Svaga, lite skakiga ben

Ett par siamesiska tvillingar, det är vad jag och mannen verkar vara. Om min älskling får bakslag och jag behöver vara stark för oss båda så verkar reaktionen idag komma en dag efter, då när allt är lugnt igen. Som igår.

Jag kände redan efter min egen morgonpraktik (yoga) att benen upplevdes svagare, lite skakiga. Magen visade sig inte heller vara i sitt normal (vad nu det innebär?). Stresspåslag utan synbar anledning samtidigt som jag anar anledning.

Ett bakslag påverkar med andra ord mig lika mycket som mannen, ja eller kanske inte LIKA mycket men dock tillräckligt för att få min tillvaro rubbad.

I söndags mötte jag en av de tränarinstruktörer som jag svettats mest med (under många år). Vi sprang på varandra och när hon frågade hur jag mår så berättade jag om livet.nu. Det visade sig att hon och hennes man haft en liknande resa. För två år sedan fick han någon form av hjärtklaffsinflammation (eller liknande?) och är ännu inte helt återställd ... Precis som för mannen spred sig elakartade bakterier i kroppen, i detta fall upp i hjärnan! Usch.

Tänk vad världen är liten. Om jag inte berättat så hade jag aldrig fått reda på hur de haft det. Hur lika och samtidigt olika våra liv varit.

Så viktigt att våga öppna sig och vara ärlig och sann mot både sig själv och sin omgivning, det finns stryka att hämta i andras historier och det finns stöd att ge till de som kämpar.

Puss & kram

Måttot är good enough

Förbereder mig för att hålla min första yin yoga klass. Längtar faktiskt, i alla fall just nu. Ser fram emot att få vidga mina vyer och möta "elever" i en helt annan typ av yoga.

För några år sedan sa en kollega till mig:"Du skulle bli en grym yin yoga lärare!" Jag tittade på henne som om en skruv lossnat. "Nej ... det tror jag inte!", svarade jag och skakade på huvudet.

Alltså yin yoga var verkligen inte min grej. Allt var jobbigt och tufft, för segt och långsamt och dessutom blev jag inte ens svettig!

Då för några år sedan handlade min träning om intensiva gympapass, pulshöjande aktiviteter, ja till och med yogan var ordentligt svettig. I min begreppsvärld kunde jag därför inte se mig som just yin yogalärare.

Mina dåvarande möten med denna lugnare typ av yoga (som för övrigt älskas av så många) var fyllda med frustration och mental tuff träning. Första gången jag satte mig ner i "skosnöret" så kickades ilskan igång. Mina höfter var så tighta att de skrek och hade du gått förbi och sagt något olämpligt så är jag rädd att jag slagit till dig (jag som ALDRIG slåss). Att stanna upp och möta sig själv var jobbigt, dessutom förvärrade jag det hela genom att låta mitt ego bestämma gränsen ... jag gick för djupt.

Tur att vi äger möjligheten att förändra oss själva.

En yinyogaklass idag är skön. Visst är den fortfarande utmanande mentalt men jag lämnar egot utanför dörren och lyssnar på kroppen vilket gör att helhets upplevelsen blir sååå mycket härligare. Min förhoppning idag är att kunna guida andra så de slipper göra de snedsteg som jag gjorde. Berätta att på en skala mellan 1-10 så bör de lägga sig på en 5a (inte 7eller 8 som jag gjorde förr).

Kanske kan jag faktiskt bli en grym Yinyoga lärare? Vi får se. Om jag håller måttet good enough så är jag nöjd.

Bakslag och feelgodd

Vår lördag bjöd på oväntade besök både ovälkomna och  trevliga allt i en salig blandning.

Jag startade upp min morgon och förmiddag med yogaklass inne i stan. Svettigare idag än tidigare i veckan tack vare att denna studio bjuder på värme. Nåväl en skön förmiddag.

Väl hemma efter lunch önskade mannen massage, vilket han fick. Mellan skulderbladen har han några knutar som ömmar och sen brottas han med en inflammerad axel. Jag masserade och vi beslöt att ta en promenad i det fina vädret efteråt. Så helt plötsligt avbröt manen och gick in i sovrummet för att lägga sig på sängen. Benen började skaka och så klampade någon form av panikångestattack in helt oinbjuden, frågade inte om lov utan tömde mannen på energi.

Visst, vi har varit med om värre men ett bakslag är aldrig roligt och det enda jag kan göra är att stötta, krama och försöka normalisera situationen. Planen att promenera rann ut i sanden, i alla fall inte då och inte tillsammans. Istället väntade vi. Andades och bara var.

När mannen återfått lite energi så fick jag okey att ta en egen promenad. Att ha skogen så nära är en lyx och att få röra sig är befriande. När jag senare kom hem hade vi fått oväntat besök, en kolsvart katt. Kanske Francis? Eller inte? Denna såg dräktig ut. Mannen hade släppt in katten genom altandörren i sovrummet och den spann ordentligt. Hälsade och strök sig mot oss. Gick husesyn och hade alls ingen lust att säga hejdå. Vi öppnade entrédörren men NEJ, altandörren var inte heller intressant.

Katten följde i mannens fotspår vart han än gick och nu började min älskling fundera på ifall det var dags för katten att föda? Tvättstugan var det rum som katten intresserade sig mest för. Jag invände att den såg långt ifrån så dräktig ut men då svarade mannen att katten kanske inte har lika många ungar i magen som vår egen Ravelli hade innan hon födde.

Mystiskt? Av vilken anledning skulle en helt främmande katt vilja föda hemma hos oss? Visserligen har mannen agerat "barnmorska" tidigare och han är en sann djurvän men??? Tycker katten att vi behöver en ny pälsboll hemma hos oss?

Det är vad många andra tjatar om. Ärligt talat jag är inte redo än. Hur mycket jag än älskar katter så vill jag ha en paus mellan Tiger och en eventuell nykomling. Önskar vi katt så kan vi titta ut. Kvarterets fyrfotingar gillar att hänga under vår stora altan och nu när Tiger och Ramses inte finns längre så tycker de att läget är fritt fram. Visst okey säger vi, så länge de sköter sig och låter bli att bråka.

Efter en timmes visit lämnade den svarta katten oss motvilligt, gick ut samma väg som den kom in. Ett feelgood besök.

En dag väl värd att vänta på

Kick off med gänget på Hera Hub resulterade i massor av ny energi. Dagen försvann och timmarna rann iväg precis som de gjorde när jag var liten och leken var som roligast.

Målfokuserat arbete. Diskussioner. Skratt. Ett ständigt flöde av lyssnande och talande. En enorm kraft av kvinnligt entreprenörskap. Klokhet. Framåtblickande kreativitet. Mängder av kärleksfull boost. Mod och reflektion.

I denna trygga miljö som Hera Hub erbjuder kan alla växa, få vara sig själva och blomma ut till just de personer de är ämnade att vara. Så coolt! Wow, vad glad jag är över att få vara en del av detta 😍

Eftermiddagen avslutades med post-it lappar fyllda med positiva egenskaper, tre per person från var och en av oss. En gåva att få ta med hem, hur jag uppfattas av andra. Kanske att spara och titta på någon dag när livet känns mer uppförsbacke än normalt.

Så AW på det och julgransplundring innan det var dags att ta bussen hem till mannen.

Bussen ja ... visade sig svårare än normalt att använda appen. Fick meddelande att inga bussar gick eller att det möjligtvis kunde vara så att jag hade dålig internetuppkoppling? Visste att det första alternativet inte stämde så jag beslöt att gå till hållplatsen och vänta. Appen fortsatte att krångla. Tänkte på vad mannen brukar säga: starta om mobilen! Okey. Samma resultat?

Men hallå, hur skulle jag nu ta mig hem?

Bussbiljett betalas via appen i vår stad. Startade om mobilen ännu en gång och precis då kom bussen samtidigt som appen svarade och jag kunde köpa biljett. Så slutet gott, allting gott.

Önskar dig en skön lördag!

Fredagsfeeling med AW

Så är det dags för den yngre sonen att lämna Sverige och flytta hem till sig i London. Terminen startar  efter helgen och nya kurser i psykologi väntar, precis som hans kursare och kompisar där borta.

Jag fick väcka honom och säga hejdå innan bussen kom (som tog mig in till stan och vidare till Hera Hubs kick off dag). Vem vet när vi ses nästa gång? I maj?

Lejonkungen kommer att vara saknad. Han som kramar om och pussar mig på pannan när han passerar, bara för att han får lust.

Däremot kvitterar jag tillbaka min studio (i poolhuset)! Så inget trist som inte har något magiskt bra i sitt kölvatten.

Men nu undrar du kanske över denna fredag?

Hera Hubs kick off är efterlängtad och jag är ordentligt taggad. Få en hel dag av umgänge med dessa grymma "kollegor"! Så spännande att se vad dagen, eftermiddag och kvällen bjuder på.

Och plötsligt är de kanske enbart fem ...

Jag har tänkt att sju är en bra början men nu verkar det som att jag eventuellt måste tänka om, tänka att fem är good enough. (Obs, till att börja med.)

Det handlar om mina ordinarie yogaklasser, de som återkommande ska följa med mig denna första halva av året.

Just nu verkar det inte vilja sig med en av de studios som jag anlitats av, mina tjänster lockar inte yogisar i den delen av staden. Så kan det vara. Denna studio säljer kurer och har inte öppna klasser som jag är mer van vid. Enligt planering ska jag ha en lunchyoga och en morgonyoga, vilket är guldtider enligt mig. Tyvärr för få anmälningar ...

Faktiskt har veckans första dag, måndag lockat minst antal intressenter??? Konstigt, enligt mig så brukar måndagar ofta vara en bra dag att starta upp veckans träningar med.

Inget är skrivet i sten och ännu vet vi inte resultatet men jag är beredd att tänka om. Synd att missa inkomst, det kommer att kännas men förhoppningsvis kommer jag att kunna fylla dessa luckor med andra klasser.

Shit happens och nu blev det lite uppförsbacke men jag är övertygad om att livet ordnar sig och att bitarna faller på plats som de är tänkta att ligga.

Ha en skön torsdag!

Mitt nya liv ... i yogatights

Idag skjutsar jag Atronauten till Arlanda för att ta flyget till universitetet i norr (kanske för sista gången). Det är dags för tenta, den avslutande, innan ex-jobbet tar över. Vi kommer att träffas snart igen, trippen han gör nu är för en vecka.

Ytterligare några dagar har vi sönerna till låns, sen drar de. De egna liven kallar, utomlands och inrikes, så det gäller att njuta ordentligt.

När vi senare blir själva kan vi ändra fokus och njuta över det faktum att det bara är jag och mannen. Så hur myntet än vänds är vi alla vinnare!

Underbart att alla scenarier faktiskt kan vara perfekta om än på helt olika vis. Kidsen nöjda = vi nöjda, en härlig känsla.

I min nya tillvaro klär jag mig främst i yogatights. Yin yoga studierna och de klasser jag har gör att det inte finns någon större lust att byta om. Sköna och bekväma, rörlighetsvänliga och funktionella, I like it.

Så därför drar jag på mig just yogatights och en mysig tröja/kofta innan avfärd till Arlanda för att tala om för mig själv att min arbetsdag börjar redan nu.

Ha en bra onsdag!