Love is all around

Valentines Day. Alla hjärtans dag, den andra dagen i vänliga veckan.

Lustigt att det ska behövas en VÄNLIG VECKA? Jag tänker att alla veckor borde vara lika, att vi försöker möta andra med ett leende och ett tack så fort möjlighet ges.

Tillbaka till Alla hjärtans dag, jag minns mitt första möte med den för mig helt nya traditionen. En kompis befann sig i USA som aupair och vi brevväxlade (ja så gjorde man förr innan internet). I min brevlåda hittade jag ett handgjort Valentinebrev och det gjorde mig glad, kände mig utvald och älskad.

Under årens lopp har Sverige och svenskarna gjort denna tradition till sin egen. Jag skriver inga kort utan koncentrerar mig främst på familjen. Kanske gör jag en extra god middag eller kors i taket bakar något hjärtformat. Försöker vara lite extra närvarande och kärleksfull.

Så till alla jag känner och du som läser min blogg: Happy Valentine!

Puss & kram

Upp till bevis

Bjuder på ett lekfoto, inte alls mitt alter ego: Marilyn Monroe men trots det en bit av mig in action.

Nå hur gick det med den utmaning jag accepterat? Klarade jag den egna deadlinen? Svar ja. Utförd, filmad och klar, ska försöka lägga in en länk till de 44 sekunderna i denna blogg.

Självklart skulle jag kunnat träna mer men så blev inte fallet. Jag riggade IPaden och körde direkt. Finns en del att finjustera men just nu är jag nöjd. Var sak har sin tid.

Här är länken till videon:    

https://www.youtube.com/watch?v=46dzRisxCuU

Så dök nästa utmaning upp av samma lärare. Testade den så klart vilket innebar kraschlandning på huvudet. Aj!

En bakåtböj fast med rak rygg i kombination med en seg och långsam benböj hela vägen ned till golvet. Benen ihop och alla muskler arbetar intensivt. Händer och hälar möts och  bröstmuskeln lyfts uppåt, typ som en brygga fast med händer och fötter låsta under kroppen ... inget lyft annat än i bröstryggen. Oj, oj svårt.

Fick testa ett par gånger innan jag lyckades men då hade fotografen smitit igen så jag fullföljde inte hela utmaningen med videobevis haha

Nog med utmaningar för någon dag, tror det räcker med de jag ställs inför på jobbet ...

Ciao!

Så var det här med dagens utmaning ...

Vaknade i igår och kände mig utsövd, upptäcker att min kropp behövt mer sömn än annars. Kanske är det "turbulensen" runt mig som roffar åt sig extra energi utan att jag egentligen märker det? Därför låter jag kroppen vila när den signalerar och noterar hur skönt det är att sova lite längre än vanligt.

Vid frukostbordet slog det mig att denna helg betyder Yoga Games i Stockholm. Varför är jag inte där? Kan inte skylla på ovetskap, för jag har varit fullt uppdaterad men liksom inte inloggad på samma frekvens ... Har till och med tänkt att jag skippar arrangemanget!?

I morse när jag "tonade in" och såg Instagrambilder så kom tanken: hoppsan, vad gör jag hemma vid köksbordet? Ja ja, det går fler tåg. Tog istället en hatha vinyasa flow klass i studion och blev härligt svettig, en skön start på dagen.

Väl hemma igen påmindes jag av den utmaning jag tackat ja till. Du vet kanske vid det här laget att jag älskar utmaningar! Det är bara det att emellanåt tänker jag mig inte riktigt för, jag bara "kör", skjuter från höften och tänker som Pippi:

Det är så jag är och på något sätt kommer jag att fixa utmaningen, har gett mig själv deadline till idag. Jag ska köra samma lilla korta yogaflöde vilket presenterats, filma det och sen lägga upp min variant så att J kan se.

Igår tränade jag lite, det gick både bra och mindre bra. Min svårighet märktes direkt, det var inte att flöda in i wild thing eller från den upp i full brygga med ett ben lyft mot taket utan nöten jag behöver knäcka är hur jag smidigt går ur bryggan och landar i hunden. 180 graders vändning som ska vara flytande. Kraschlandning på rygg innan godkänns inte (av undertecknad).

Finns bara ett sätt att ta reda på lösningen, testa olika varianter ... bara det att full brygga på ett ben är en extrem asana och inte så enkel att flöda ur. Önskar att jag kunnat ta mig upp i handstående och sen ned i hunden, en enklare vändning men just nu överkurs för mig.

Önskar dig en skön söndag!

Det som göms i "snö" kommer fram i "tö"

Hittade ett inlägg på Facebook, det dök upp i mitt flöde. Du vet ibland så tycker Facebook att vi ska dela gamla minnen ännu en gång. Oftast scrollar jag förbi men denna gång tänkte jag att inlägget kunde bli stoff till min blogg.

