Förbereder mig för att hålla min första yin yoga klass. Längtar faktiskt, i alla fall just nu. Ser fram emot att få vidga mina vyer och möta "elever" i en helt annan typ av yoga.
För några år sedan sa en kollega till mig:"Du skulle bli en grym yin yoga lärare!" Jag tittade på henne som om en skruv lossnat. "Nej ... det tror jag inte!", svarade jag och skakade på huvudet.
Alltså yin yoga var verkligen inte min grej. Allt var jobbigt och tufft, för segt och långsamt och dessutom blev jag inte ens svettig!
Då för några år sedan handlade min träning om intensiva gympapass, pulshöjande aktiviteter, ja till och med yogan var ordentligt svettig. I min begreppsvärld kunde jag därför inte se mig som just yin yogalärare.
Mina dåvarande möten med denna lugnare typ av yoga (som för övrigt älskas av så många) var fyllda med frustration och mental tuff träning. Första gången jag satte mig ner i "skosnöret" så kickades ilskan igång. Mina höfter var så tighta att de skrek och hade du gått förbi och sagt något olämpligt så är jag rädd att jag slagit till dig (jag som ALDRIG slåss). Att stanna upp och möta sig själv var jobbigt, dessutom förvärrade jag det hela genom att låta mitt ego bestämma gränsen ... jag gick för djupt.
Tur att vi äger möjligheten att förändra oss själva.
En yinyogaklass idag är skön. Visst är den fortfarande utmanande mentalt men jag lämnar egot utanför dörren och lyssnar på kroppen vilket gör att helhets upplevelsen blir sååå mycket härligare. Min förhoppning idag är att kunna guida andra så de slipper göra de snedsteg som jag gjorde. Berätta att på en skala mellan 1-10 så bör de lägga sig på en 5a (inte 7eller 8 som jag gjorde förr).
Kanske kan jag faktiskt bli en grym Yinyoga lärare? Vi får se. Om jag håller måttet good enough så är jag nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar