söndag 10 december 2017
"Det var tufft!", sa kroppen
Vaknar med träningsvärk? Händer ganska sällan men denna morgonstelhet är likhetstecken med just träningsverk. Sitter långt ned mot ländryggen. Den senaste tiden, en månad eller två, har jag noterat att det finns muskelfästen som jag tidigare aldrig kommit åt.
I min yoga kommer jag idag djupare in i positioner som varit "låsta", min kropp har med andra ord varit för "stel" (typ höfterna). Bindväven runt musklerna har mjuknat och jag fylls av tacksamhet över hur bra vårt samarbete fungerar (kroppen och jag). Så länge jag lyssnar in och checkar av så är allt frid och fröjd.
Igår gick jag på en utmanande klass i studion. Jag ÄLSKAR när kroppen får svettas och arbeta hårt. Det var ingen konstigheter, helt på min nivå. Själva utmaningen var att hålla vissa asanas länge. Musklerna vibrerade, de skakade men höll ut. Efter klassen var jag nöjd, glad och trött, fattade just då inte hur trött ...
Väl hemma märkte jag att benen liksom ställt in sig på viloläge, de checkade nästan ut. Jag åt en ordentlig lunch och tog en magnesiumtablett. Drack en kopp kaffe och vilade lite. Något bättre. Ned på stan för julklappsinköp ... benen signalerade: "gå hem". Helt klart behövde jag inta ryggläge en stund.
Men ... jag skulle ta tåget till Stockholm och gå på julshow med jobbet. Mannen undrade om jag verkligen orkade? "Tror det", svarade jag "kan ju alltid åka hem tidigare."
"Kommer inte att hända!", svarade mannen.
Jag tog pendeln och hade en lång men väldigt trevlig kväll. Kroppen vilade på tåget och krafterna återvände.
Sovmorgon ... ljuvligt! Min stela morgonkopp slipper tufft yogapass idag, det blir lugn yin istället.
Ha en härlig andra advent!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar