Veckans kortis

I helgen är det enbart jag och mannen samt katterna hemma. Igår skjutsade jag Lejonkungen till Arlanda och på måndag ska jag hämta honom på samma ställe. Sonen lyxar med en London weekend för att hänga med kompisar samt gå på en konsert han sedan länge bokat in.

Vi planerar därför att röja fullt ut!

Eller? Nej. Vilar oss istället i form till nästa vecka. Fokus hamnar på pusslet med 4000 bitar samt att fortsätta ta hand om grannkatten vars husse är inlagd på sjukhus.

Måste erkänna att jag är lite avis på sonen som får njuta av storstadspuls men å andra sidan är han så värd att få återse de nära vänner han har på andra sidan havet. Nästa gång är det kanske min tur? Vem vet.

Allt löste sig av sig själv

Mysteriet är löst och packningen till lilla mixern har slutat leka kurragömma. Den kom fram av sig själv och jag blev både överraskad samtidigt som undertecknad egentligen fann gömstället helt naturligt.

I botten av min gröna smoothie hade packningen legat och tryckt och när jag tog de sista klunkarna så möttes läpparna av något som definitivt inte var drickbart, vilket visade sig vara just den försvunna packningen.

Tack, sa jag och diskade.

Ordningen är med andra ord återställd och nya smoothies har tillverkats utan att jag behövt anstränga mig ytterligare. 

Slutet gott, allting gott.

Hej svejs!

Enbart ett i-landsproblem

Hur kan en packning bara försvinna???

Ena stunden satt den så fint på sin plats och nästa var den putsväck ...

Vi äger både en liten mixer samt en stor. När jag gör smoothies för en person så använder jag alltid den lilla eftersom behållaren går att ta med. Du byter knivdelen med tillhörande packning till ett lock och kan sen stoppa drycken i väskan, väldigt praktiskt.

Igår gjordes det smoothies i tre omgångar, först Lejonkungens frukostblandning med havregryn och senare på eftermiddagen en ny till dagens frukost (den fick hällas över i stor mugg) samt en grön lunchsmoothie  till mig att ta med till jobbet.

Jag diskade och upptäckte att den 4 cm i diameter stora packningen saknades. Letade i hela köket, på lilla toaletten samt i Lejonkungens rum. Kollade igenom kylskåp och soppåse men ingenstans fanns den att hitta?

Till saken hör att den är vit och även om den inte är så liten så är mycket hemma hos oss vitt, som golven i alla dessa rum, fönsterbräden, Lejonkungens skrivbord samt handfat.

Hur kan en packning bara försvinna???

Ja, säg det. Blir antagligen tvungen att använda den större mixern. Som du märker är det inte alls synd om mig - detta är enbart ett i-landsproblem.

Önskar dig en fin dag

I tidernas begynnelse ...

Eller om jag ska vara helt ärlig ... för sex år sedan, det var då jag (gick min 200 h yogalärarutbildning och) publicerade detta blogginlägg:

Yoga för mogna kvinnor eller "tantyoga"

Japp nu är jag på gång på riktigt med mina yogalektioner. Yeah!!!

Igår hade jag två klasser, en privatelev och en med min testpatrull som vi kan kalla "yoga för mogna kvinnor" eller "tantyoga" (läs in Tantkraft).

Även om båda tillfällena var för nybörjare så var det också den enda likheten. Fysiska förutsättningar som rörlighet skilde enormt.

Jag hade gjort olika klassplaneringar och i backspegeln var det bra, faktiskt väldigt bra. Mitt mål och min önskan var att jag skulle lyckas förmedla positiv energi och en känsla av att vilja fortsätta att utforska yogan och sin egen kropp.

Min första elev (en ung person) har en historia av utbrändhet, därför planerade jag in mjuka flöden och mycket meditation. Mina tanter däremot skulle få nosa på grunderna och ta ett steg i taget ... no rush.

Behövde veta vilken nivå jag ska lägga mig på, om nu mina elever vill fortsätta?

De mogna kvinnorna utmanar mig lika mycket som jag utmanade dem. Förlösande skratt och mycket teknik. Tanterna har sämre rörlighet än jag gissade (trots att jag verkligen tänkt basic) och i fortsättningen måste jag använda hela min kreativitet till alternativa rörelser. Jag behöver bryta ned varje asana i microdelar och använda alla props (hjälpmedel) som finns att tillgå. Oerhört nyttigt för mig!

Tummen upp fick jag efter båda klasserna, alla vill fortsätta så nu är nya tillfällen inbokade. Underbart! Är så oerhört tacksam och glad över mötena med mina elever.

