Vill du prova något nytt?

Skördade vår första smultron igår. NU är tiden kommen att frossa, för vi har mycket (även om flera plantor faktiskt torkat på grund av den värme som hållit i sig och regnet som under lång tid uteblivit.)! Hoppas att smultronen vaknar till liv från rötterna när nederbörden hittar hit.

Bjussar på ett sommarrecept med rabarber (och jordgubbar/smultron). Kanske världens godaste curd? Perfekt mellan bottnarna på Midsommarens jordgubbstårta eller som pålägg på nybakat bröd. Curden håller cirka en vecka i kylskåp.

Rabarbercurd

• 450 g rabarber
• 150 g jordgubbar (alt smultron)
• 2 1/5 dl strösocker
• 1 dl vatten
• 5 äggulor
• 70 g smör, skuret i tärningar
• 1/2 citron, skalet
• 1 msk Maizena majsstärkelse
• 2 msk nypressad citronsaft

Skölj rabarbern och skär den i små bitar. Koka rabarber och jordgubbar med strösocker och vatten tills det blivit mos. Mixa till slät puré och låt svalna.

Vispa äggulorna lätt och tillsätt därefter smöret samt citronskalet genom fortsatt vispning innan blandningen hälls i kastrullen med bärmos.

Värm blandningen på svag värme samtidigt som du rör om/vispar (så att curden inte bränner fast i bottnen). När krämen tjocknar och det bildas tydliga spår av vispen när du rör, är curden klar.

Häll curden i väl rengjorda burkar. Förslut och förvara burkarna i kylskåp.

Lycka till!

Av bladen kan du sen göra din alldeles egna rabarberkjol!

"Spring för livet!"

Under en morgonjogg denna vecka sprang jag förbi en snok. De gula märkena ovanför ögonen lyste klart i solen och totalt överrumplad gjorde jag en extra sväng runt den blixtstilla varelsen.

När jag var liten så fascinerade ormar mig (4-5 år) men trots att undertecknad fick följa med vuxna som fullkomligt snubblade över huggormar så höll sig allt krälande borta. 

Senare blev en kompis biten och jag förstod att giftet var farligt, då kom rädslan att själv bli attackerad (ja du läser rätt, då trodde jag att huggormen anföll oskyldiga små barn).

Tänker berätta om ett tillfälle när jag arbetade i specialundervisningen. Två elever åkte med mig ut i skogen, vi skulle leta efter kantareller. Det var soligt och varmt så istället för att använda stövlar så bar vi gympaskor. På stora stigen växer sällan svamp, vi beslöt därför att vika av och gå parallellt med denna.

Helt plötsligt hojtar ena killen: "Mia, akta dig! Det ligger en huggorm vid din fot!!!" Jag blev inte rädd, trodde faktiskt att eleven testade mig och hittade på. Men han upprepade vad han sagt, lite mer intensivt. Jag tittade ner och bredvid foten låg en ihoprullad huggorm och solade. Ooops ... Hoppade snabbt en meter åt sidan och landar vid nästa! "Ut på stora stigen igen", kommenderade jag och två livrädda killar började springa som om de hade eld i baken, där och då trodde de att huggormarna jagade oss (precis som lilla Mia). Vi kom till skolan utan varesig svamp eller bär men med en historia som vi/de i efterhand kunde skratta åt.

... värda sin vikt i guld ...

Att arbeta på en enhet där kollegorna är värda sin vikt i guld är en ynnest. Att sen bli inbjuden till ett par på en afterwork inklusive middag innan semestrarna påbörjas är en gåva.

Få diskutera högt och lågt. Gapskratta så tårarna rinner. Bara vara sig själv för att vi är bäst så ... vad är bättre än det?!

Jag älskar verkligen mina arbetskamrater och helt ärligt hinner vi sällan prata klart men igår kväll hann vi det.

Lycka!

Kände mig sprallig hela vägen in till skelettbenen när jag cyklade hem. Glad. Det blev ett äventyr att färdas genom skogen, på okända stigar (både dit och hem). Kanske borde jag vara rädd? Kanske inte? Tänk om jag cyklar vilse ...

Känner mig istället helt trygg, för vad kan gå fel ... liksom? (Allt eller inget ... är medveten om det men själv tror jag på inget).

Nedräkning

Semestern närmar sig. Igår undervisade jag den sista (planerade) vinyasaklassen innan ledighet. Ett troget gäng följde mig genom sol- och månhälsningar innan vi avslutade med den viktigaste positionen: shavasana.

Nu är det check på studenter (mentorsskap) och check på betalt yogautövande. Ett par tentamenspass återstår innan jag zoomar ut och in i sommaren, så där 100%.

Känns bra.

Lejonkungen har lämnat oss och återvänt till London, antagligen dröjer det flera månader innan vi ses igen, vilket känns tråkigt men så blir det ibland. 

Astronauten har fullt upp på sitt håll. Vuxna barn = egna liv. Allt är vad det borde. Tur att vi har Stanley och Audrey, de gör vad de kan för att hålla oss sysselsatta som flockledare. 

Hej svejs

 

Snyltgäster ...

Grannen har ett skatpar som byggde bo i ett av deras träd. De fick ungar, som nu är tonåringar och skränar värre än sina föräldrar ...

Vår tomt har tydligen blivit deras eftersom vi bor nära, dessutom erbjuds en lummig damm med badmöjligheter, vilka fåglar tackar nej till det? Inte skator.

De är överallt ...

Sitter på vår altan, i äppelträden, i blodhäggen och på dammens stenmuren. Orädda och rätt söta men irriterande. De gör som de vill och inte som vi önskar. Bajsar på trallen om de får feeling och spatserar över gräsmattan.

Audrey och Stanley får fnatt inomhus, de ser men kan inte göra något.

Om vi går ut och flaxar med armarna så flyger de hem till sig, en minut eller två, sen återvänder de. Tror att vår tomt blivit deras fritidsgård.

Den oinbjudne ... John Blund

Alltså hur svårt ska det behöva vara att hålla sig vaken mitt på dagen? Borde vara enkelt om du frågar mig, framför allt om du sovit hela natten. 

Igår under mitt heldagspass som tentamensvärd så arbetade jag och min kollega i uppförsbacke. Studenterna som skrev behövde inte oss, de var djupt försjunkna i sina formelsamlingar, statistiktabeller och lagtexter. För att öka vår energi så beslöt vi att (en och en) ta minipauser, typ lämna salen och gå ett par vändor innan det var dags att sätta sig igen.

Då du (läs vi) inte scrollar på mobilen, läser, skriver, löser korsord eller ritar ("förbjudet") så kan John Blund strössla sömnpulver. Andetaget saktar in och ögonen blir tunga. 

För att mota bort tröttheten så rör du dig (läs vi), lagom ... lite, ljudlöst för att inte störa men dagar som igår så verkar detta inte hjälpa. Att sitta stilla i sex timmar är en utmaning ...

Till slut var jag tvungen att ta ett kladdpapper och rita. Planlöst och utan mening. Ett tecknande som inte krävde fokus utan som enkelt kunde släppas för att återigen skanna av rummet och alla studenter. Resa mig och obemärkt gå ett varv runt salen men så fort jag satte mig ner knackade John Blund på axeln ... 

Det lustiga är att när tentorna var över så checkade all energi in igen!? Direkt, då när undertecknad fick röra sig så mycket eller lite som jag själv önskade. 

Lördag ...

Kanske är du ledig och njuter av sovmorgon samt lång mysig frukost? Det är ju lördag ... och helg, så sannolikheten finns.

Själv stiger jag återigen upp i ottan då det står arbete i min kalender. Typ: heldag. Har packat ner kall lunch och en termos med varmt te.

Hinner tyvärr inte med någon promenad innan då jag börjar klockan 07. Eller för att vara helt ärlig, har ingen lust att stiga upp ännu tidigare, det får bli en "fem minuters", till jobbet.

Är dock inte alls synd om mig. Jag är förberedd och inställd på en dag inomhus, det kommer att bli bra.

Önskar dig en skön lördag!