Dags att trycka på "skicka"

Söndag, vilodag men för mig fortsatt arbetshelg. Trots det hinner jag sova ut, yoga, äta familjefrukost och ta det lite lugnt innan det är dags att gå iväg till butiken, det är bra med söndagar.

Händer inte så mycket annat i mitt liv när jag arbetar, väl hemma (efter middagen) kryper jag upp i soffan, lutar huvudet mot mannen och kollar på någon bra eller emellanåt mindre bra film. Återhämtning. Boost. Att bara vara. Skönt.

I fredags släppte jag nyheten, min önskan om att utbilda mig till yogalärare, för chefen. Grönt ljus!!! Sååå skönt. Ska presentera datum på måndag. Allt går att lösa, så klart. Tack, tack, tack!!! Med andra ord kan jag trycka på skickaknappen (vad gäller ansökan).

Dags att söka tjänstledigt (samtidigt som jag kommer att arbeta ... men kanske lite andra tider än vad vårt rullande schema visar).

Igår stylade jag nytt i skyltfönstret, idag är det fullt fokus på våra kunder. Åh vad jag älskar att få dressa dockor och presentera coola outfits. Att få använda min kreativitet så kunden får inspiration, lust att prova och kanske unna sig något nytt.

Ha en skön söndag!

Pausade knapptryck

Trycker på en massa knappar på min laptop just nu ... och min IPad och min telefon, kanske något innebär förändring av ena eller andra slaget?

Det spännande med att ha lediga dagar är att möjligheten att reflektera och agera finns. Chansen att prova nytt eller stanna kvar men att samtidigt ändå utvecklas.

Jag får se om någon av de bollar jag kastar upp i luften ger resultat. Är det mening så kommer det att ske. Idag ska jag arbeta, har en lång och intensiv jobbhelg framför mig så mitt knappande på laptopen pausas.

Har för övrigt fått läsa den recension som en lektör skickat till bibliotekstjänst angående boken Gillar (den där jag har en berättelse publicerad). Bjussar på delar av texten:

Gillar

Publiceras i BTJ-häftet nr 24, 2017. Lektör Agneta Warheim 

Recension
"Antologi. Gillar, illustrerad med Johanna Sandbergs naivistiska bilder, är en samling korta berättelser för barn i lågstadieålder. Tjugo texter av tjugo olika författare, varav endast en författare är man. Det gemensamma temat är kärlek - den första förälskelsen, kärlek mellan farmor och barnbarn, ett älskat gosedjur, syskonkärlek, kärleken till ett djur, en kompisrelation eller favoritsporten." 

"Berättelserna i denna antologi är skrivna på ett enkelt språk och med ett innehåll som nybörjarläsarna lätt kan känna igen sig i. Eftersom de är helt fristående kan man själv välja vad man vill läsa, vilket är bra för den tänkta målgruppen. "

Ha en skön lördag!

I "filmträsket"

Vad gör jag en ledig dag då det regnar?

Efter yoga och annat som ingår i min normala dagsrutin så hängde jag med sonen eftersom han också var ledig. Det börjar bli en vana nu, torsdagar med Lejonkungen. Bästa mysdagarna!

Igår kollade vi på film, inte sådana du ser på bio utan hemmaproducerade verk med några år på nacken. Kidsen, både Lejonkungen och Astronauten älskade att skriva, skådespela, sjunga, dansa, filma och producera. Vissa scener är riktigt imponerande medan andra är typiskt amatörmässiga. Vilken skatt och vilka skratt vi njutit av!

(En gymnasieproduktion var ruggigt bra, wow! Hade gett samtliga inblandade stort A i betyg. Skruvad humor, coola karaktärer och snyggt filmad med engelska som det talade språket.)

Att (i några av produktionerna) se vårt tidigare hus, den stora tomten och naturen runt ikring är både magiskt och häftigt, så många minnen. En dokumentation hur vi bott, som ett "hemma hos reportage" men utan styling, så mycket bättre visat än alla de foton som finns bevarade.

Högt och lågt i en salig blandning. I våra söner finns teaterapor ... eller fanns (?!) Äpplen och päron faller inte långt ifrån träden haha.

En annan filmsnutt var mer sportreportage. Storebror som reporter, lillebror som atlet och en kompis som fotograf. Vår studsmatta och husets brandstege var själva scenen för det tilltänkta rekordförsöket. Lejonkungens plan var att hoppa från brandstegens åttonde pinne ned på studsmattan., han börjar lågt och arbetar sig uppåt. Säger bara vårt hus var högt. Efter att ha flugit från sjunde trappsteget med bravur så knackar mamman (jag) på rutan. Leken dör ... Dags att sluta säger reportern och rekordförsöket får inte ens äga rum ... vilken glädjedödare jag var.

Förutom att hänga med sonen så har jag faktiskt läst igenom gamla barnboksmanus. Har ett sparat som jag inte tror att jag skickat vidare till något förlag, en favorit. Länge var tanken att den novellen skulle ingå i ett större sammanhang, att jag skulle skriva flera berättelser och försöka ge ut dessa i en temabok. Kom aldrig vidare. Manuset har legat i "skrivbordslådan" och nästan glömts bort. Idag tryckte jag på "skicka knappen" ... Oops

En annan plan jag hade var att både designa hatt och/eller sätta mig ned för att illustrera min egen text, blev inget gjort, vi hamnade i "filmträsket", ett trevligt ställe att tillbringa en alldeles vanlig torsdag.

Ha det!

Ett steg närmare en dröm

Har fyllt i en ansökan men inte skickat in den. Borde kanske kolla att ljuset är helt grönt innan jag trycker på knappen?

Bara det att tiden inte är mogen ännu ... att kolla ledighet med chefen. Behöver vara lite smart, vänta in och använda min "icke existerande" kvinnliga list eller åtminstone min charm.

I min värld så borde ledighet nödvändigtvis inte innebära tjänstledighet. Om lust och vilja finns så bör schemat gå att lösa utan att jag behöver ansöka om semester.

Ja, det är min tilltänkta yogalärarutbildning jag skrivit en ansökan till. Tror att jag bestämt mig, att jag lyckats välja vilken 200 timmars grundutbildning det är värt att satsa på.

Med andra ord: ett steg närmare en dröm.

Två steg fram och ett tillbaka

En god natts sömn kan göra underverk. Vaknade och mådde bra. Vad gäller magen så måste jag ha tålamod och ta hand om mig själv, vet precis vad som behövs så snart är kroppen och jag bästisar igen.

Igår på jobbet så blev jag både boostad samtidigt som jag fick en tankeställare. Hann inte mer än börja innan min närmaste chef sa att hon hade en present till mig. Någonting som kunde vara bra att ha, jag hade ju mått dåligt igår, haft huvudvärk som inte släppte. Gåvan var dock inte enbart till mig, den innefattade även mannen??? Nu blev jag nyfiken. Vad hade min chef hittat på? Visade sig vara en liten tub med avslappnande serum, kinesisk mint & Yi Yi Ren. Tao Qi. Tanken är att mannen ska massera punkter på mitt huvud om/när jag får huvudvärk. Spännande. Tack!

Under dagen stökade ett par kvinnliga kunder runt bland jeanshögarna i vägghyllorna? Jag visade att samma byxor hängde på galgar precis bredvid. Kanske var det lättare att hitta rätt storlek där? Något senare frågade de om förstört min ordning? Nog hade jag låtit lite "vass". "Oj, förlåt, svarade jag, "det var inte meningen." (Tyvärr så vet jag att de antagligen hade rätt. Vill inte låta så, jobbar på det, försöker vara trevlig hela dagarna. Var helt omedveten om att jag antagligen låtit lite tillrättavisande. Fy på mig.)

Senare mötte jag en helt annan kund, hon undrade om hon fick ställa en dum fråga. "Finns inga dumma frågor", svarade jag. "Vad undrar du?" Det visade sig att hon ville ställa sin kasse bakom kassan om det var möjligt. "Självklart", svarade jag. När hon senare kom till kassan för att betala så plockade hon upp en nyköpt bulle från bageriet, den skulle jag ha för att jag var så trevlig?!

Så två gåvor och en "tillrättavisning". Två steg fram och ett tillbaka. Jag lägger röstens betoning på minnet och hoppas att ingen oförtjänt drabbas av min emellanåt vassa tunga.

Det kan bara bli bättre

Gårdagens status: magkatarr (???) och spänningshuvudvärk.

Vet inte var den kom ifrån, huvudvärken? Mådde bra när jag vaknade, trött men det är mörkt och höstigt så i dessa dagar: helt normalt.

Dunkandet dök upp på väg till jobbet. Kan vara ett förkylningsvirus som knackar på. Huvudvärkstablett hjälpte inte. Min plan är att sova bort bakterierna.

Magkatarren kom från ingenstans men samtidigt inte helt överraskande. Jag har för högt tempo, tar för få pauser och höjer ofta min egen ribba på jobbet. Glömmer kanske att andas ... lite ironiskt med tanke på min yogapraktik.

Som jag bäddar får jag ligga. Dags att vila från kaffe denna vecka. Tråkigt men det kommer att göra skillnad. Får lägga till magtabletter och se till att jag verkligen pausar när det är meningen att jag ska återhämta mig.

Utställningen som kom av sig

Vi (mannen och jag) har kommit överens om att vi har en "to do lista" hemma hos oss. Uppgifter mestadels större (några mindre) som vi behöver fixa inom snar framtid. Vem vill göra vad och vilka åtaganden ska vi göra tillsammans?

Det är främst målningsarbeten, den typen av jobb som jag gillar. Steg ett är att se till att vi har rätt material hemma och därefter frilägga tid. Ska nog gå bra :)

I alla fall bättre än när vi skulle se en fotoutställning av Pattie Boyd. I ett par veckor har vi pratat om att promenera iväg och kolla in de musikhistoriska bilderna men alltid har något annat kommit i vägen. Så igår under värsta höstrusket så bestämde vi oss, nu var det dags.

Tog en extra sväng, längre promenad för att få lite frisk luft och så stod vi där ... utanför entrén. Vi var inte ensamma, det var fler nyfikna besökare som ville se bilderna.

Bara det att porten var låst? Men ... enligt lokala tidningen så skulle utställningen vara öppen mellan  klockan tolv och fem. Konstigt?

På entrédörrarna fanns annan information: söndagsstängt.

Alltså en öppen utställning men ett stängt konserthus!?! Det var bara att gå hem. Vi får försöka en annan dag.