... hon skakade på huvudet och stod på sig

Känner enbart stor tacksamhet, gentemot alla och allt.

Att jag har tak över huvudet, en familj som älskar mig.
Syskon som bryr sig, släktingar och massor av vänner som visar omtanke.
Jag arbetar med det som verkligen fyller mig med energi.
Naturen finns helt nära och jag har förmånen att ha en positiv livsinställning.
Så vad kan jag annat säga än TACK!

Igår på förmiddagen gick jag iväg för att få träna både svettigt och intensivt. (Även det är jag glad över, att möjligheten fortfarande finns ... än så länge). Att träna på detta söndagspass är tufft och inget du gör om du inte är 100% frisk. För mig som pausade alla intensivare pass under den period som manen mådde som sämst så har det inneburit en viss uppförsbacke. Därför är jag återigen tacksam över att jag fixar träningen och att undertecknad dessutom känner att jag är på rätt ställe.

För att vara helt sanningsenlig så har jag stor utvecklingspotiental. Konditionen och styrkan är fortfarande inte vad den var för två år sedan men kroppskännedomen är å andra sidan bättre. Var sak har sin tid och även om jag är "äldre" och kräver mer och längre återhämtning än för två år sedan så sporrar det mig mer än det hindrar mig.

Med det sagt så fick jag en riktig present igår, en totalt oväntad och därför mer värdefull. Under rusherna springer ledaren ikapp mig bara för att säga att hon är grymt imponerad över min styrka??!

What?

Kände mig inte alls stark, inte det minsta. Vet att jag har en bra bit kvar, vilket jag också sa, men hon skakade på huvudet och stod på sig. Det kommer, svarade hon. Orden värmde ordentligt och från hjärtat kunde jag enbart göra en sak, svara tack.

Jag tränar enbart för min egen skull och egentligen spelar det ingen roll vad de andra kan eller gör men att få oväntad bekräftelse när du som minst förväntar dig det är stärkande, fick mig att orka ännu lite till.

De där orden vi bjuder varandra på som är uppbyggande ska vi vara generösa med, när och om vi menar dessa. Så ge komplimanger så ofta du kan och får lust.  Allt bra andra gör - visa att du ser! Det sprider goda cirklar och kanske gör du personens dag riktigt speciell?!

Hurra, hurra, hurra!

Heja mig för idag fyller jag år! Inte för att det kommer att uppmärksammas så mycket även om födelsedagsbarnet faktiskt fyller hälften av jämt, det är ju coronatider ...

Jag är tacksam över att ha både mannen och Lejonkungen hemma, blir mer familjekänsla. Kanske uppvaktar de med sång eller så skippar de den detaljen och skyller på morgonhesa röster?

Vad jag vet är att sonens ögon kommer att gå i kors. Han stiger enbart upp tillfälligt för att krama om sin mamma innan  den egna sängens lockrop kallar honom tillbaka. Däremot har han lovat att vara dagens middagskock (!!!), vilket innebär att mannen tror att han på något sätt kommer att involveras?

Astronauten (som är hemma hos sig) gillar att laga mat (och är bra på det) medan hans lillebror inte förstår vitsen, detta innebär att oavsett vad Lejonkungen väljer att bjuda på så gör han det med en stor portion kärlek. Jag är beredd på smaksensationer ;) Det kommer att bli en spännande dag på alla sätt och vis.

Gratis är inte alltid smart

Vi kliver nu in i en tid då streamade och/eller "live sända" klasser kommer att bli ett vanligt alternativ till de traditionella yogaklasserna i studio eller på gym. Ett erbjudande till alla som inte kan/får/vill vara på plats på grund av risken för coronavirus.

Jag har testat att livefilma så min tidiga morgonklass kan sändas digitalt och alla som har betalt medlemsskap på studion kan yoga hemma, samma tid eller när de vill inom 24 timmar. Ett helt nytt sätt att arbeta.

Jag hoppas att det fortsätter att komma några morgonpigga yogisar som gör mig sällskap. Energin i salen och den gemensamma "tillsammans känslan" ger kraft och positiva vibbar hos var och en av oss. De som fortfarande kommer uttrycker stor tacksamhet över att få bli ledda och instruerade IRL samt att studion är ett ställe att få landa både fysiskt och mentalt på. En fredad zon. Ett ställe där tanken får vila, där oro och rädsla motas bort  för en stund eller ännu bättre noteras och  försöker accepteras.

Jag tror inte att de nätbaserade klasserna kommer att konkurrera bort de traditionella. Mötet med din lärare och de andra i salen är något som få vill släppa. Den gemensamma energin som skapas är ofta magisk och bygger de som är på plats inifrån och ut.

Men just nu är det tid för de digitala alternativen. Vad få tänker på är att gratisklasser inte sätter mat på bordet åt någon. Jag har själv valt att erbjuda gratis klasser på Youtube för de som inte kan ta sig sig till studios. I dagsläget vet jag inte vad som är rätt eller fel? Du ber knappast en hantverkare arbeta gratis för dig eller säger till din tandläkare, kiropraktor, revisor eller frisör att du tycker att de ska tillfredsställa dina behov.

