Minnet av ett par jeans

 Bjuder på en gammal goding från april 2016. Vem har sagt att det var bättre förr?

Nu har jag gjort det igen, glömt bort att tänka efter innan ...
På jobbet idag fick jag för mig att det var en alldeles ypperlig ide att yoga på lunchrasten. Maten var i magen och jag satt rakt uppochner på en stol i vårt pyttelilla pentry.

Yogamattor med till butiken: 0 st
Yogatidning med övningar för kontorspaus: 1

Smart att utnyttja tiden vettigt tänkte jag och bläddrade fram sidorna med stretchövningar. Allt jag behövde var en kontorsstol, check. Ett bord (köksbänk) check. En kvadratmeter hade jag så det var bara att gå all in. Inga problem, "träningen" gick väldigt bra.

Lägg ena benet på det andra i vinkel med foten utanför, typ sittande duvposition. Pressa försiktigt det böjda benet neråt för att stretcha höft och insida lår.

Jag kände inget obehag och pressade försiktigt på lår/knä samtidigt som jag andades.

Dags att byta ben. "Det går ju superbra!", tänkte jag. Då hördes ett ljud, det frasade och plötsligt förstod jag att höften/benen okeyade rörelserna men inte mina snäva jeans.

Oops! En rispa högt upp på insida lår under rumpan. Min kontorsyoga slutade abrupt. Bäst att bevara jeansen som de blivit och inte ta risken att göra skadan värre genom större hål. Det var flera timmar kvar innan min arbetsdag.

Så blir det när jag inte tänker efter innan och bara kör. Äger ett par hela jeans mindre än i morse men det blev en rolig historia. Kan meddela att varken kollegor eller mannen blev förvånade när jag berättade vad som hänt i pentryt.

Ha det!