Ett skitig inlägg

Igår eftermiddag fick Audrey panik efter lådbesök. Olyckligtvis hade hon inte lyckats lämna allt hon önskat bli av med under sitt toalettbesök. Upptäckte istället att en bit fastnat på utsidan av svansen. Stackarn visste inte hur hon skulle göra? Vad var det som tyngde ner? Och varför satt bajskorven kvar???

Först rörde hon sig lågt, sen rusade hon runt för att springa ifrån eländet  och slutligen kröp hon in under Lejonkungens säng. (Visade sig senare att farten fått tyngden att släppa, då mannen hittade klumpen bakom soffan)

Så svårt det är att hjälpa någon som inte vill bli hållen eller lyft. Som är rädd för hjälp av människor. I detta fall löste prinsessan detta själv. Om hon inte hade gjort det så hade vi behövt gå över den förbjudna gräns som innebär obehag (för Audrey).

Konstig känsla som infinner sig när min aerialkurs slutar redan den 8e december ... ingen mer flygande yoga planering före jul och troligtvis inte förrän nästa år. Den grupp jag hängt med denna termin har varit homogena och lättlärda, var och en har glänst på sitt unika sätt och jag har njutit varje sekund av att få guida dem. Men som sagt nu är det slut.

Ett slut innebär alltid en ny början, kanske inte "samma lika" utan ibland av helt annan sort?