"Men alltså ... letade sport-bh innan bikramklassen (hot yoga), ville använda en favorit, kunde inte finna den någonstans inte ens i tvättkorgen. Efter klassen däremot flinade den åt mig, äckligt stinkande, när jag öppnade plastpåsen i träningsväskan för att lägga ned de genomsvettiga träningskläderna. Kvarglömd och tvärförbannad ... skärpning Mia!

Trots mitt ofräscha fynd så hade jag mer tur än en av de andra yogisarna, efter dusch så upptäckte hon att både strumpor och leggings var totalt veck!?? Vem snor andras kläder? Någon måste fått med sig dubbelt. Kul att stå i stringtrosor och linne i februari månad ... NOT!

Jag lyckades hitta lite kvarglömt så att tjejen kunde ta sig hem. Slutet gott, allting gott!?"

Puss & kram

Bluesfeeling

Och så gick luften ur oss ... ur mig.

Min tjänst är inte längre min, den behövs inte och brinner upp, mig däremot finns det behov av men då på ett annat sätt.

Allt ställs på sin spets och jag vet varken ut eller in. Hur ska jag tänka? Vill jag stanna? Ska jag gå vidare, ut på osäker mark?

En tanke har slagit mig ... vill ödet försöka säga mig något? Två butiker som jag verkligen gillat att arbeta på, både med kollegor och vad gäller min arbetsbeskrivning, har antingen lagts ned eller försatts i konkurs för att sedan återuppstå. Kanske är det meningen att jag ska gå vidare, att något annat är menat för mig?

Men jag älskar ju arbetet som visual merchandiser! Att få vara kreativ om än mer eller mindre styrd. Vill ju fortsätta som jag gjort.

Oavsett vad som händer eller vad jag väljer så tänker jag fortsätta att hålla huvudet högt, försöka se det som är positivt och hålla humöret så glatt jag förmår.

Ha en skön fredag!

Långt borta men ändå så nära

Har haft telefondate med Lejonkungen.

Efter att ha gått om varandra tidsmässigt så bokade vi gårdagskvällen för lite uppdatering. Han hade ledig dag vilket gjorde att vi kunde prata på ett klockslag som passade oss båda.

En son i Vancouver ... fatta hur långt bort det är! Ändå känns han nära, det är så enkelt, inte som när jag var yngre. Tack Messenger och Facebook!

Minns hur det var när Astronauten bodde i Sidney, då Skypeade vi. Kändes extremt konstigt att ha sonen i samma rum då han i verkligheten befann sig på andra sidan jordklotet. Han såg oss och vi såg honom.

Tiger snackade också med Lejonkungen, jamade lite och kurrade ordentligt. Egentligen var det nog mig Tiger kommunicerade med (eftersom han är mer eller mindre döv) men sonen hörde hela vägen till Kanada och blev glad.

Hej svejs!

Ett gammalt lapptäcke ...

Fick ett mejl av syrran, hon tackade för den bröllopspresent de fick för ett antal år sedan.

Det tackades vid själva överlämnandet, absolut. Jag höll ett tal och täcket var en bonusgåva. Ett lapptäcke vilket jag sytt under min studietid. Hade inga pengar men många idéer, följde Kajsa Vargs gamla talesätt "man tager vad man haver".

Jag hade samlat ihop gamla avlagda tygstuvar, dessa monterade jag ihop. Pusslade. Mätte, klippte, nålade och sydde. Ett blåvitt lapptäcke.

För mig fanns inga rätt och fel. Tygerna kom från mitt gamla favorit nattlinne, pappas kallingar, mammas scarf, blusar, syrrans T-shirt, lakan och annat jag hittat.

För mig handlade det om vår barndom och uppväxt, att det mesta var tillåtet och fyllt med oändligt mycket kärlek. I varje söm bevarade jag familjens själ, det gav mig trygghet.

I bröllopstalet, innan jag lämnade över det gamla lapptäcket som för en del kanske mest såg ut som något katten släpat in, hoppades jag förmedla all den kärlek vi vuxit upp med och att det nu var min tur att låta syrran överta det lagade och renoverade täcket.

I mejlet jag nyligen fick förstod jag att den önskan jag hade DÅ plötsligt har rotat sig. Syrran mindes täcket de fick, har letat fram det och NU kom ännu ett tack men denna gång med en annan känsla.

Allt handlar om vår historia, om vårt arv, det vi förmedlar till våra barn och om den starka kärlek till familj och släkt vi fick via modersmjölken.

Jag är sååå oerhört tacksam att jag har de syskon jag har. Att jag föddes in i den familj och släkt som formade mig så att jag kan försöka vara mitt bästa jag som mamma, fru, syster, dotter, kvinna och vän.

Kram!