Så vad jag vet med hjärtat är att gratis just nu inte är smart, varken för mig, mitt community eller mina kollegor. Vi gör gott för många och är lika mycket värda som någon annan yrkesgrupp.

Det hade kunnat vara tredje gången gillt

För ett par dagar sedan gick det att läsa (i tidningen) att butikskedjan jag tidigare arbetat inom försatt sig i konkurs. Om jag valt att stanna så hade det inneburit tredje gången gillt.

Nu hamnade aldrig undertecknad i detta läge eftersom jag sa upp mig (för över ett år sedan) för att satsa på en av mina drömmar. Däremot blir jag både sorgsen och ledsen över att mina fina arbetskompisar drabbats ... igen.

Många, känns som de flesta, påverkas på något sätt av coronavirusets inverkan på arbetsmarknaden. En del blir "viss tids" permitterade och har de tur så får de lön under tiden, andra blir tillfälligt arbetslösa och en tredje grupp har inte längre ett arbete att gå till. Läskigt. Jag lider med alla som fått det svårt/svårare och knappt förstår hur de ska överleva.

Så har vi de som har för stor arbetsbelastning, som jobbar, jobbar och jobbar. De som kämpar för att rädda liv samtidigt som de skulle behöva både vila och avlastning. Heja er! Hoppas ni orkar hela vägen in i mål. Ni är både kristids- och vardagshjältar.

I situationer som denna finns det alltid människor som tänker utanför boxen och vänder negativa spiraler så att en innovativ lösning presenteras, heja er också! Det är i motvind som vissa av de bästa idéerna föds, så länge leve kreativiteten!!!

Jag tror på oss alla, att om vi hjälps åt så fixar vi detta. Det finns så många positiva krafter som agerar när kaos tränger sig in, som tänder ljus och visar vägen. Så låt oss hjälpa varandra!

Vilken fakta stämmer?

Repris från 5e mars 2017:

Vi hade en diskussion vid middagsbordet igår kväll och kunde konstatera att allt vi lärt oss kunde ifrågasättas. Vår samlade faktakunskap var satt i gungning och förvirringen var stor.

Visst har vi vetat det vi pratade om men när vi började googla för att söka ny information så kändes ämnet "wild and crazy", totalt bakvänt ... som om någon skruvat till sanningen.

Men säg då, vad menar du???

Okey då.

Ämnet för kvällen hamnade i fruktskålen trots att det var salladen som diskuterades. Vad är egentligen frukt, vad är bär och vad är grönsak?

Avokado och tomater är frukter.

Banan är ett bär.

Vattenmelon hör till gurksläktet.

Och apelsinen är en hybrid.

Listan kan göras lång ...

Puss & kram! 

Tillfälligt "out of order"

Så kom han (Lejonkungen) hem ifrån London och vi är återförenade en månad tidigare än planerat p g a coronavirus och stängt universitet, alltså inget ont som inte för något gott med sig. Känns fint att få krama om den yngre sonen.

Eftersom han kommer utifrån sätter han sig själv i karantän ett antal dagar, inte för att han känner några som helst sjukdomssymtom utan för att det är det kloka att göra just nu.

Med alla långa kramar han gett mig så får vi se vad som händer ... haha.

Hade en mystisk dipp under gårdagen. Höll yogaklass som vanligt på morgonen och mådde tipp topp men senare under förmiddagen blev jag både seg och frusen? Konstigt. Gjorde då det jag sällan gör, vilade. Beslöt att ställa in den träning jag planerat, den jag längtat efter eftersom det var det enda rimliga. Om jag inte är 100% fräsch så ska jag varken utsätta andra eller mig själv för smittorisk. Punkt.

Det lustiga var dock att efter lunch och två till tre timmars "vila" (lugnare aktiviteter) så mådde jag bra igen?!? En tillfällig dipp? Kanske. Eller? Hoppas! Det viktiga är att jag mår bra igen och kan sköta mina åtaganden.

Vilken tur att de slapp sopsäcken

På en yogastudio, vilken jag håller klasser på, har vi under denna termin haft en "häst" (läs klädställning) med yoga- tights, linnen, toppar, koftor, sport-behåar samt annat som går att återanvända.

Loppisprylar att bläddra bland och kanske hitta något du verkligen behöver för en billig penning. Jag har själv både fyndat och sålt. För mig känns återbruk helt rätt, den enes skräp blir någon annans skatt. Dessutom tar vi ansvar vad gäller onödig konsumtion.

Som extra bonus låter sig min lycka sprudla och glädjas när jag utan föraning ser ett av mina tidigare plagg pryda en annan persons kropp under en yogaklass! Det är som att få en present. Hurra, någon gillar mina kläder! En sån tur att de slapp sopsäcken.