som är bra och som dagligen lästs av. Problemet har varit de gånger jag tränat annat och/eller alla gånger jag undervisar i yoga. En timmes svett har hittills inte registrerats och således inte heller synts i totalsumman.

Den lilla, nätta och snygga pulsklockan passade mig precis men efter att ha kopplat den till mobilen så uppstod frågetecken. Varför fick jag mindre än hälften av alla steg som visade sig på mobilen?

Mannen testade och märkte inget underligt men frågade i förbifarten om jag pendlar med armarna när jag går?

Hmn ... kanske inte överdrivet? Emellanåt stoppar jag händerna i fickorna och då ligger de stilla. Så jag fick i uppgift att fokusera på att pendla med armarna. Försökte men resultatet var lika lågt som tidigare. I det här läget befann jag mig åter på ruta ett. Den gamla appen var den tillförlitliga, inte pulsklockan. Synd.  Får använda den som vanlig klocka istället och under träning.  

Så kom mannen med ett förslag, att jag skulle sätta klockan runt fotleden istället? Testade och vips hände det grejer! Hurra!!! En ny variant av fotboja visade sig, en som håller koll på antalet steg, km, puls och hjärtslag.

Finns inga rätt och fel, enbart olika varianter

Jag gör inte alltid som alla andra. Fråga mig inte varför, jag bara gör ...

Mannen tycker att jag har ett lustigt sätt att ta av mina jeans. Jag står nämligen sällan rakt uppochner och drar av mig byxorna (framför allt inte om jag är hemma och står vid sängen).

Hur gör jag då?

Jo jag lägger mig på rygg (på sängen). Knäpper upp jeansen, lyfter på rumpan och drar ner byxorna. Sen lyfter jag benen rakt upp i luften och ålar mig ur resten, det vill säga byxbenen. Upp och stå. Klar!

Mannen skakar på huvudet, tycker att det finns enklare sätt, mer "normala". Kanske?

Jag kan ta av mig byxor stående också, inga problem, är bara så att jag utvecklat en rutin som passar mig. Sån är jag

Ur kaos kan ordning födas

När jag var liten var jag ett yrväder och en virvelvind som lämnade kaos efter mig. Stormade in, välte leksakslådan med kompisen varefter vi rusade ut för att upptäcka världen ... utan att städa.

Så kunde det inte fortsätta bestämde mamma och moster. När jag vräkt ut alla leksaker hos kusinerna för femtielfte gången så ställde de sig i dörröppningen och bad mig städa.

Jag var som ett frågetecken, skulle jag? Varför? Städa kunde jag/vi göra sen, nu skulle vi ut. Icke sa Nicke (ja eller mamma och moster och vägrade släppa förbi mig/oss). Undanplock sen utelek, jag fick lära mig den hårda skolan.

I mammas ögon var det inte okey att leka i potatislandet i den finaste klänningen, inte heller att använda kristallkronan som lian. Dessutom måste jag fråga innan jag knallade iväg till min älsklingstant, typ "mormor" i mina nyaste röda träskor. Jag som kände mig stor var tre år och totalt orädd, att gå någon kilometer till Faster Maj var inga problem, jag hittade. Ändå var den promenaden förbjuden utan vuxet sällskap? Det fick jag reda på när de väl hittade mig i tryggt förvar hos världens snällaste människa.

Inte heller fick jag gå själv från lägenheten till stadens stora lekpark???

Annars var det mesta okey, om jag frågade, för våra föräldrar var tillåtande, kärleksfulla och uppmuntrande (dealen var fråga först och städade efteråt). Så ur kaos föddes ordning, tänk hur det kan bli ;)

Ha en skön dag!

Och OM inte?

Med nytt år framför mig så kommer frågor, gör jag det jag verkligen ska göra? Är jag på rätt plats vad gäller yrkesval? Och OM inte ... 

Rent känslomässigt så älskar jag att undervisa, att möta människor och att få dela det som gör mig gott men om vi tittar på det hela utifrån ett ekonomiskt perspektiv så borde jag kanske göra något annat, eller åtminstone ha inkomst vid sidan av.

Så nu ställer sig frågan mitt framför mig: gör jag det jag borde?

Tja ... vem vet? I morgon kanske jag är helt säker på att den stig jag valt är den rätta? Eller så dröjer sig frågetecknen kvar?

I den tid vi lever i just nu så har många det svårare än vanligt. Företag går i konkurs eller väljer att lägga ner. Människor blir varslade och en del blir av med jobbet. Jag är inte där än men förstår att någon form av skillnad behövs.

En dag i taget med öppet sinne och realistiska glasögon på, så väljer jag att starta det nya arbetsåret, samtidigt som julen städas bort lite, lite i taget.

 

Fas 1: "the good stuff"

Långsamt städas julen ut hemma hos oss, igår var det granen som fick lämna hemmet och som tack för titten släppte den barr hela vägen till ytterdörren.

Härnäst står större tomtar på tur men var sak får ta sin tid. Kvar kommer stjärnor och utebelysning att vara, kanske hela januari. Vi får se?

Städa bort det gamla för att ge plats år det nya eller som jag säger under en yogaklass: andas in ny kraft, ny energi och andas ut skräp, slaggprodukter och allt du inte behöver längre.

Andas in "the good stuff" - andas ut all "bullshit" 

Årets första vecka med vardagar inleds idag. Visst många är fortfarande lediga men det är nytt år och nya "vardagar". Dags att stämpla in och göra lite nytta!

 

Bara lite till och sen lite till

Jag är en periodare ...

... när det gäller mycket i mitt liv, i detta fall böcker. Under ledighet, framför allt efter jul och under sommarmånader så kan det ofta inträffa att jag hittar rätt. Att en bok fängslar mig så totalt att den är svår att släppa.

Allt jag vill är att läsa lite till och sen lite till. Veta hur det ska gå och vad som kommer att hända. Men om jag ska vara helt ärlig så vill jag nog inte att boken ska ta slut.

Med de sista fraserna så kliver tomheten in och det kan vara svårt att välja ny bok (om det inte är så att det finns fler delar).

Än så länge har jag marginal, två tredjedelar är lästa och boken är tjock vilket i skrivande stund känns bra.

 Önskar dig en skön söndag!

Är detta första steget in i en ny era?

Så är dörren öppnad till det nya året och var och en av oss har klivit över tröskeln, 2021. Vågar nog skriva att ALLA hoppas på nystart.

Hemma hos oss har mirakel skett, jag har fått klappa Audrey! Stryka med fingret över hennes kind och försiktigt smeka sidokroppen.

Den lilla varelsen sökte sig till mig och Stanley. Hankatten hade fångat in min hand och kramade om den mot sin kropp (även det en gest som tidigare aldrig inträffat). 

Audrey satte sig bredvid och såg på. Min magkänsla viskade att hon ville utmana sig själv, att hon valde att låta mig nära mig. Så ett litet finger sträcktes fram och fördes försiktigt mot hennes kind. Audrey satt kvar. Hon lät mig röra henne! 

Så jag fortsatte med andra kinden och sen längs sidokroppen. Fiskade upp min mobil med ena handen eftersom bildbevis kunde vara bra att ha. Audrey lät sig fotas men sen skruvade hon på kroppen och jag vet att den signalen betyder "sluta".

Första januari 2021 bjöd på ett mindre mirakel. I morgon kan allt vara annorlunda men då vet jag att "en gång fick jag" eller så är detta första steget in i en ny era!?