Nej ... men ... hallå? Varför?

Dagens inlägg handlar om något som sas för flera år sedan, inte av mig utan till mig och som undertecknad reagerade på samt funderade över. Ett uttalande som lika aktuellt idag som då.

Allt skedde i en paus mellan min egen och klassen som precis genomförts, det bjöds på fika, minglades och småpratades. Jag hälsade på en manlig yogalärare som sa mer eller mindre direkt sa någonting som provocerade mig:

"Fler borde bränna ut sig!"

Nej ... men ... hallå? Varför?

Mannen menade att människan inte tänker efter, inte lyssnar in och heller inte tar ansvar för sitt mående förrän det är i elfte timmen, då när de inte längre har något val.

I mitt huvud så låter detta så drastiskt. Jag tror att vi kan förändra våra liv i små eller stora steg om vi har modet att våga. Om någon stöttar oss. Om vi lär våra barn och ger dem verktyg att kritiskt granska och göra de aktiva val de önskar, vilka är hållbara både för kropp och själ.

Jag vill aldrig sluta tro på människan (även om jag emellanåt tvivlar både på jobbet och när nyhetssändningar rapporteras). Igår såg jag och mannen Sagan om ringen (igen). Det hotande mörkret men i detta den lilla låga av ljus som inte viker sig. Finns så många paralleller till våra egna liv.

Att vara snäll, bry sig om, göra saker som ger en varm magkänsla (utan att förvänta sig få något tillbaka), hjälpa varandra och lyssna är sånt som sprider varma, goda och kärleksfulla ringar på vattnet. Så nej, i min värld ska ingen behöva bränna ut sig ... utan istället få möjlighet att dra i handbromsen och göra omval.

Konsten att dra i handbromsen

 

                         

Idag tänker jag bjuda på ett gammalt blogginlägg. Sammanfattningsvis så är slutsatsen att jag lärt mig en del genom åren. Undertecknad är också medveten om att när stressnivån stiger (fast känslan är full kontroll och ingen stress 😂) och det är på tok för många bollar i luften att jonglera DÅ är det inte bra att vara snabbtänkt, det kan bli fel ... och ofta är det bättre att tänka efter före! Så för guds skull härma inte mig 😂😜😂

När jag arbetade som visual merchandiser (VM, vilket betyder dekoratör/stylist) i trendig modebutik, så fick vi en dag i uppdrag att skicka en del kläder vidare till de större butikerna i Stockholm och i Göteborg. Jag hade på telefonen pratat med min Sverigechef och blev eld och lågor.

Vårt gigantiskt stora lager var överfullt och det kändes som en vinstlott att bli av med några av kapporna. Jag tog rulltrappan upp till övervåningen, gick igenom vår outlet och öppnade sen dörren in till lagret. I ett hörn stod en traditionell kundvagn som jag raskt började fylla. Eftersom jag är lat så öste jag på. Vagnen blev snabbt rågad och ett berg av vita kappor var allt som syntes.

Det knöliga i systemet var att jag behövde ta vagnen ner till kassan för att där scanna in varje plagg och på så vis registrera min överföring mellan butikerna.
Butikshissen litade jag inte på, den fungerade när den ville och hade många gånger fastnat mellan våningarna. Jag tar rulltrappan, tänkte jag.

Att köra en överfull kundvagn genom butiken var en sak men att ta den i rulltrappan en helt annan.
Jag glömde bort fysikens lagar. När både vagnen och jag hamnat på plats så insåg jag att det är bra att tänka efter innan. Glömde det...

Hur skulle jag fungera som motvikt till den tunga vagnen? Jag parerade för långsamt och halvvägs ner började kapporna glida av och färdas en och en för att sen stanna vid rullbandets slut.
Inte slutade eländet här heller. Vagnen kom i obalans och krängde. Jag försökte hålla emot men misslyckades och när hjulen körde in i kapporna som låg som ett stopp så välte vagnen! Oops ...
Shit happens!!!

Flera av de vita kapporna var förstörda, de hade fått svart oljesot från rulltrappan. Bara att reklamera.
Suck.

När jag senare stod i vår ena kassa och scannade in kappor för brinnande livet så kom min butikschef. Han undrade om jag var 100% säker på att det verkligen var outletkapporna vi skulle skicka?

Enkronan trillade ner. Jag ringde min VMchef och berättade hela episoden. "Nej, för sjutton!" sa hon mellan sina skrattattacker, "Du måste skicka de nya"

Jag gav min butikschef en vänlig blick och tackade för att han tänkt. Dags att börja om och göra rätt.

Vad döljer sig i mörkret?

Ooops, en grävling som springer framför fötterna för att korsa vägen!?? Visserligen var det sent och mörkt men att möta just detta djur på detta sätt är inget jag gjort tidigare. Fortsatte hemåt från busshållsplatsen och passerar en hare, även den helt nära ... borde kanske vara van med djurlivet på vår tomt och i vår närmiljö men blir ändå överraskad.

Kortfattat så handlade gårdagen mycket om mat och djur. Vi hade enhetsdag, teambuilding och kick off allt i ett samtidigt som vi åkte på utflykt/studiebesök för att besöka kossor. Overaller, stövlar och egen mössa gjorde att jag mest såg ut som Toker i Snövit (när jag drog fram öronen).

