Orkar jag trolla med tiden?

Inser att jag (vi) är senare än vi någonsin varit. Hur ska det gå? Kommer (vi) jag att lyckas knåpa ihop något i elfte timmen?

Verkar "uppförsbacke" att sätta sig ned och försöka vara kreativ när jag har arbetshelg, känns som jag då tar mig vatten över huvudet.

Så här sen har jag ALDRIG varit! Har ingen ide' och inte ens motivation ...

Har försökt ta upp frågan med familjen men i år är vi alla som frånvarande och likgiltiga frågetecken. Vardagen har varit maxad och tankarna spretar år olika håll.

Ska vi strunta i traditionen?

Men NEJ inte jag (vi)! Eller?

Hinner vi? Vill vi? Litar vi på att någon annan i familjen ska knäcka den perfekta ide'n och leverera ett färdigt förslag? Kanske? Tror det ...

Använder dagen åt att fundera på detta dilemma, sen måste beslut fattas. Så får det bli.

När livet ger mig det jag behöver snarare än det jag önskar

Har inte förstått varför jag varit extra trött denna vecka? Har tänkt att det kanske berott på REA förberedelserna på jobbet eller att jag maxat min tid mellan Hera Hub och butiken?

Hemma har lägenheten juldekorerats, allt utan stress men ...

Igår skulle jag äntligen få gå och träna på mitt favoritpass (har missat tre veckor i rad). Såg redan under dagen att det skulle vara vikarie. Synd. Valde att gå iväg trots huvudvärk. Kroppen behöve ta ut sig och svettas (tänkte jag).

Väl i träningslokalen insåg jag att det nog var bra med vikarie. Musklerna var sega och orken inte alls på topp. Ersättningspasset var precis på min nivå, liksom anpassat efter min status. Jag skulle INTE mått bra av att ta ut mig mer. Så tur i oturen med vikarie.

Antagligen har jag någon skit i kroppen, något som inte känns på annat sätt än att jag vaknar trött (samt den huvudvärk vilken molade igår). Förhoppningsvis har jag hjälpt kroppen genom att träna lagom hårt. Det lär visa sig.

Anmälde mig på stående fot utan att ha någon plan ...

Oops, jag gjorde det igen!

Det är något med utmaningar, något som inte riktigt kan förklaras, annat än att jag går igång och vill testa mina gränser. Jag vill utvecklas, växa och förhoppningsvis lära mig nytt. Emellanåt går allt åt skogen, misslyckandet är totalt men det gör sällan något för på vägen så har jag lärt mig något.

Igår efter Hera Hubs Luciafrukost anmälde jag mig på stående fot att hålla i en buisness booster, ämne hade jag ingen aning om!?

Mitt huvud säger: "det har jag aldrig provat och det klarar jag säkert" (a' la Pippi Långström). "Jag skjuter från höften".

Men alltså kvinna?!? Vad är du bra på? Vad kan du ge andra?

Tja, det löser sig. Jag kan mycket. Lovar dock att verkligen förbereda mig, buisness boostern ska ske i början av februari. Ett ämne har spånats fram men det behöver vrida och vändas på, putsas och finslipas.

Allt kommer att gå bra ... och om inte så är jag i en trygg och tillåtande miljö.

Knarr under fötterna

Äntligen kom snön, om än i stora blöta flingor. Igår morse när jag promenerade iväg till studions morgonyoga så knarrade det under fötterna!

Snötyngda träd, vitt på marken och flingor som snöade in i ögonen ... mindre skönt men jag klagar inte, detta är vad jag längtat efter, en vit december.

Frågan är om snön tänker ligga kvar? Risken är att den regnar bort, därför är det bäst att passa på att njuta så länge det bara går.

Lucia och ledig dag, så nice! Ska vila och bara vara, efterlängtat och välbehövligt då vi just nu har ett högt tempo på jobbet.

Mysa med katterna och pyssla hemma, kanske baka men framför allt "göra mer jul hemma" så ser dagens oskrivna program ut.

Ha en härlig Luciadag!

Jag vill att ALLA ska må bra!

Vår honkatt äter inte, hon kräks ... och har tappat ordentligt i vikt. Vet inte varför? Vet endast att hon knappt ätit under sista dygnet. Det är som om hon vore magsjuk.

Tror inte katter blir magsjuka, i alla fall inte på samma sätt som människor. Katter kan bli sjuka om de får i sig något som de inte mår bra av, å andra sidan brukar de sällan äta just sådant som de inte klarar av, katter är smarta och kräsna.

Oavsett orsak till Ravellis viktras och allmäntillstånd så hoppas jag att hon återfår aptiten och förmågan att behålla maten inom väldigt snar framtid (helst efter en natts sömn), att hon mår bättre nu på morgonen när jag publicerar bloggen. Katter brukar vara bra på att läka sig själva.

Att smeka henne över ryggen och känna den magra kroppen gör mig orolig. Vad kan tänkas vara fel??? Vill att vår prinsessa ska må bra! Vill att ALLA ska må bra!!!

Välkommen du nya vecka

Nu är vi/jag ikapp, advent är synlig även hos oss. Äntligen! Känns sååå bra.

Stjärnor uppe, check. Julklappsinköp har påbörjats, check. Adventsljusstakar, kalendrar och krans på dörren, check. Julbaket är påbörjat och vi har haft glöggmys med grannar ute vid föreningens glittrande gran på vår innergård. Med andra ord en bra helg, fullspikad med roligheter och hemmafix.

Utvilad och fylld med energi är jag redo för denna nya vecka med allt den kan innebära, välkommen!

"Det var tufft!", sa kroppen

Vaknar med träningsvärk? Händer ganska sällan men denna morgonstelhet är likhetstecken med just träningsverk. Sitter långt ned mot ländryggen. Den senaste tiden, en månad eller två, har jag noterat att det finns muskelfästen som jag tidigare aldrig kommit åt.

I min yoga kommer jag idag djupare in i positioner som varit "låsta", min kropp har med andra ord varit för "stel" (typ höfterna). Bindväven runt musklerna har mjuknat och jag fylls av tacksamhet över hur bra vårt samarbete fungerar (kroppen och jag). Så länge jag lyssnar in och checkar av så är allt frid och fröjd.

Igår gick jag på en utmanande klass i studion. Jag ÄLSKAR när kroppen får svettas och arbeta hårt. Det var ingen konstigheter, helt på min nivå. Själva utmaningen var att hålla vissa asanas länge. Musklerna vibrerade, de skakade men höll ut. Efter klassen var jag nöjd, glad och trött, fattade just då inte hur trött ...

Väl hemma märkte jag att benen liksom ställt in sig på viloläge, de checkade nästan ut. Jag åt en ordentlig lunch och tog en magnesiumtablett. Drack en kopp kaffe och vilade lite. Något bättre. Ned på stan för julklappsinköp ... benen signalerade: "gå hem". Helt klart behövde jag inta ryggläge en stund.

Men ... jag skulle ta tåget till Stockholm och gå på julshow med jobbet. Mannen undrade om jag verkligen orkade? "Tror det", svarade jag "kan ju alltid åka hem tidigare."
"Kommer inte att hända!", svarade mannen.

Jag tog pendeln och hade en lång men väldigt trevlig kväll. Kroppen vilade på tåget och krafterna återvände.

Sovmorgon ... ljuvligt! Min stela morgonkopp slipper tufft yogapass idag, det blir lugn yin istället.
Ha en härlig andra advent!