Det blir inte alltid som vi tänkt ... livet kommer emellan och plötsligt pausas sånt som nyss kändes viktigt, det nedgraderas.
Vår lördag blev inte vad vi trott. Mannen vaknade med kramp i magen och flyttade in på toaletten. Han antog att det var magvirus.
Jag gick till jobbet. Ringde hem på min rast och informerades om att läget var detsamma förutom att feber tillkommit. Arbetade klart och kollade min mobil när jag låst butiken.
Ett långt meddelande om 39,9 graders feber och akuta magkramper samt taxi till akuten!
Oj! Hem för att mata katt och mig själv, sen en snabb promenad till sjukhuset (har ju ingen cykel längre ...). Tiger sur för att jag vände i dörren.
På akuten blev jag lotsad till en korridor där mannen låg på en brits. Misstänkt blindtarmsinflammation. Från ingenstans hade smärtan och kramperna kommit. Det blev en lördagskväll på en stol i en korridor. Ingenting annat än mannens mående var/är viktigt. Blir så när livet knackar på, det lilla livet är allt som spelar roll.
Efter många timmar utan att läget förändrats eller att mannen ens fått tid för den obligatoriska skiktröntgen så var jag tvungen att röra mig hemåt för att få några timmars sömn.
"Ta taxi", sa mannen "jag betalar så slipper du gå hem i mörkret".
"Nä, det är dyrt. Jag går"
Hemma kände jag mig både "dålig" och självisk trots att jag behövde sova. Övertrött och full av tankar kunde jag inte slappna av, inte förrän jag pratat med båda kidsen och fått veta av mannen att han var klar för operation. Orsak till kramper = sprucken blindtarm.
Nu kan det bara bli bättre! Tar en morgon promenad upp till avdelningen och pussar på mannen innan det är dags för arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar