Landar på svensk mark, grabbar min kabinväska och går genom tullen. Nu ska jag ta mig ut genom terminalen och möta mannen utanför. Sommarvärmen möter mig och plötsligt trampar jag lite snett. Ser vår bil, vinkar och möter min älskling.
Känner i bilen att foten fått sig en "törn" men glömmer sen bort det hela till dess att vi parkerat och ska gå hem till oss, då lyckas jag återigen trampa snett med samma fot ...
Så foten måste lindas hårt med elastisk linda, hållas i högläge och stå ut med den stickande bultande känslan av obehag. Kollar så tårna inte blir blå. Bytar senare till ny vanlig linda. Men foten känns verkligen inte bra :(
Jag som ska arbeta, min semester är slut. Men först ska vi på släktkalas och middag. Kan jag gå? Är stel som en pinne och tar till slut en Ipren. Promenaden som byts till cykeltur för att jag ska kunna förflytta mig blir till slut en biltur. Biter ihop och går de 66 trappstegen ned.
Väl på plats börjar antagligen värktabletter verka, jag vågar belasta foten och efter ett glas vin och god mat återvänder min kropp till sitt normala tillstånd. Hoppas jag. Vi får väl se när jag sovit och ska iväg till jobbet i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar