Den där "haken" som stör ... friden

Roligt att den nya terminen kommit igång säger jag och njuter av möten med nya och gamla bekanta. Massor av kramar åt höger och vänster samt avcheckning hur ledigheten varit samt hur nuläget upplevs.

2020, nytt arbetsår vilket betyder nya möjligheter.

Jag älskar verkligen att undervisa! Att planera nya sekvenser och återuppliva "gamla" trotjänare. Mitt hjärta säger att jag är på rätt ställe i livet, att jag sysslar med det jag verkligen vill och att jag gör skillnad. En fin och skön känsla.

Det är enbart en hake, jag behöver tjäna mer pengar ... så att jag klarar mig, så att vi överlever rent ekonomiskt. Hmn.

Min grundinställning är att allt ordnar sig, på något sätt, vilket det oftast gör. Frågan är om det kommer att göra det tillräckligt snabbt?

... andra står i kö utan någon garanti

Har ett huvud fullt av texter och uppslag. Lite väl stökigt och ostrukturerat om du frågar mig, det är väl därför känslan av kaos lurar runt hörnet. Samtidigt så vet jag att så fort jag börjar sortera upp innehållet så kliver ordningen åter in i rummet. Med andra ord ingen fara på taket.

Några av texterna är yogarelaterade, typ planeringssekvenser medan andra är uppslag till utskick som ska till eventuell kund. Återigen många bollar i luften.

Vid sidan av ovan nämnda skrifter så ligger berättelser och trängs i mitt bakhuvud. Vissa har börjat ta plats i form av ord i worddokument (på min dator) medan andra får stå på kö utan någon som helst garanti för att faktiskt bli en färdig historia.

Antar att du kan gissa vad jag ska ägna dagen åt!?

Hur många barr finns det på en gran?

Dagens uppgift: dags att städa bort julen. Alla tomtar, ljusstakar, dukar, belysning, dekorationer och så granen.

Mannen undrar om vi har plast? Mycket och stort plast, så han kan klä in granen innan han lyfter den till ytterdörren för att senare frakta bort den. Svar på frågan är nej.

Granen är lika grön och tät som för några veckor sedan men har börjat barra, egentligen inte mer än vissa granar gör på en gång (då de tas in) men ändå barra. Med andra ord kommer en grön gång att skapas och troligtvis kommer enstaka barr att återfinnas under hela första delen av detta nya år.

Så dags att kavla upp ärmarna och starta nedmonteringen av julen. Fram istället med husets ordinarie prylar och lampor, de som frivilligt eller ofrivilligt får decembersemester.

Puss & kram!

Hade någon snott mitt betalkort?!?

Igår var jag med om något för första gången och förhoppningsvis så slipper jag gå den vägen igen. Visserligen har jag den personligheten att jag emellanåt behöver göra "fel" för att det inte ska upprepas men sällan i den typ av situation jag nu ska skriva om. I vissa avseenden är jag väldigt strukturerad och har full koll. Gårdagen tillhör undantagen.

Efter att ha undervisat en yogaklass under förmiddagen, ätit lunch och genomfört min egen praktik hemma så åkte jag med mannen för att köpa te i den mysiga lilla tebutik som ligger inne i city. Jag hoppade ur bilen och klev in i affären. Hittade en perfekt gåva till dagens värdpar och bad sedan personalen om 200 gram av vårt morgon te. Mannen hade skickat med stämpelkort och kontanter (det sista har vi aldrig). De lösa pengarna räckte till te så min plan var att betala resten med kort.

Men på platsen bakom mitt körkort var det tomt, inget betalkort??? WTF!

Kortet ligger alltid på samma ställe. Jag letade igenom alla fickor samt alla möjliga fack i plånboken med betalkortet låg ingenstans. Vem kunde ha snott mitt kort? Och hur skulle jag göra nu?

Jag frågade butiksbiträdet om det var möjligt att jag sprang ut till bilen och mannen för att se om jag kunde få lite hjälp med betalningen?

Mannen grävde i sina fickor och lyckades hitta mynt som motsvarade summan jag saknade. In i butiken igen, betalade och funderade. Hjärnan arbetade febrilt, när hade jag använt kortet sist? Dagen innan då jag handlade mat. Skulle jag ha glömt kortet i kortläsaren? Hmn ... inte bra.

Så mindes jag morgonen då jag behövt betala parkering (vilket är ovanligt då jag oftast har möjlighet att stå gratis). Bad mannen köra till multihallen. Kanske skulle någon vänlig själ ha lämnat in kortet i receptionen? Eller på sushi restaurangen mitt emot?

Kollade ovanpå biljettautomaterna men där var det tomt. Gick till receptionen och frågade. Bingo! I deras kassalåda låg två bankkort, var av det ena var mitt. Jippi!!!

Eftersom det var samma personal som hälsat mig välkommen på morgonen och som vet vem jag är så fick jag mitt kort. Nu ligger det i tryggt förvar, på sin plats bakom mitt körkort i plånboken. Ordningen är återställd och kanske har jag lärt mig något?

Vilken boll är viktigast?

Konstaterar att jag slänger upp den ena bollen i luften efter den andra och att jag inte är den bästa jonglören, hyfsat bra men inte bäst. Inte för att målet är att vara just bäst utan snarare en önskan om att lyckas överblicka bollarna så jag kan fånga in dem innan de faller i marken och studsar iväg.

För vilken boll är viktigast? Är de likvärdiga eller rangordnade?

Jag vet inte? Kanske tror jag mig veta men tänk om den minst trovärdiga är den jag bör ha extra koll på? Försöker därför lita på magkänslan och siktar mot att samla in alla eller åtminstone så många som det är möjligt.

Planering och struktur är troligtvis svaret på mitt "problem" och jag gör så gott jag kan. Kämpar på, på mitt sätt och på den slingriga och många gånger snåriga stig jag valt att följa. På något sätt kommer jag att ta mig i mål men när och hur är just nu oklart?

Ett steg i taget. Alltid ett steg i taget.

Tack gode Gud för stolpiller!

Funderade över ifall jag skulle skriva om decembers dilemma i min blogg eller inte? Men vad sjutton, jag är människa men fel och brister, precis som du, så varför inte?

Att dela sånt som är pinsamt, svårt eller jobbigt är oftare modigare än att ge en falsk vinkel på en fläckfri tillvaro. Kanske hjälper du någon? Kanske lyfter du och visar ett annorlunda perspektiv? Men oavsett så är du mer äkta och jag tror att de flesta av oss uppskattar just: det äkta.

Under december månad, vet inte när (?), har glömt eller förträngt, det är nämligen inte alltid som jag noterar början. Tänker istället att det går över, det mesta gör faktiskt det, går över.

Kanske var det stringtrosorna jag ofta har under yogatighten som skavde? Hur som så blev min ändtarmsöppningen irriterad ...  på mig. För att jag inte riktigt lyssnade? För att jag fortsatte att använda samma typ av trosor när jag undervisade? (Typ varje dag.)

Saken är att jag har torrare hud än fet och dessutom blev jag hård i magen vilket inte underlättade situationen. Tänkte fortfarande att det går över ...

Icke sa Nicke, det blev kliigt och oskönt. Testade med fet salva. Skönt en stund men glömde fortsätta smörja. Min kropp skulle läka ut irritationen själv ... tänkte jag.

Testade sesamolja (hundvänlig) men vid det här laget var "öppningen" rejält förbannad på mig så oljan var långt ifrån tillräcklig. Mannen erbjöd då någon form av cortisonsalva men den varianten gjorde irritationen än värre.

Vad var det för fel? Små sprickor? Svamp? Något värre (vilket jag aldrig trott)?
Värst kliade det under kvällar och nätter.

Varför kunde eländet inte självläka? Stringtrosorna fick vila i troslådan hela jul och nyårshelgen, ersatta av skönare i bomull. Hmn ...

Jag är inte den som klagar i första taget men på Nyårsdagen beslöt jag att prova googla på mina symtom. Kanske fanns någon kräm att inhandla?

Då när jag berättade för mannen vad Apoteket erbjuder så kom han plötsligt på en variant av stolpiller som han fick efter den brustna blindtarmen, då när hans buk och tarmar var infekterade. Ur sänglådan trixande han fram en förpackning. Kanske skulle dessa göra skillnad?

Hade inget att förlora på att testa. Och bingo!!! Redan första stolpillret lindrade och kliandet minskade. Efter två visste jag att dessa nog är min räddare i nöden. Därför lovar jag att fortsätta ett par dagar till, att inte sluta för tidigt så att min tarm och jag återigen blir kompisar.

Tack gode Gud för stolpiller!!!

Den ofrivillige tomten och tvättstugan som låste in sig själv

Dags att kicka igång denna blogg igen! För det vi lovar ska vi hålla. Nytt fräscht år, nytt inlägg men samma skribent, henne blir ni inte av med. Sorry ... 😂😂

Vad har egentligen hänt under tiden jag tog ledigt? Kanske inte så mycket? Vilat i familjens sköte och återhämtat mig. Läst julklappsböcker, tagit långa promenader, yogat, undervisat, umgåtts och sovit ut. Den typen av lediga dagar som ger energi.

Ett par dagar innan julafton fick vi besök av grannen som undrade om någon av oss kunde tänka sig att vara tomte för barnbarnen. Jag och mannen så självklart JA. Små barn bör få träffa tomten, framför allt de som längtar. Jag hoppades att mannen skulle dressa om så jag kunde fokusera på julmaten men så blev det inte (av olika anledningar). En mycket omotiverad samt ofrivillig tomte gick (efter Kalle Anka) för att göra sig i ordning.

Det är inte första gången jag klär ut mig, har gjort det många gånger och i normala fall älskar jag situationen men inte i år? Kanske för att jag fick uppdraget i knät utan att själv tackat ja? Kanske för att jag trodde att mannen skulle ta jobbet? Vet inte men hur som så förvandlades min inställning när jag fick på mig de röda kläderna, jag blev tomten! Och hela "tomtandet" blev väldigt lyckat! Både ungar och vuxna hurrade. Efteråt kände jag mig sprudlande glad.

En annan händelse inträffade samma morgon som jag skulle skjutsa Astronauten till flyget, han skulle hem till sig för att fira nyår med kompisar. I vår tvättstuga fanns nytvättade kläder som sonen skulle stoppa i väskan innan avfärd. Det var bara det att dörren inte gick att öppna???

Som om tvättstugedörren låst sig själv? I baklås. Hur vi än gjorde så kunde vi inte öppna. Mannen försökte på det ena fantasifulla sättet efter det andra. Det googlades låssmed och det ringdes. Jourtid kanske skulle gå att få men långt ifrån gratis, ett dyrt mellandagsnöje som vi inte alls budgeterat för. Astronauten meddelade att kläderna fick vara, att han kan ta dessa vid annat tillfälle.

När jag senare kom hem ifrån Arlanda hade mannen lekt McIver och dörren var öppen! Problemet löst men mannen totalt utmattad ...

Vi slipper tack vare hans kreativitet dyra jourkostnader men får framöver satsa på nytt lås då hela kolven behöver bytas ut.