Riktigt intressant att få massor med matnyttig in put från en oerhört duktig guide, samt att få se nyfödda kalvar, dräktiga kossor och en mjölkrobot in action. 

Lite oroliga var vi för exakt hur mycket av stallukten vi skulle ta med oss till "finrestaurangen" efteråt då ingen av oss hann duscha eller mellanlanda hemma för att byta kläder men det visade sig att alla klarade sig bra.

En lyxig avsmakningsmeny på fyra rätter väntade inne i stan. En oerhört lyckad kväll. Mätta, glada och något övertrötta skiljdes vi åt för att sova några timmar. Hoppade på bussen, en annan en den jag vanligen väljer och fick därför gå ett par 100 meter längre, då ...

Ooops, en grävling som springer framför fötterna för att korsa vägen!?? Visserligen var det sent och mörkt men att möta just detta djur på detta sätt är inget jag gjort tidigare. Fortsatte hemåt från busshållsplatsen och passerar en hare, även den helt nära ... borde kanske vara van med djurlivet på vår tomt och i vår närmiljö men blir ändå överraskad.

Tvingade bort blicken ...

Hade glömt hur det KAN vara att arbeta som tentamensvärd, en förmiddag när allt är lugnt och samtliga studenter fokuserar på sina omtentor. Salen var tyst, trots att de flesta skrev digitalt, alltså knappade på sina tangentbord, vilket verkligen kan höras som ett smatter så var det (typ) helt tyst.

Att sitta stilla och inte göra något annat än att "vakta" är inte alltid min grej, framför allt inte efter lång ledighet. Tittade ut genom fönstret på den vackra campusmiljön och fick syn på en av fastighetsskötarna, en ung man. Han klev av sin fyrhjulsdrivna gräsklippare och plockade istället fram en trimmer. Området runt amfiteatern kan enbart snyggas till på detta sätt, då ogräs, vanligt gräs samt blommor behövde avlägsnas runt samt under alla bänkar.

Blicken fastnade och jag insåg att hans systematiska rörelser hypnotiserade mig, trimandet blev både meditativt och rofyllt att följa. Tvingade bort blicken, tillbaka in i salen men där hände absolut ingenting. Ögonen vandrade tillbaka ...

Mitt fokus behövdes inomhus men blicken ville ut. Tänk att det kan vara så tillfredsställande att se någon annan arbeta.

Vårt monster, det som kryper längs marken och samtidigt skjuter långskott uppe i luften

Att brottas med fullvuxen och förvildad humle är ingenting jag rekommenderar, framför allt om du inte bär långärmat och/eller handskar. Du kommer att få stå ut med kliande hud på de ställen du tvättat dig.

Igår friserade jag vårt humlemonster, det som kryper längs marken och skjuter långskott uppe i luften allt för att expandera och erövra ny terräng. Staketet den gröna häcken vilar på håller på att ge vika av tyngden och det vill vi inte vara med om.

Kanske syns det att jag attackerat humlen med sekatör, kanske inte? Vad vi dock beslutat är att gräva upp varje skott (nästa vår) och antingen plantera något annat eller låta staketet av armeringsjärn få vara så fritt som det var när vi flyttade in. Tid finns att välja vad som känns rätt i magen.

En annan högst oväntad sak som uppmärksammades under helgen är att vår magnolia väljer att blomma igen??? Ja, inte hela, det är enbart en knopp som är på väg att slå ut ... typ flera månader efter den förväntade blomningstiden. Trevligt men överraskande. 

Kuddmysteriet

 

                                

Dagens fråga: Hur många kuddar har du i din säng eller hur många använder du, kanske växlar mellan?

Hemma gapskrattade vi igårkväll. Jag använder två (skulle klara mig med en) och vet att mannen har fler. I början av vårt förhållande hade han tre, sen blev det fyra och efter det har jag slutat räkna. Kuddar under huvudet, ovanpå och emellanåt att krama.

Har under lång tid märkt att vi saknar örngott, de tar liksom alltid slut även då vi köper nya. För att inte tala om de gånger vi har gäster som sover hos oss (här räknas även sönerna in) ... det finns knappt extrakuddar trots att jag vet att vi har?!?

Det visade sig att mannen lagt beslag på hela vårt lager. Olika kuddar för olika behov (typ som kläder i en garderob), dock inte alla på en gång.  Jag "tvingade" honom att räkna. I sängen samt i dess närhet återfanns 10 stycken!!!

Några borde slängas då de tappat all form men mannen påstår att de fortfarande har en funktion, exempelvis läggas under en axel om den är öm ...

Så hur många kuddar har du? Jag har två.

Aktivitetens motpol är vila

Hurra! Helg ... ett par underbart, ljuvligt, lediga sensommardagar där inget arbete annat än trädgårdssysslor väntar. Love it.

Har haft en mycket bra (första) jobbvecka men aktivitetens motpol är vila och det kommer undertecknad att göra på mitt alldeles egna sätt "hemma".

Även om fallfrukt (läs främst äpplen) ska plockas och andra mindre lockande uppgifter behöver fixas så gör det ingenting, vi kan göra det i vår takt. Tanken att få skrota "hemma" ger mig just nu livskraft.

Har vi tur skiner solen och ett eller annat svalkande poolbad väntar ... för de som vill bada.

Hoppas du får en fin helg!