En suck i hjärtat och ett sorgset öga

Härom dagen skulle jag hålla klass för mina "tanter" och eftersom jag arbetade sent så var mitt enda alternativet att ta cykeln till arbetet.

Jag ställde mig frågan: exakt VAR det skulle finnas lämpligt cykelställ mitt inne på gågatan? Helst så nära jobbet som möjligt. Min magkänsla sa mig att jag behövde vara streetsmart, alltför många cyklar stjäls i vår stad.

På väg till arbetet konstaterade jag att flera av de ställen jag funderat på inte längre var tillåtna parkeringar ... Hur skulle jag göra? Dra in cykeln i butiken!?

Valde att parkera vid ån, i cykelställ, bredvid massor av andra cyklar. Låste omsorgsfullt och gick för att arbeta. När jag flera timmar senare kom tillbaka så kunde jag inte hitta min cykel?! Stället var fortfarande fullt men hur jag än letade så var min låsta cykel spårlöst borta ... en traditionell svart damcykel med cykelkorg och tre växlar.

Alltså, var det detta min magkänsla viskat om?

Promenerade fram och tillbaka för att kolla så att jag inte mindes fel. Kände hur tidsmarginalen krympte, tanterna väntade och jag måste vidare. Ringde mannen och meddelade status.

Yogaklassen gick bra men frustrationen över att Lejonkungens cykel (INTE min) blivit stulen satt som en tagg i bröstet.

Varför?

Konsekvenserna för mig, för oss är knappast något som tjuven tänkte på ... om han eller hon över huvudtaget tänkte.

Igår fick jag ringa försäkringsbolaget och sitta i telefonkö till polisen utan att detta på något sätt förändrat situationen, vi är fortfarande en cykel kort och DET är och blir problem för mig, för oss.