En annorlunda tisdagsmorgon. Efter att ha klivit upp i ottan, ätit frukost och cyklat iväg i den råkalla april morgonen så parkerade jag utanför studion. Äntligen dags för lite lärarledd yoga, någonting som jag verkligen längtat efter!
Rullade ut mattan och hälsade på de andra yogisarna. Klockan slog sju och frånvaron av lärare var synbar. Vi väntade tålmodigt, någonting kunde ha hänt, vem vet vad livet oväntat kan bjuda på!?
Tystnad och lugn. Minuterna tickade. Utan att vi pratade med varandra så började var och en utöva sin egen praktik. Kanske i väntan på lärare, kanske med tanken att nu är jag här och gör det bästa av situationen?
Jag slöt mina ögen, stängde in mig i min bubbla och följde mitt eget flöde. Emellanåt kunde jag se de andra och det jag såg var vackert!
Alla i rummet tog ansvar för sig själva. Det fanns ingen märkbar irritation eller frustration. Kanske bubblade det under ytan, kanske inte? Det var fortfarande tyst med undantag för de lätta andetag som ledde rörelserna.
När en timme gått kände jag mig redo att möta världen. Min kropp var mjuk, följsam och stark. Jag var till freds. Visst hade jag längtat efter en lärarledd klass men shit happens. Oavsett anledningen till vår lärarfrånvaro så spelade den just då ingen roll, vi i rummet hade gjort något bra av vår situation.
Fick ett mess senare från studioägaren som bad om ursäkt och erbjöd kompensation, vilket för mig kändes det som en present, ingenting som jag förväntat mig. <3
Vet dock att morgonens händelse är sånt som inte får ske, som ger magont för den som är ansvarig och som kan utmynna i besvikelse, irritation och ilska. Jag hoppas verkligen att min magkänsla har rätt då den tror att messet ovan kom som en härlig present till de yogisar som liksom jag fick improvisera fram egna flöden.
Livet drabbar oss alla med jämna mellanrum, det är hur vi hanterar dessa tillfällen som spelar roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar