Funderade över ifall jag skulle skriva om decembers dilemma i min blogg eller inte? Men vad sjutton, jag är människa men fel och brister, precis som du, så varför inte?
Att dela sånt som är pinsamt, svårt eller jobbigt är oftare modigare än att ge en falsk vinkel på en fläckfri tillvaro. Kanske hjälper du någon? Kanske lyfter du och visar ett annorlunda perspektiv? Men oavsett så är du mer äkta och jag tror att de flesta av oss uppskattar just: det äkta.
Under december månad, vet inte när (?), har glömt eller förträngt, det är nämligen inte alltid som jag noterar början. Tänker istället att det går över, det mesta gör faktiskt det, går över.
Kanske var det stringtrosorna jag ofta har under yogatighten som skavde? Hur som så blev min ändtarmsöppningen irriterad ... på mig. För att jag inte riktigt lyssnade? För att jag fortsatte att använda samma typ av trosor när jag undervisade? (Typ varje dag.)
Saken är att jag har torrare hud än fet och dessutom blev jag hård i magen vilket inte underlättade situationen. Tänkte fortfarande att det går över ...
Icke sa Nicke, det blev kliigt och oskönt. Testade med fet salva. Skönt en stund men glömde fortsätta smörja. Min kropp skulle läka ut irritationen själv ... tänkte jag.
Testade sesamolja (hundvänlig) men vid det här laget var "öppningen" rejält förbannad på mig så oljan var långt ifrån tillräcklig. Mannen erbjöd då någon form av cortisonsalva men den varianten gjorde irritationen än värre.
Vad var det för fel? Små sprickor? Svamp? Något värre (vilket jag aldrig trott)?
Värst kliade det under kvällar och nätter.
Varför kunde eländet inte självläka? Stringtrosorna fick vila i troslådan hela jul och nyårshelgen, ersatta av skönare i bomull. Hmn ...
Jag är inte den som klagar i första taget men på Nyårsdagen beslöt jag att prova googla på mina symtom. Kanske fanns någon kräm att inhandla?
Då när jag berättade för mannen vad Apoteket erbjuder så kom han plötsligt på en variant av stolpiller som han fick efter den brustna blindtarmen, då när hans buk och tarmar var infekterade. Ur sänglådan trixande han fram en förpackning. Kanske skulle dessa göra skillnad?
Hade inget att förlora på att testa. Och bingo!!! Redan första stolpillret lindrade och kliandet minskade. Efter två visste jag att dessa nog är min räddare i nöden. Därför lovar jag att fortsätta ett par dagar till, att inte sluta för tidigt så att min tarm och jag återigen blir kompisar.
Tack gode Gud för stolpiller!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar