En bättre start på dagen

Sista veckan med tidiga morgonklasser denna termin, en idag och nästa på torsdag. Sen blir det julschema och då får alla sovmorgon.

Trots det totala mörkret så har jag än så länge inte haft några problem med att stiga upp. Katterna får utan att tjata frukost innan undertecknad åker iväg.

Värst är det att tända lyset i studion. Vi filmar så att de som önskar yoga hemma online ska kunna göra det och för att bilden ska bli så bra som möjligt så tänder jag upp rummet. Ingen mysbelysning ... Det skarpa skenet bländar men efter en stund vänjer sig de trötta ögonen. Ingen yogi har sagt ett ord om att de ogillar belysningen, de verkar helt okey med situationen.

Efter att ha undervisat en timme så är både jag och de i salen fyllda av energi. Klockan är åtta och vi har en hel dag framför oss, kanske full av arbete, kanske oskriven?

Ett skönt sätt att vakna och komma igång, absolut en bättre start på dagen!

Troskris

Om du är kvinna så kanske du känner igen dig? Om du är man så kan det vara bra för dig att veta.

Vad?

Har idag stått ut med trosor som irriterar, som gör som de vill och inte sitter på min kropp som jag är van. Fina, snygga underkläder som jag fått av mannen i present. Oftast fungerar de poblemfritt men efter ett par dagar med osexiga bekväma bomullshipsters så sket sig hela idén.

Ville vara helgfin. Valde ett par blåklintsblå brasilian i spets. So far so good.

Om du som jag är en jordad kvinna, som egentligen inte bryr dig om annat än att det ska vara skönt och praktiskt så uppstår emellanåt "problem". Design och komfort går inte alltid hand i hand.

Passformen är annorlunda. Jag är inte van att trosor skär in ... annat än när de hamnar på sniskan och då drar jag de rätt i smyg. När det gäller brasilian så är det själva passformen, trosan ska sitta så. Oops!

Jag har liksom inte hittat rätt.

Måste tänka tvärtom, tillåta spets mellan skinkorna. Inte lätt, det kräver omprogrammering och frågan är om jag vill ändra "obekvämt" till "okey". Tveksamt.

Har fortfarande inte landat i mina "finare" trosor. Ikväll hamnar de i tvättkorgen men samtidigt ger de morgondagens trosa försprång, att hitta rätt och bli accepterade.

Hej svejs!

Lucia

Tänkte att jag ska bjussa och frossa i Luciabilder dagen till ära, en del gamla och en del halvgamla.

Under min uppväxt så lussades det varje år, först för den äldre generationen under ledning av mamma och moster. Sen tog vi systrar över och sjöng för våra föräldrar. 

Jag, syster Ingrid och kusin Anna har tjafsat om vem som egentligen skulle vara Lucia, typ varje år när vi var små. Utfallet varierade.

I vuxen ålder har jag väglett och joinat sönerna, det fungerade till låg- mellanstadieålder sen satte de sig på tvären.

När jag gick i sexan beslöt klassen att överraska vår älskade magister Erik. För att maxa tåget bytte vi roller. Jag minns inte längre vem som fick äran att vara Lucia, bara att killarna var tärnor och tjejerna stjärngossar. Upp i ottan och ut i många minusgrader för att sprida skratt och julstämning. Målet var att anlända till huset innan majjen hunnit stiga upp.

När jag senare arbetade på fritids i Mälarhöjden och skulle hålla i husets Luciatåg var det inte många killar som var så sugna på att vara med, de tyckte att allt var skämmigt och trist. Den stökigaste grabben kom med ett förslag, kunde en kille få vara Lucia? "Nej!", skrek tjejerna men jag sa: "Vi röstar".
Alla skulle ha samma chans. Så det skrevs lappar och stoppades i en mössa. Någon läste upp varje kandidat och räknade antalet röster. Killen med förslaget som heter Mats vann, alla killar hade röstat på honom. Tjejerna tjurade tillfälligt men Luciatåget blev av och ALLA engagerade sig. Det blev en lyckad Lucia. För mig är alla varianter tillåtna, det ska vara lustfyllt och roligt att överraska.

Ha en härlig Luciadag!

En sockerbagare vi har i huset ...

När det lilla livet blir det centrala så är det enkelt att ta ett steg i sänder och ligga i fas med den stundande julen. Hinna med det vi önskar.

Under gårdagen bakade jag. Har en lista på önskemål som prickas av och i skrivande stund återstår endast mjuk pepparkaka samt att baka upp resten av vår hemmagjorda pepparkaksdeg. Kanske blir det ett hus i år, kanske inte?

Till julmusik slogs paket in och sen provade jag två nya recept, det ena har Astronauten tipsat om och det andra har jag själv hittat. Pepparkaksbollar (min idé) och saffransbollar. Båda varianter på chokladbollar men mer eko och rawfood.

Testade fjol med liknande varianter som alternativ (till allt sött) och det blev succé. Gott till både glögg och kaffe/te.

För dig som blir intresserad

Saffransbollar

Pepparkaksbollar

Önskar dig en skön lördag!

Att "dela" är lycka

Förstå lyckan när jag kommer in i sovrummet och märker att både Audrey och Stanley lagt sig på min säng, den ena strax nedanför kudden och den andre i fotänden.

Vill inte störa. Vill vara tillåtande. Min säng är deras så länge den får vara kissfri ...

Så väldigt försiktigt smyger jag in. Klappar försiktigt på Stanley och sen ännu försiktigare på Audrey. De väljer att ligga kvar.

Okey, tänker jag, vi får dela.

Viker försiktigt upp en flik av täcket och glider in. Gör mig liten. Audrey hamnar nära. Ingen av katterna reagerar, de väljer att ligga kvar.

Jag är trött och önskar mest av allt att få sträcka ut kroppen men vet att om jag gör det så förstörs magin. Musklerna blir sura och hotar att krampa men får lugna sig. Andas. Försöker slappna av, det går "så där"

Katterna ligger stilla och jag släcker ljuset. Inser att hur trött jag än är så kommer det att vara svårt att släppa taget och somna. Väljer att le. Ingen ser men det spelar ingen roll. Känner mig utvald och oändligt tacksam över att Stanley och Audrey väljer att ligga bredvid, att de visar tillit.

Så tickar sekunderna och fem eller tio minuter passerar, sen får först den ena och sen den andra för sig att lämna sängen. De är nöjda. Jag är nöjd. Och NU kan jag äntligen somna

Check på "den/det"

• Halmbockarna överlever, check.
• Adventsgranen får vara i fred, check.
• Vitmossan i ljusstaken bryr sig inte Audrey om längre, check.
• Girlanger, stjärnor och ljusslingor väcker inget intresse, check.
• Små tomtar och krubbfigurer befinner sig på samma platser som undertecknad valt, check.

Adventsfriden ligger som ett mysigt täcke över vårt hem. Vad som händer längre fram är osäkert. En riktig gran kommer att påverka katterna. Doften av skog har alltid intresserat de pälsbollar som tillhört vår familj. 

Men i år har vi förberett oss. Mannen har inhandlat ny julgransfot, i gjutjärn! En tung pjäs som kommer att stå där vi placerar den. Förhoppningsvis pallar den trycket av klättrande katter?

För jag räknar med trubbel. Två nyfikna varelser som fötts i det vilda, varför skulle de visa mindre intresse än våra tidigare.

Både Tintin och Tiger hoppade upp i granen när den klätts färdigt, med tio-15 års mellanrum. Stora hankatter som ville undersöka, klart granen välte! Honkatterna har nöjt sig med att ligga under granen. Plockat ner kulor att leka med men annars hållit sig lugna.

Kanske lever vi i lugnet före stormen? Kanske oroar vi oss i onödan? Audrey och Stanley läser av våra regler och är noga att följa dessa fram till att de kör race eller instinkter triggas.

 

Ett skitig inlägg

Igår eftermiddag fick Audrey panik efter lådbesök. Olyckligtvis hade hon inte lyckats lämna allt hon önskat bli av med under sitt toalettbesök. Upptäckte istället att en bit fastnat på utsidan av svansen. Stackarn visste inte hur hon skulle göra? Vad var det som tyngde ner? Och varför satt bajskorven kvar???

Först rörde hon sig lågt, sen rusade hon runt för att springa ifrån eländet  och slutligen kröp hon in under Lejonkungens säng. (Visade sig senare att farten fått tyngden att släppa, då mannen hittade klumpen bakom soffan)

Så svårt det är att hjälpa någon som inte vill bli hållen eller lyft. Som är rädd för hjälp av människor. I detta fall löste prinsessan detta själv. Om hon inte hade gjort det så hade vi behövt gå över den förbjudna gräns som innebär obehag (för Audrey).

Konstig känsla som infinner sig när min aerialkurs slutar redan den 8e december ... ingen mer flygande yoga planering före jul och troligtvis inte förrän nästa år. Den grupp jag hängt med denna termin har varit homogena och lättlärda, var och en har glänst på sitt unika sätt och jag har njutit varje sekund av att få guida dem. Men som sagt nu är det slut.

Ett slut innebär alltid en ny början, kanske inte "samma lika" utan ibland av helt annan sort?