Om jag vore ledig ...

Postar en blogg jag gjorde utkast på innan livet kom emellan med den brustna blindtarmen.
Här kommer känslorna när våren anlände på riktigt:

Om jag vore ledig ...

• Så skulle jag gotta mig i solen.
• Sitta på ett fik med en kompis och smutta på en stor latte
• Ta en skön långpromenad
• Eller kanske en cykeltur (om den inte blivit stulen)
• Mysa på balkongen
• Låta flyttkartongerna och pluggandet pausa (under dagtid)
• Ladda batterierna och bara vara

Men ...

Jag arbetar och ser andra genom butiksfönstret, de äter glass eller dricker en kall öl.

Är glad för deras skull - att de passar på att njuta. Själv lovar jag att ge mig hän så fort tillfälle ges.

Allt är inte virus

Det blir inte alltid som vi tänkt ... livet kommer emellan och plötsligt pausas sånt som nyss kändes viktigt, det nedgraderas.

Vår lördag blev inte vad vi trott. Mannen vaknade med kramp i magen och flyttade in på toaletten. Han antog att det var magvirus.

Jag gick till jobbet. Ringde hem på min rast och informerades om att läget var detsamma förutom att feber tillkommit. Arbetade klart och kollade min mobil när jag låst butiken.

Ett långt meddelande om 39,9 graders feber och akuta magkramper samt taxi till akuten!

Oj!  Hem för att mata katt och mig själv, sen en snabb promenad till sjukhuset (har ju ingen cykel längre ...). Tiger sur för att jag vände i dörren.

På akuten blev jag lotsad till en korridor där mannen låg på en brits. Misstänkt blindtarmsinflammation. Från ingenstans hade smärtan och kramperna kommit. Det blev en lördagskväll på en stol i en korridor. Ingenting annat än mannens mående var/är viktigt. Blir så när livet knackar på, det lilla livet är allt som spelar roll.

Efter många timmar utan att läget förändrats eller att mannen ens fått tid för den obligatoriska skiktröntgen så var jag tvungen att röra mig hemåt för att få några timmars sömn.
"Ta taxi", sa mannen "jag betalar så slipper du gå hem i mörkret".
"Nä, det är dyrt. Jag går"

Hemma kände jag mig både "dålig" och självisk trots att jag behövde sova. Övertrött och full av tankar kunde jag inte slappna av, inte förrän jag pratat med båda kidsen och fått veta av mannen att han var klar för operation. Orsak till kramper = sprucken blindtarm.

Nu kan det bara bli bättre! Tar en morgon promenad upp till avdelningen och pussar på mannen innan det är dags för arbete.

Vad skådar mitt norra öga?

Yoga World (tidning) låg på köksbordet när jag kom hem för någon dag sedan. Lycka! Det är alltid en mysstund att få krypa upp i soffan och bläddra. 

Jag hann enbart öppna magasinet innan min blick fastnade vid en bild nere i högra hörnet, där var ju VI! Notisen handlade om vår yogalärarutbildning. Bilden visade aktivitet i studion, en positiv energi som gick att känna via tidningssidan. Vad häftigt! Vilken flash back.

En trevlig present när jag har fullt upp med annat ... 

ja eller typ samma som tidningstexten beskriver.

Sitter med högar av böcker, anteckningsblock och laptop. Försöker plugga men vet inte riktigt vad jag ska koncentrera mig på? Finns så mycket att lägga min tid på ...

• Anatomi
• Positionsmallar
• Klassplanering
• Artiklar
• Inläsningsuppgifter
• Välja musik
• Props att använda?
• Yogafilosofikursen
• Föreläsningar på nätet

Ja du kan själv se listan, den kan dessutom brytas ned och göras oändligt mycket mer detaljerad. 

Jag blandar och ger, allt ska göras så det finns enbart en väg att gå, börja med något och ta ett steg i taget framåt. 

För tillfället är de tre översta punkterna som varvas. Behöver byta fokus emellanåt så att jag slipper kräkkänslan. Enbart anatomi blir för tungt. När jag koncentrerar mig på en ny uppgift så får hjärnan vila och förhoppningsvis lagras något av den kunskap jag försöker förankra i mig.

Ännu härskar lugnet, jag känner ingen stress och det är skönt. Ansvaret ligger på mig, att jag gör mitt bästa så jag får ut det allra bästa och mesta av vår utbildning. För längtan att lära är stor. 

Min önskan är att jag ska kunna vara och bli den bästa versionen av mig själv som yogalärare. Vi får se hur det går?!

Ha en skön helg!

