Borta underbart men hemma bäst

Att få hänga med mina systrar är BÄST! Att få umgås med männen (syrrornas), syskonbarnen samt mina/deras vänner (och alla katter) ... så nice.

Tiden gick både fort och långsamt (om nu det är möjligt). Fem dagar som bjöd på minnen att ta med. 

Jag var glad när jag åkte upp och leendet har inte blivit mindre, snarare bredare, ändå är det skönt att komma hem. Få pussa på mannen och gosa med våra fyrfotingar. 

Utbrottssäkert? Inte visste jag ...

Vi har sovrummet i källaren, i det som en gång var garage. Nu när det varit hett har ett litet fönster stått öppet med en glipa. Rullgardinen hänger över och utanför är ett myggnät fäst i en karm.

Härom kvällen fick katterna av någon anledning för sig att de skulle undersöka fönstret, inte så att de varit ovetande mer som om de plötsligt insåg att det fanns en möjlighet att ta sig ut. Vem vet vad Audrey hörde?

Vi har andra fönster öppna med små glipor att lägga nosen mot och andas in världen utanför, där ligger de emellanåt och spanar efter fåglar, andra katter och/eller djur. Men nu till gårdagskvällen. Audrey hade vid flera tillfällen ställt sig på bakbenen med huvudet innanför rullgardinen för att få en skymt av grusgången, inget underligt med det men när jag skulle lägga mig så blev allt intensivare.

Annat fönster

Totalt orädd rörde hon sig runt mitt ansikte på kudden och undersökte fönstret, vilket resulterade i att det blev svårt för mig att slappna av, dessutom blev jag osäker på ifall hon skulle kunna ta sig ut?

Audrey kom och gick, provade nya vinklingar och jamade. När hon sen tog paus så kom Stanley. Han var tyst men lika fokuserad, dessutom betydligt större, starkare och med längre räckvidd.

Jag beslöt att stänga sovrumsdörren. Inte bra, då satte Stanley igång att krafsa, han gillar inte stängda dörrar. Öppnade igen och valde att stänga fönstret istället. Det blev varmt för mig men betydde också att det blev lättare att slappna av. Katterna gav sig inte, de återkom i omgångar (under natten) som för att kolla ifall jag återigen öppnat ... vilket undertecknad inte gjort.

Också annat fönster

Idag bär det av norrut till systrar och deras familjer för att fira Midsommar. Pausar bloggen så länge och återkommer kring den 28e juni.

Ett kort inhopp

Jag skulle vara ledig, det var tanken men när kollegor behöver hjälp så är det svårt att neka då undertecknad faktiskt både är hemma och hade möjlighet. Igår gällde det att axla manteln som yogalärare i 28° värme (inomhus, där det var svalare).

Orkade inte lägga en massa tid på att skapa en helt ny klass utan kombinerade två "gamla" och beslöt att skjuta från höften, vilket kändes helt rätt. Det semestermood som infunnit sig är värt mycket och där vill jag stanna kvar.

Väl i studion skojade yogisarna och välkomnade mig tillbaka haha. Semestern blev ovanligt kort, typ en vecka 😜

Ångrade dock inte att jag vikarierade, det blev en skön men svettig timme men NU checkar ledigheten in på riktigt.

Får väl skylla mig själv ...

En svullen handled (fortfarande, typ tredje eller fjärde dagen). 

Nej, jag är inte skadad, har inte heller överansträngt handen. Orsaken är myggbett och små sår efter att ha handskats med humle samt ryckt klistrigt ogräs som påverkar huden (typ som en väldigt mild variant av brännässla). 

Nä, använde inga handskar så undertecknad får väl skylla sig själv.

Hur som, det kliar och jag försöker låta bli att klia tillbaka, vilket går över förväntan (även om längtan att få "ge igen" är stark). Önskan att irritationen ska lägga sig har dock inte hörsammats, inte än. Så jag stålsätter mig och låter bli att använda mitt armbandsur, den klocka som vanligtvis sitter runt vänster handled och tänker att idag så vänder det. 

Och kan du tänka dig, det verkar vara en bättre idag idag! Jippi!!!

I väntan på regnet

Igår skulle det äntligen regna. Eller skulle det?

Naturen bönar och ber, alla växter hoppas att deras rötter ska täckas av väta men vecka efter vecka så har solen strålat och regnet hållit sig borta.

Enligt meterologerna skulle nederbörden lyckas pressa sig in, om än enbart för ett dygn men under gårdagen så var allt vi möttes av enstaka droppar. Senare ett lätt regn som knappt var ett regn.

Tänk att jag som älskar sol och värme längtat, för naturen: plantorna, gräset, träden och luften. För böndernas skull. För min egen skull. För sommaren.

Använde dagen åt att rensa ogräs, plocka smultron och vända komposten, sen grottade jag ner mig i den bok som just nu ligger bredvid min läsfåtölj.

Ett renande regn ... smaka på de orden, låter inte de härliga!? Vi får väl se hur det blir med den saken?

Njutbar magi

                                                  

                                               

Just nu har vi överflöd, en kort period och då passar det bra att njuta fullt ut. Vi frossar i smultron, ett av mina absoluta favoritbär.

När jag var liten så var smultron lyx och hittade jag så många så att det gick att trä ett pärlband på ett strå så var lyckan fullkomlig.

När vi fick våra egna kids och flyttade ut på landet så såg jag till att plantera smultron i rabatterna som marktäckande och vid kanten av den stora stenen så att våra barn skulle ha möjlighet att få äta så många smultron de önskade. Varje sommarmorgon plockades det in en näve färska till frukost och det hände till och med att jag vid några tillfällen lyxade till med att göra smultronparfait.

De åtta år vi sedan bodde mitt inne i stan så kunde en kruka få bo på balkongen om vi hade tur. 

Nu kan jag/vi återigen frossa tack vare att det växer plantor lite överallt på vår tomt. Smultron för mig smakar svensk sommar. De tillsammans med blåbär är njutbar magi. 

Utan lov?!

Lustigt att jag kan ha sååå många myggbett när det varit både varmt och extremt torrt stora delar av maj samt juni. I min tanke borde det inte finnas blodsugare just nu ...

Visst jag hänger en del i skogen och där finns fler mygg än på tomten men sen är det också så att våra enorma vinbärsbuskar och allt grönt runt poolen ger skydd och skugga åt insekter, det har vi lärt oss under de fem år vi bott i huset.

Jag är rödprickig, precis som undertecknad var under min barndom. Myggen älskar mig men den kärleken är inte ömsesidig ...

Så länge som jag hänger i solen är det okey, det är när lusten att läsa i skuggan infinner sig som myggen i smyg attackerar. Osynligt och utan ljud sätter de sig på någon del av kroppen som undertecknad inte ser. Försiktigt pressar de in sin snabel och suger i sig mitt blod. Utan lov!?

Nåja, det går över. Vad som är svårt är att låta bli att klia på de områden där jag vet betten finns ...