Åh, tänk just nu har jag knappt några yogaklasser, 

typ 1,5 i veckan men det känns helt rätt just nu.

Frågorna var många och svaren få

Vårt nya projekt hemma är ett 4000 bitars pussel. En världskarta i gammal stil som är väldigt vacker och detaljerad, en julklapp från Lejonkungen till mannen.

Problemet är att pusslet är stort.

Vårt bord är 1-2 cm för litet, vilket innebär att vi fått gnugga våra geniknölar ordentligt. Var och hur, har vi frågat oss?

Först tänkte vi att ett ofredat ställe är golvet i poolhuset, där kan alla bitar ligga framme och yta finns, senare konstaterade vi att denna lösning inte alls fungerar klockrent. Mattan i gästhuset är ojämn vilket betyder att ingenting kommer att ligga plant. Suck

Då undersökte vi ifall det finns tillräckligt stora skivor, en eller två som kan användas att lägga ut? Svar nej, fattas även här några cm. Suck igen.

Mindes en tavla som står längst in i förrådet. Kanske kunde vi bygga pusslet på baksidan, inuti ramen? Återigen nej, fattades en centimeter ...

Sen har vi katterna, att bygga i huset på ett golv innebär att de kommer att springa över när de leker. Hur skulle vi kunna skydda ett bygge under tiden? Frågorna var många och svaren få ...

Nu är vi dock igång, det blev golvet, på en plats som inte ligger "mitt i" och hittills har inga missöden skett. Katterna inspekterar och när vi pausar så täcker vi pusslet med en matta. Fungerar just nu, senare kommer vi att behöva något större.

När huvudet undrar varför?

Idag är det dags för löpning i ottan, något som kommer att upplevas rått och kylslaget men som levererar njutning, framför allt efteråt. Tyvärr är min favoritrunda omöjlig, då en del av den står under vatten på grund av översvämning, så undertecknad får springa åt motsatt håll där vägen är bar samt torr.

När jag var liten avskydde jag att bli svettig men av olika anledningar lyckades jag (i tonåren) vända den känslan tack vara omprogrammering av "tänket".

                                      

Jag är lat av naturen men har en kropp som älskar att röra på sig. Sätts det på dansvänlig musik så rycker det i kroppen och jag kan inte sitta still, vilket brukar sluta med en genomsvettig Mia.

Om jag går och tränar händer samma sak, är instruktören pushig och passet bra så tar jag ut mig ordentligt. Vissa gånger (som igår) så att kräkkänslan är nära, för det finns mindre stopp när det jag gör är roligt.

Däremot kan jag ha svårare att driva på mig själv bara för att ... typ springa intervaller eller hoppa burpees när ingen är med eller ser.

Då tänker huvudet: "varför?"

Är motivationen och viljan inkopplad så gör jag det som är planerat (även om jag inte har lust) men för mig är det så oerhört mycket enklare när någon/flera peppar alternativt pushar.

Energin i rummet spelar roll. Och musiken, bra låtval med puls gör livet oerhört härligt, just då i stunden känner jag inte ens om det är jobbigt, kräkkänslan kan däremot infinna sig efteråt.

Hur lat jag än är så älskar min kropp att ta ut sig, att lämna träningslokalen genomsvettig med vetskapen att det finns en soffa att krascha i när jag ätit lite för DÅ får den vila.

Glömde bort ... det skulle jag aldrig göra!?

                

                           

Igår när vi gick igenom kartonger ifrån förrådet så hittade mannen brev ifrån mig. Ett som jag tror var det allra första, skrevs en Långfredag i Kiruna hemma hos farmor.

Mannen gav brevet till mig så att jag kunde läsa det. Släppte det jag sysslade med och placerade mig på golvet. Halvvägs in i texten konstaterade jag att innehållet skulle fungera bra som tidsdokument i ett blogginlägg.

Även om familj, syskon, kusiner och annan släkt nämndes så gjordes det kärleksfullt, ingen skulle reagera negativt på ett sådant infall av mig. Kollade med mannen om min ide' lät rimlig, han var mitt uppe i sorterande och svarade att han själv ännu inte hunnit läsa brevet.

Frågade igen vid middagen ...

"Oj, visst ja? Glömde bort ... att läsa, nu ligger brevet nedpackat i kartongen inne i förrådet"

Jaha ja. Glömde bort?!? Skulle jag aldrig göra! Hade läst det innan jag skickat det vidare men vi är ju alla olika så nu blir det ingen blogg om en påskhelg för många, många år sedan.

Hej svejs!