Fru Flit tar över

Nu har jag gjort det igen ... varit FÖR effektiv och snabb.

Under min lediga dag hann jag med yogaklasser och att packa lådor inför vår flytt. Porslin och glas står på min todolista, allt vi inte behöver under de veckor vi bor kvar.

Sagt och gjort, med musik på hög volym sjöng jag mig igenom några lådor med blått och grönt porslin. Toppade med lättare köksprylar för mindre vikt.

Kände mig sååå nöjd! Skåpen i köket gapar tomma för utom en uppsättning vardagsporslin, glas och stora skålar. Bra jobbat!

Så var det dags för middag och det var nu jag upptäckte "felet", alla mindre skålar var nedpackade samt våra djupa tallrikar ...

Oops!

Lejonkungen kommer hem före flytten. Han äter yoghurt och fil ... i djup tallrik eller mindre skål.

Suck.

Jag har återigen varit lite väl effektiv. Orkar inte packa upp lådorna. På något vis löser jag "problemet" när vi ställs inför det. Så typiskt mig

En suck i hjärtat och ett sorgset öga

Härom dagen skulle jag hålla klass för mina "tanter" och eftersom jag arbetade sent så var mitt enda alternativet att ta cykeln till arbetet.

Jag ställde mig frågan: exakt VAR det skulle finnas lämpligt cykelställ mitt inne på gågatan? Helst så nära jobbet som möjligt. Min magkänsla sa mig att jag behövde vara streetsmart, alltför många cyklar stjäls i vår stad.

På väg till arbetet konstaterade jag att flera av de ställen jag funderat på inte längre var tillåtna parkeringar ... Hur skulle jag göra? Dra in cykeln i butiken!?

Valde att parkera vid ån, i cykelställ, bredvid massor av andra cyklar. Låste omsorgsfullt och gick för att arbeta. När jag flera timmar senare kom tillbaka så kunde jag inte hitta min cykel?! Stället var fortfarande fullt men hur jag än letade så var min låsta cykel spårlöst borta ... en traditionell svart damcykel med cykelkorg och tre växlar.

Alltså, var det detta min magkänsla viskat om?

Promenerade fram och tillbaka för att kolla så att jag inte mindes fel. Kände hur tidsmarginalen krympte, tanterna väntade och jag måste vidare. Ringde mannen och meddelade status.

Yogaklassen gick bra men frustrationen över att Lejonkungens cykel (INTE min) blivit stulen satt som en tagg i bröstet.

Varför?

Konsekvenserna för mig, för oss är knappast något som tjuven tänkte på ... om han eller hon över huvudtaget tänkte.

Igår fick jag ringa försäkringsbolaget och sitta i telefonkö till polisen utan att detta på något sätt förändrat situationen, vi är fortfarande en cykel kort och DET är och blir problem för mig, för oss.

Projekt hemsida

Wow, vilken bra hjälp jag fått! Vägledning av expertis och en stor push åt rätt håll.
Är sååå tacksam!

Arbetet med min tänkta hemsida har sakta gått framåt. Jag har brottats med motgångar som att tappa allt arbetat material för att jag glömt trycka på "spara knappen" (innan datorn hängt sig) till att mina egna kunskaper är för skrala när det gäller tekniskt kunnande.

Som alltid leker jag mig fram, det tar oerhört mycket längre tid men på mitt sätt har jag ändå krupit närmare målet.

Så igår under Hera Hubs Writers lounge fick jag den webb expertis som jag längtat efter och alla bitar föll på plats. Oh yes!!!

Tack Anna!!!

Nu är sidan hyggligt klar och jag dansar runt av ren lycka. Visst finns det en hel del att finslipa och arbeta med men just nu känns min produkt good enough

Gå gärna in och kolla, från och med nu kan även min blogg läsas därifrån och det finns Instagram länkar till mina andra sidor.

https://miahaglof.wixsite.com/happy-spirit

Ha en bra dag!

Tid för ännu mer förändring

Så var det dags igen ... för vårt nuvarande hus (läs förening) att fortsätta med sin ansikslyftning. Fasadrenovering stundar.

Igår inleddes arbetet med att bygga ställningar på innergården och än så länge har de bara hunnit klättra en våning men det kommer inte att dröja länge förrän fönster tas ned, det "mörkläggs" och vi inte inte kan se ut igen.

Att vi ska flytta om några veckor gör det lättare, det känns faktiskt riktigt skönt med tanke på det kaos som väntar. Inne hos oss räcker det med den strukturerade oordning vi själva försätter oss i.

Kan lugnt skriva: nu är tid för förändring!