Blått = lycka

Skogen är mer blå än grön och det kan vi tacka våren för. Ett hav av sippor skiftar mellan violett och blått.vilket gör att det är svårt att låta bli att plocka en bukett. Jag faller för frestelsen och gör som så många gånger tidigare, pausar och tar med en bit av våren hem.

Mannen och sonen byter däck på bilen ... trots duggregnet. 

Själv konstaterar jag att det är enkelt att behålla både strumpor och skor på (idag). Vinden är kall och luften fuktig. Tänker att mor i visan om blåsippan har rätt "än är det vinter kvar ... "

För hur skönt det än är när solen tittar fram och värmer så kan vi fortfarande drabbas av bakslag, i  värsta fall snö. Jag sätter på mig lagom mycket kläder och njuter.

2-0 till trädet

 

                                         

Det här med att få rasande grenar i huvudet är mindre kul, faktum är att det till och med kan göra ont om de träffar pannan eller toppen av hjässan med sin tjockaste del.

Ja, ja jag får skylla mig själv ... 

Att arbeta i trädgården med stor grensax högt ovanför huvudet gör att sidohoppen försvåras. Helt ärligt så var det först igår som undertecknad missade att parera vilket innebar två riktiga fullträffar, 2-0 till trädet!

Åh andra sidan är jag seg och tydligen tjockhudad för det uppstod inga "skador". Mannen skakade på huvudet och plockade upp efter mig, tyckte sen att jag var lite taskig när undertecknad gick tillbaka för att beskära där han hunnit städa och JA han hade väl en poäng med det.

Sen blev det gropen en stund innan fika. Jag la mig raklång över trallen och vände ansiktet upp mot solen, sååå skönt. Jacka på och solbrillor, inga andra ljud än fågelsång hördes. Stannade kvar och lapade sol till dess att mannen signalerade att teet var klart. 

Älskar lugnet där vi bor!

... vad visste vi?

Igår hände något som hänt mig åtminstone en gång tidigare ...

Jag skulle handla mat och hade korgen nästan full, det var enbart en eller två varor som saknades. Ur butikens högtalare hördes plötsligt direktiv att släppa allt och lämna byggnaden. Brand gavs som anledning. Tyst, lugnt och städat släppte alla sina varukorgar där de stod och begav sig tillsammans med personalen till utgången. Eftersom jag inte hade en aning om larmet var på riktigt eller en brandövning så tog jag min bärkasse med mig och satte mig i bilen.

Ute regnade det. Människor stod tätt och pratade. Alla väntade. Det fanns ingen brandrök, lukt eller annat som tydde på eld ... men å andra sidan, vad visste vi?

Jag ringde hem och meddelade att det var ovisst när mitt ärende kunde vara klart. Klickade igång min ljudbok och väntade. Kanske 10 minuter eller 20, kollade aldrig klockan. Såg efter ett tag hur folksamlingen utanför entrén rörde sig in i byggnaden igen. Klev ur bilen och när jag gick in i butiken hörde jag ett tydligt meddelande att faran var över och att det åter var tryggt att vistas i huset.

Hittade min korg, fyllde den med de sista varorna och gick till självskanningskassan för att betala. Allt hade varit en övning och samtliga inblandade hade skött sig bra (även undertecknad).

En annorlunda start

Vaknade i ottan (igår) av flashande ljus, ungefär som om någon tände och släckte lampan utomhus. Sneglade på klockan och konstaterade att den var strax före fem. 

Blixtar? Ja tydligen för strax därpå hördes muller. 

Åska i april är inte helt vanligt men fullt möjligt, framför allt då temperaturerna legat upp mot 18°. Det dånade och flashade, kraftigt och högljutt som om åskan inte tänkte ge sig förrän precis alla vaknat.

Jag är inte rädd, har aldrig varit det så jag vände på mig och försökte somna om. Då kom regnet, inte smattrande utan dånande, som hammarslag. Antagligen var det mer hagel än regn med tanke på ljudet. Vet dock inte eftersom jag aldrig tittade efter. Så drog åskan iväg ungefär lika snabbt som den dykt upp. Kanske höll mullret, blixtarna och regnet på i 15-20 minuter?

Det blev tyst och åter lugnt. Stanley kom tassande och undrade om frukosten serverades. Svar nej. Jag klappade honom och gosade lite innan jag bad honom göra annat fram till den riktiga frukosttiden infann sig. Katten försvann ljudlöst och jag somnade om.

Blev en klart annorlunda start på vår gårdag, den som senare erbjöd alla typer av väder: sol, moln, regn och blåst, vilket är lika med det typiska aprilvädret.

Nu börjar det!

Vilken lycka att på eftermiddagarna denna vecka få glida ut i trädgården (+15-18°)  i tunn tröja, arbetshandskar och med en sekatör i handen. Dags att rensa bort allt visset från förra året.

Igår brottades jag med vår gigantiska humle och klarade av halva innan mitt arbetspass tog slut. Fyllde skottkärran tre gånger och lyssnade på gnisslet och oljudet från hjulet. Tänk dig att du hör "skavet" tydligare än den musik du har i lurarna. 

Antagligen behöver däcket både pumpas och smörjas men eftersom vi har en enkel, traditionell skottkärra så går det inte att pumpa. Det finns extrahjul att köpa men de är i samma prisklass som en ny kärra.

I "halvlek" bjöd mannen på eftermiddagsfika och det är alltid lika fascinerande att se hur mycket av trädgården som klistrar sig fast på mig. En titt i spegeln och humlen sitter i håret, på tröjan, strumporna samt i ansiktet.

Minnet av ett par jeans

 Bjuder på en gammal goding från april 2016. Vem har sagt att det var bättre förr?

Nu har jag gjort det igen, glömt bort att tänka efter innan ...
På jobbet idag fick jag för mig att det var en alldeles ypperlig ide att yoga på lunchrasten. Maten var i magen och jag satt rakt uppochner på en stol i vårt pyttelilla pentry.

Yogamattor med till butiken: 0 st
Yogatidning med övningar för kontorspaus: 1

Smart att utnyttja tiden vettigt tänkte jag och bläddrade fram sidorna med stretchövningar. Allt jag behövde var en kontorsstol, check. Ett bord (köksbänk) check. En kvadratmeter hade jag så det var bara att gå all in. Inga problem, "träningen" gick väldigt bra.

Lägg ena benet på det andra i vinkel med foten utanför, typ sittande duvposition. Pressa försiktigt det böjda benet neråt för att stretcha höft och insida lår.

Jag kände inget obehag och pressade försiktigt på lår/knä samtidigt som jag andades.

Dags att byta ben. "Det går ju superbra!", tänkte jag. Då hördes ett ljud, det frasade och plötsligt förstod jag att höften/benen okeyade rörelserna men inte mina snäva jeans.

Oops! En rispa högt upp på insida lår under rumpan. Min kontorsyoga slutade abrupt. Bäst att bevara jeansen som de blivit och inte ta risken att göra skadan värre genom större hål. Det var flera timmar kvar innan min arbetsdag.

Så blir det när jag inte tänker efter innan och bara kör. Äger ett par hela jeans mindre än i morse men det blev en rolig historia. Kan meddela att varken kollegor eller mannen blev förvånade när jag berättade vad som hänt i pentryt.

Ha det!

Dags att vakna till liv

För någon vecka sedan plockade jag upp vårt oliv- samt fikonträd ur källarförrådet. De flyttade in där i höstas och har under vintermånaderna fått lite snö i sina krukor (för att slippa torka). Insåg att de behövde ljus och eftersom det just då var plusgrader så ställde jag krukorna på den lilla trallen i gropen.

I tid hann undertecknad lyfta in båda krukorna i vårt sovrum innan minusgrader samt snö anlände som en kalldusch ... till katternas stora lycka.

Nu har vårvärmen återvänt och ska krukorna tillbaka till gropen. Fikonträdet som tappade alla blad i höstas har sett mer död än levande ut och eftersom den sovit enbart denna vinter i vårt förråd (inhandlade den förra våren) så har vi varit beredda på att den kanske väljer att kasta in handduken. Verkar dock inte så. Längst ut på de kala grenarna sitter förhållandevis stora knoppar. Den lever!

Håller tummarna att växterna accepterar miljöombytet ännu en gång. Flytten kommer att ske under dagen.