Så drogs draperiet åt sidan och där stod hon

Emellanåt är det bra att blicka bakåt och minnas, därför bjuder jag på detta blogginlägg från augusti 2017.

I en tid och värld som kan vara ytlig och få många att fastna i hur de ser ut så ska du få läsa om ett möte med en häftig tant. En klok kvinna som vi alla kan lära av.

Vissa arbetsdagar möter jag kunder som berör mig mer, så var det igår. In i butiken kom en liten tant med sin rullator. Hon tog god tid på sig att kolla in sortimentet. Stuvade in sig och rullatorn i hissen och checkade av övervåningen för att en god stund senare komma tillbaka ner till mig.

Tanten ville ha smakråd. Valde en kjol och en stickad top och tryckte in sig och rullatorn i provrummet. Nu tog det tid för utrymmet var knappt. Jag fick vänta. Så drogs draperiet åt sidan och där stod hon, kvinnan som fick mig att tänka på Pippi Långstrump och hela Sveriges Dagny.

Vad som tilltalade mig med denna tant var hennes acceptans och sköna inställning till sig själv:
" Jag vet att jag är gammal, ska fylla 97 år och att kjolen nog är i kortaste laget men det gör inget. Jag har snygga ben"
"Det är viktigt att acceptera hur vi ser ut ... det går ändå inte att göra något åt skavankerna"
"En kompis till mig tycker att jag borde permanenta håret ... nä ... varför skulle jag göra det? Mitt raka spretiga hår duger"
"Jag fyller snart 97 år så därför ska jag köpa något fint till mig själv. Jag kan ju inte gå i jeans jämt"
"Min dotter är bortrest men när hon kommer hem så ska vi gå ut och äta. Jag har sagt att jag inte vill ha någon present ... jag fyller ju inte ens jämnt."

Det var en fröjd att prata med denna lilla kvinna. Kläderna satt perfekt och hon gav sig själv en present genom att unna sig lite snygga kläder.

Vilken kraft hon utstrålade! Jag har fått ytterligare en positiv förebild.

Allt vi inte behöver

Nu sitter den uppe igen, fruktkorgen. Som vanligt hänger den på utsidan av vårt staket mot vägen. Ovanför sitter en skylt: FRUKT Varsågod, ta en eller flera.

Ett sätt för oss att dela med oss och ge till de som inte har (exempelvis alla studenter med tunnare plånböcker). Låta andra njuta samtidigt som de hjälper oss. En win win situation för samtliga parter, helt ekologiskt samt närproducerat.

Allt vi inte behöver

En av de finaste gåvor är att få ge, det tycker i alla fall jag och om du bor i närheten så säg till.  Det är som att driva ett självplock men utan betalning.

Finns en baksida med åtta fruktträd ... all fallfrukt. Högsäsongen har startat och dagligen städas gräset. Har redan besökt återvinningen ett antal gånger för att slänga det skämda så det kan förvandlas till biogas. En aktivitet som kommer att hänga kvar under hela september.

Samma datum men olika år

Minnesbilder som flashar förbi, tack Facebook för att du håller mig uppdaterad. Bjuder på dessa episoder från gårdagens datum, den 19e augusti

1022:

29 grader och fortfarande sommar, vilket innebär att badsäsongen ännu inte är över och är du lyckligt lottad som vi så finns det möjlighet till poolhäng efter avslutad arbetsdag.

Vad gäller katterna så har de fortfarande ingen lust att komma in. Stanley har i skrivande stund varit ute i en vecka och Audrey två nätter. Vad som är positivt är att de visar sig, kommer hem för att dricka vatten och norpa åt sig en mumsbit eller två om tillfälle ges.

2015:

Två timmar senare

Från vad? Satte mig på cykeln mot Storvad för sol och bad denna härliga sommardag. Blev lite fördröjd... Plötsligt har de lagt om cykelvägen, ingen anvisning eller skyltning. Taskiga bromsar och för lite tid att hinna bromsa. Pang! Rakt in i gallret. Jag tänkte: Hoppsan! Upptäcker att höger lillfinger pekar rakt ut så jag drar det rakt, klick. Lindar hårsnodden runt lill- och ringfinger och känner hur det börjat pulsera. Sätter mig på cykeln igen mot badet men hinner tänka att jag kanske borde ringa någon? Mannen jobbar så jag slår en signal till brorsan som säger: Du kanske ska kolla fingret?! Jag kommer och hämtar dig

Efter möte på en vårdcentral och med närakutens röntgenläkare har jag fått tummen upp. "De" gjorde inget - mitt eget agerande fick högsta betyg och klart godkänt. Tack pappa!!!

Och tack brorsan för att du tog hand om mig.

2013:

Tittar ut från butiksentrén och ser gubbar köra race med permobiler/rullstolar

I love it!!!!

2010:

Som den snälla mamma jag är gräddas pannkakor till morgondagens friluftsdag trots att jag är dödstrött ... ingen behöver ju veta att jag först både suckade och muttrade lite eftersom pannkakorna inte ens är till mig.

Vad vore livet utan mammor?!

Vilka egna minnen dyker upp i ditt huvud? Liknande eller helt annorlunda? Oavsett så önskar jag dig en skön söndag!

Vad som händer sen får vi se

Så nice med helg! Veckan har varit intensiv och full av arbete, inte minst igår då 11,5 timme klarades av. Blev dock belönad med pizza och ett glas vin när jag kom hem till mannen så energin återvände.

Idag tänker jag njuta, först av en tidig löptur vilken avslutas med morgondopp i poolen och därefter VM-fotboll i tevesoffan fram till lunch, helt klart bästa starten på denna lördag! Vad som händer sedan får vi se.

Det finns en lång "att göra lista" men om vi prickar av göromål på den återstår att se. Tänker att det blir som det blir och att vi kommer att hinna med det som känns viktigast ... som att njutbart vila.

Önskar dig en skön lördag. Ta hand om dig. 

Frukostmeny med spännande överraskning

Tänkte att jag dagen till ära ska bjuda på ett gammalt inlägg. Tanken väcktes då Facebook frågade om önskan fanns, att dela en logg som jag skrev för 13 år sedan. Helt ärligt minns jag inte denna post men det känns som att den är väl värd att dela.

Blev serverad frukost på vår glasveranda! 

Servitören själv visade stolt upp sin dukning ... 

en halv råtta fick jag! En STOR rackare. 

Huvudet var uppätet 

men bakdelen med svans och ben helt orörda

... lämnade till mig. 

Det var bara att tacka, berömma och se glad ut

Livet på landet för nio år sedan.  Vi hade två katter (en period tre) och som du läser så såg min diet helt annorlunda ut. 😂

Tänk att ha jägare i familjen som tog hem färskt mat. Närodlat och närproducerat. Kravmärkt? Det var med andra ord bara att sätta sig vid sitt stambord och vänta. Eller? 

Kanske inte.

Sanningen var den att varje morgon så öppnade vi dörren försiktigt, vi visste inte vad som fanns på andra sidan. Vår glasveranda fungerade som en slusstation. Katterna hade egen lucka och kunde ta sig in och ut själva. På somrarna hängde de gärna på verandan för att kunna jaga i gryning och skymning, alltså komma och gå som det passade dem. Typ tonårsrum med eget kök.

Ville katterna in i huset fick de snällt vänta på att vi öppnade den inre ytterdörren alternativt altandörren.

När vi nu räknar efter så måste det ha varit Tiger eller Ravelli som bjöd på frukost, inte Giggs. Den sistnämnde är den absolut skickligaste jägaren som tillhört vår familj. Han radade ständigt upp möss. Hackspettar och ekorrar gick inte heller säkra. Giggs var muskulös och långbent, smidig och explosiv på samma gång. Vår svarta panter i miniformat. Men ... för 13 år sedan levde inte Giggs.

Ravelli eller Tiger? Jag gissar på mamman med namnet som började på R. Svaret lär vi aldrig få reda på men det gör heller ingenting. Jag har ändrat frukostvanor, äter helt vegetariskt. Råttor, möss och fåglar är strukna från min meny.

Stängd dörr - öppen dörr

När du stänger en dörr finns det möjlighet att öppna en annan (om du inte kör korsdrag haha).  Lite som ett vägskäl, vilken stig tar du? Eller går du mitt emellan?

Under sommaren har jag funderat över mina yogakasser, de är betydligt färre än för ett par år sedan (= självvalt). Eftersom undertecknad dessutom valt att backa från det egna företaget och låta det vila för att istället arbeta som anställd på timmar så har jag stängt några dörrar. Kanske kommer de att öppnas igen? Kanske inte?

Helt ärligt så känns detta bra.

Denna höst kommer jag att undervisa mindre än tidigare och den flödande vinyasayogan uteblir, den som alltid gått hand i hand med mig. Tid frigörs som kan läggas på annat, vi får se vad det blir?

En, två eller tre klasser i veckan kommer jag att leda och den enda som redan grovplanerats är också den variant som inte blir av. Lite komiskt ...

Nåja, hösten närmar sig och det blir spännande att se vilka nya dörrar som möter mig.

... antagligen fler än jag förstår ...

Igår firade vi vår 31a bröllopsdag eller firade och firade? Höjde våra temuggar och skålade vid frukostbordet och sa: "Grattis till oss" sen hände inte mycket mer. 

Har istället beslutat att uppmärksamma alla våra år tillsammans nästa helg med god mat, då när vi inte ska iväg på jobb eller när annat knackar på dörren. Det blir bra.

Tänk att vi hängt ihop och varit stadgade så länge!? Det är många, många år, antagligen fler än jag förstår men när vi kollar på gamla foton och ser hur våra grabbar samt syskonbarn fötts, vuxit upp och nu själva bildar sina enheter så trillar enkronan ner.

För det kan väl knappast vara så att vi blivit äldre?

Det yttre påstår att så är fallet men insidan hävdar att vi är ungefär de samma som den dag vi möttes, kanske sanningen ligger någonstans mitt emellan?