Ett välbehövligt break

Äntligen en yogaklass i studion! Som jag längtat och därför tacksamt värdesatte gårdagens Ashtanga högt. Att få smita från packning av lådor och få 75 minuters svettig egentid var grymt tillfredsställande.

Många gånger när jag går på någon annans klass så infinner sig känslan att lektionen är planerad utifrån mig och min kropp!

Ego, tänker du kanske? Ja ...  eller så är det på det viset att jag upplever närvaron, att jag går "all in" och gör flödena till mina? Så där som jag önskar att mina kommande elever ska göra när jag börjar undervisa.

I den bästa av världar lyckas läraren få varje elev att utmana sig själv och arbeta utifrån sina kroppsliga förutsättningar (förhoppningsvis med känslan att läraren planerat lektionen just efter honom/henne).

Ny inredningsstil: kartonger i rad och på höjd

Igår gick jag inte utanför lägenhetsdörren, öppnade inte ens och kikade ut ...

Nu var det inte så att jag på något vis latade mig, snarare tvärt om, det packades från morgon till kväll. Våra sju stora bokhyllor är tomma och nedmonterade. Längs väggarna står kartonger staplade. Mellan 40 och 50 lådor fylldes under gårdagen!

Trots slitet så är det mycket kvar. Jag har börjat med vårt porslin men sparar resten till i morgon. Riktigt allt kan så klart inte packas ned, vi bor ju i lägenheten i över en månad till!

Inga hattar uppe, inga fotoalbum i skåpet, tomma skåp i vissa rum MEN ändå hur mycket som helst kvar ...

Tiger blir stressad. Mannen hittade honom hopkurad bakom en av våra soffor. Vår katt gillar inte förändring, dessutom hinner varken matten eller hussen med honom, Tiger får för lite uppmärksamhet. Han sitter tyst och tittar på oss. När vi pausar ser han sin chans och börjar jama, ber oss om mat, lektid eller kel. Tyvärr för Tiger så är timingen sällan bra.

Som bäst mår vi alla när arbetet pausas och vi pustar ut i soffan. Tiger får kel och vi andra välbehövlig vila.

Datenight

Middag ute med mannen på finare krog. Riktigt nice.

Min födelsedagspresent med bokat bord och en sjurätters "avsmaknings meny". En bättre fredagskväll.

Känns som helgen börjar bra, detta veckoslut som jag faktiskt är ledig ... en av fyra denna månad, återstående lördagar och söndagar är uppbokade av arbete.

Packa lådor, slänga, rensa, umgås med mannen, yoga och förhoppningsvis plugga är vad jag ska sysselsätta mig med i dagarna två ... samt klia Tiger på magen med jämna mellanrum.

Ha en skön lördag!

Flying safe

Antigravity ... smaka på ordet.
Jag går igång på alla cylindrar och hela mitt inre ropar YES!

Vill testa, vill utföra och vill utbilda mig (till instruktör).

Vet att detta är något för mig trots att jag endast sett andra flyga eller chilla i gungorna.

Jag vill, jag kommer och jag ska flyga jag med!

I flera år har en gunga stått överst på min önskelista men varken Tomten eller någon annan har skänkt mig denna present.

Mannen har med glimten i ögat letat reda på och listat varje tänkbar ursäkt för att slippa borra hål och sätta upp krokar i taket.

Nu är det hög tid att ta saken i egna händer, googla priser och köpa en själv, blir en fin inflyttningspresent till nya huset eller kanske trädgården!?

När gungan väl finns i min ägo är det läge att kolla efter "prova på" tillfällen och efter det utbildning.

Många bollar i luften eller i alla fall ett par

Försöker skriva blogg men blir störd av någon som tycker att jag bör ha uppmärksamheten någon annanstans.

Tiger sitter stilla bredvid mig. Han spinner och kurrar så att jag knappt kan höra mina egna tankar! Talar om (utan att jama) att HAN är viktigare "än vad jag nu håller på med"

Undrar hur många decibel kurrandet ligger på? Vore spännande att mäta.

Givetvis vinner min fyrfota vän. Jag "dubbeljobbar", klappar Tiger och klickar på tangenterna om vart annat. Tar betydligt längre tid att blogga än det brukar.

När Tiger är nöjd så går han, redo att chilla på en annan plats eller kanske passera matskålen för lite snacks?

Ha en bra dag!

När oönskade stunder blir vackra

En annorlunda tisdagsmorgon. Efter att ha klivit upp i ottan, ätit frukost och cyklat iväg i den råkalla april morgonen så parkerade jag utanför studion. Äntligen dags för lite lärarledd yoga, någonting som jag verkligen längtat efter!

Rullade ut mattan och hälsade på de andra yogisarna. Klockan slog sju och frånvaron av lärare var synbar. Vi väntade tålmodigt, någonting kunde ha hänt, vem vet vad livet oväntat kan bjuda på!?

Tystnad och lugn. Minuterna tickade. Utan att vi pratade med varandra så började var och en utöva sin egen praktik. Kanske i väntan på lärare, kanske med tanken att nu är jag här och gör det bästa av situationen?

Jag slöt mina ögen, stängde in mig i min bubbla och följde mitt eget flöde. Emellanåt kunde jag se de andra och det jag såg var vackert!

Alla i rummet tog ansvar för sig själva. Det fanns ingen märkbar irritation eller frustration. Kanske bubblade det under ytan, kanske inte? Det var fortfarande tyst med undantag för de lätta andetag som ledde rörelserna.

När en timme gått kände jag mig redo att möta världen. Min kropp var mjuk, följsam och stark. Jag var till freds. Visst hade jag längtat efter en lärarledd klass men shit happens. Oavsett anledningen till vår lärarfrånvaro så spelade den just då ingen roll, vi i rummet hade gjort något bra av vår situation.

Fick ett mess senare från studioägaren som bad om ursäkt och erbjöd kompensation, vilket för mig kändes det som en present, ingenting som jag förväntat mig. <3

Vet dock att morgonens händelse är sånt som inte får ske, som ger magont för den som är ansvarig och som kan utmynna i besvikelse, irritation och ilska. Jag hoppas verkligen att min magkänsla har rätt då den tror att messet ovan kom som en härlig present till de yogisar som liksom jag fick improvisera fram egna flöden.

Livet drabbar oss alla med jämna mellanrum, det är hur vi hanterar dessa tillfällen som spelar roll.

Hur hamnade jag på minuslistan?

Under påskhelgen har jag INTE pluggat, känner ett sting av dåligt samvete över det trots att jag vet att jag prioriterat rätt saker.

Emellanåt undrar jag hur jag ska få ihop allt? Anatomitentan, klassplaneringar, genomförda yogalektioner, läxor, hemsida och packning.

Mannen är heller inte riktigt nöjd med mig, han tycker att han drar det mesta av lasset när det gäller vår flytt och det ligger en stor dos av sanning i vad han säger. Jag har förlitat mig på honom och glidit med, behöver steppa upp några pinnhål även här.

Det ÄR mycket nu!

Ändå vet jag att allt kommer att lösa sig. En bra och tydlig plan, en todolista att bocka av och sakta jobba sig framåt. Det finns inga genvägar enbart hårt arbete.