På tu man hand

Idag drar jag och mannen på roadtrip, ska bara jobba först.

Jag blir upplockad utanför arbetet på em och sen styr vi bilen mot söder, mot Österlen. Där finns ett (eller det vimlar egentligen men för oss räcker det med ett) Bed & Breakfast (pensionat) som vi bokat.

En lång weekend utan några som helst planer eller måsten, vi tänker ta dagarna som de kommer och göra det som känns bra. Nice!

Det är mycket svårare att packa inför en resa i Sverige, alla typer av väder kan möta oss och olika kläder kan tänkas behövas.

Minns en seriesbild från när jag var liten om just väder, då sas det att en engelsman aldrig går någonstans utan paraply ... känns som det passar in på vårt land.

Denna vecka har solen visat sig ytterst sällan, himlen har plötsligt öppnat sig och regnet har vräkt ned för att några minuter senare sluta sig igen som om det aldrig varit någon nederbörd.

Så när det gäller vädret så blir det som det blir och det är okey.

Ett litet guldkorn i tillvaron

En av de bästa sakerna med att komma hem har varit att få sova i min egen säng.

Nu är det inte så att jag har svårt att sova borta men just denna gång njuter jag extra mycket, det är sååå skönt att få krypa ned under täcket mellan svala lakan!

Sommarnätter i värme innebär ofta svårare att komma till ro, i alla fall för mig. Lakanen blir skrynkliga och klibbiga och jag vrider mig fram och tillbaka. Vill ha så lite som möjligt på mig för att slippa värmen runt ikring.

Det har hänt mer än en gång att jag tagit täcke och kudde och lagt mig direkt på balkonggolvet för att få lite mer svalka. Sedan jag kom hem igen så har jag sluppit det.

Så jag njuter och njuter av känslan. Mjuka sköna och svala lakan, så underbart! Nu måste jag bryta mig loss och ta mig upp, det är arbetsdag även idag.

Ha det bra så länge

Vardag

 

Nu är det mesta som vanligt, jag är tillbaka på jobbet och trivs med det. Möter trevliga kunder och arbetskollegor. Hänger med familj och vänner igen.

Hemma kliar jag Tiger på magen när helst han önskar och gosar med Ravelli, de vakar över mig och följer mig vart än jag går i vår lägenhet.

Min fot som hastigt och lustigt skrek efter omvårdnad och kärlek tillfrisknade lika snabbt som den "insjuknade" och igår kunde jag gå till jobbet utan linda, nästan som att jag aldrig trampade snett.

Är så oerhört tacksam för det. Jag kan yoga och träna som vanligt, vilket ger mig balans i tillvaron och harmoni.

Så idag är en vanlig arbetsdag, en sommardag mitt i mångas semesterperiod. Hoppas du har det skönt därute oavsett om du jobbar eller är ledig.

Hej svejs!

Ett litet felsteg kan rubba tillvaron

Landar på svensk mark, grabbar min kabinväska och går genom tullen. Nu ska jag ta mig ut genom terminalen och möta mannen utanför. Sommarvärmen möter mig och plötsligt trampar jag lite snett. Ser vår bil, vinkar och möter min älskling.

Känner i bilen att foten fått sig en "törn" men glömmer sen bort det hela till dess att vi parkerat och ska gå hem till oss, då lyckas jag återigen trampa snett med samma fot ...

Så foten måste lindas hårt med elastisk linda, hållas i högläge och stå ut med den stickande bultande känslan av obehag. Kollar så tårna inte blir blå. Bytar senare till ny vanlig linda. Men foten känns verkligen inte bra :(

Jag som ska arbeta, min semester är slut. Men först ska vi på släktkalas och middag. Kan jag gå? Är stel som en pinne och tar till slut en Ipren. Promenaden som byts till cykeltur för att jag ska kunna förflytta mig blir till slut en biltur. Biter ihop och går de 66 trappstegen ned.

Väl på plats börjar antagligen värktabletter verka, jag vågar belasta foten och efter ett glas vin och god mat återvänder min kropp till sitt normala tillstånd. Hoppas jag. Vi får väl se när jag sovit och ska iväg till jobbet i morgon.

Hemfärd

Jag tackar Mallorca, min vän med familj samt Pablo och Hostal Catalina Vera för en härlig vecka. Allt jag önskade har fallit på plats. Jag har badat i havet, laddat batterierna i solen, läst flera böcker och socialiserat med min vän.

Alla borde ha en Paolo, om inte i byrålådan så gärna som granne, vän eller chef. Vilken man! Ursäkta älskling men vem som helst kan bli lite småkär i en vänlig själ som ser möjligheter och behandlar varje gäst med respektfull charm. Han är verkligen den perfekta föreståndaren för detta pensionat.
Behöver du skratta så säger han något lustigt, behöver du få ditt boarding card utskrivet så fixar han det. Som sagt allt är möjligt.

Efter att ha tvättat mitt långa krulliga hår i tvål och sett naglarna växa så ser jag fram emot att få glida in i vårt eget badrum hemma. Härligt att få möta sina egna älsklingar och få berätta om alla äventyr jag inte förmedlat här på bloggen.

Så borta bra MEN hemma alltid bäst!

PS. Tyvärr har jag inte kunnat lägga upp en enda bild från mitt äventyr på bloggen, enbart andra, äldre bilder som jag kunnat komma åt. DS

En kvist rosmarin

Jag älskar rosmarin och flera andra örter. För mig symboliserar de sommar, värme och god mat. De doftar ljuvligt och är stora som buskar när jag möter dem runt Medelhavet. I pensionatets trädgård växer stor frodig rosmarin. Jag brukar bryta av en liten kvist i smyg och gnugga bladen mot fingerspetsarna. Så för jag fingrarna mot näsan och njuter av doften som blir mer intensiv på detta sätt.

Mitt äventyr på Mallorca går in i sin slutfas. Jag försöker boosta mig själv så mycket jag bara kan den här sista dagen. I morgon går flyget hem igen. Så min plan är att simma i det ljumma havet, läsa och bara vara ... precis som jag gjort hittills.

Igår fyllde min vän år. Hon hade bokat bord på en restaurang inne i byn, bästa läge. De var bortresta under dagen (hennes familj och så födelsedagsbarnet). På kvällen fick jag ett sms där det undrade om jag kunde flytta fram reservationen en halvtimme, de hade svårt att hinna hem i tid. Jag gick ned till restaurangen och pratade med hovmästaren. Då säger han att det inte alls finns något bord reserverat? Va, men jag såg!? Ingen ide att argumentera så jag undrar om jag kan boka ett bord för sex personer till kl 21? Det gick.

När vi sen kommer till restaurangen på kvällen så får min vän det bord hon bokat nere vid vattnet. Hovmästaren kommer och säger att det är fel. Han tittar på mig och talar om att jag bokat ett annat bord kl 21. Jag nickar.

Hur som helst efter många om och men får vi sitta vid havet. Den knöliga hovmästaren tänker därefter om och bjuder på cava. Vi beställer och sen händer ingenting ... vi får vänta länge på maten och när den kommer så är portionerna små men maten god.

Nu ska jag inte kasta skit på vare sig hovmästare eller personal. De bjuder på efterrätt och vi lämnar nöjda restaurangen.



 

Vilse i Palma

Två blondiner i hyrbil, say no more ... eller?

Så här var det. Jag hade lovat min vän att vara behjälplig i madrassköp till den nya säng de köp. Det vi skulle göra var att köra in till möbelaffären och provligga samt köpa hem.

Ett litet problem bara: min vän visste inte var butiken ligger ... Hon fick hjälp att skriva ut en Google map karta med inritad körsträcka. Så långt inga problem det var när vi kom in i myllret på Palmas gator som problemen uppstod. Nu hade vi ingen beskrivning längre och trafiken är att likna med Stockholms.

Min vän ville att jag skulle sätta på dataroomingen till mobilen och söka. Inte min grej ... Vad sägs om traditionell karta och att faktiskt fråga någon. Sagt och gjort så blev det sista vår melodi. Teknik stressar mig mer men de gamla traditionella varianterna.

Palma är enkelriktat i en stor del av staden och det försvårade för oss, vi kom nästan fram ett par gånger för att få vända bilen och körs runt, börja om från ruta ett. På tredje försöket så lyckades vi!

Men det blev inga madrasser hemlevererade, de fanns på centrallagret och måste beställas men det är en annan historia.

Vår eftermiddag i Palma handlade mer om gamla stan, en utbränd buss och trafikstopp åt ena hållet.