Yes, jag lever!

Jag kan konstatera att jag lever. Vaknade med en rygg som krampade och talade om att varje muskel fått kämpa. Träningsvärk from Hell som ännu inte tagit sig ned till lår och ben!

Med ett leende på läpparna konstaterade jag: "Yes!"

Igår hann jag mycket, både yoga, meditera och köra ett intervallflex pass innan lunch (är ganska säker på att det är just det sista passet som belönat mig med träningsverk). Efter all egentid (tack vare ledighet) så hann jag skriva blogg, sitta på styrelsemöte men framför allt fika och bjuda en nära vän på champagne!

Livet ska njutas även när det gäller gåvor som träningsvärk så det är bara på det igen! 

För att mjuka upp min stela rygg startade jag morgonen med ett snällare chakra yoga pass innan det var dags för meditations stund nummer två. Vad skulle hända idag? Ben som återigen domnar och ett höftparti som signalerar trötthet likt igår? Eller ryggen, kanske den smärtar i fruset tillstånd? Jag var beredd på allt.

För att hjälpa bäckenet vek jag en filt enligt anvisning och satte mig något mjukare. Inget obehag och inga domningar, enbart skön vila. Visserligen signalerade ett litet parti ovanför ländryggen att det behövde syresatt blod så jag gjorde vad jag kunde för att visualisera in det nya fräscha samtidigt som jag andades ut slaggen.

Ska bli spännande att se om jag får träningsvärk eller inte? Min kropp är stretchad och mjuk igen men vem vet?

Nu ska jag promenera iväg för att köpa semlor, det är ju tisdag!

Kursstart

Idag har jag påbörjat någonting nytt, signat upp för en kurs i 12 veckor. Jag ska lära mig meditera. I min vardag så innebär det att jag ska praktisera varje dag. Min yogakvot växer men jag ser inga hinder. God planering, envishet och en förmåga att hitta möjligheter kommer att hjälpa mig.

På ett sätt är inte meditation min grej det är därför jag önskar utmana mig själv, på ett annat vis så tror jag mig ha anlag ... om jag är tillräckligt motiverad att hålla mig stilla och klara av att släppa alla tankar som kommer och går.

Första passet gick över förväntan, det jag kände av var höftpartiet och ryggslutet. Benen domnade när jag skulle väcka kroppen efteråt men jag antar att det är så det kommer att bli?

Tydligen ska jag vara beredd på samma känslor som kan uppkomma vid träning, tung uppförsbacke, olust och obehag eller mer positiva känslor med flow som peak. Steg ett är att lägga grunden och där kommer jag att vara ett tag.

Jag går kursen för att jag är nyfiken. I mitt huvud finns ingenting att förlora på att lära mig mer om min kropp och den oerhörda kraft vi alla har inom oss i form av olika intelligenser. Meditation sägs (vetenskapligt) både vara avstressande och helande för alla som håller på. Med andra ord investerar jag i mig själv!

Ha en härlig dag!

Konsten att göra smoothie i förrådet

Årets Alla Hjärtans Dag firas i en stad som byter årstid ungefär lika ofta som min mellansyster bytte kläder (varje dag) när hon var sex, sju år. Idag är det vinter hos oss och någon minusgrad. Ute glittrar snön på träden av försiktiga solstrålar som tränger genom molntäcket ovanför oss.

Vi har en härligt lugn och skön familje söndag. Min plan i morse var att överraska familjen med en god frukost. Den ursprungliga planen hade varit att bjuda på hotellfrukost alternativt brunch men eftersom jag var så sen så fick vi inte plats. Vi tar den presenten en annan helgmorgon.

Mina väckarklockor var dagen till ära felprogrammerade. Tidigt i morse försökte Tiger få mig att förstå att det var morgon. Jag hade varit en snabb sväng till badrummet, utan att tända lyset i hopp om att han inte skulle märka något. Tiger kom springande och jag viskade till honom: "Det är inte morgon än, Jag sover. Du ser inte mig."

Jag kröp ned under täcket och somnade om. När Tiger klev över mig nästa gång var det verkligen morgon! Oops, nu måste jag skynda mig. Katterna fick frukost och jag plockade tyst fram ingredienser till scones när jag hörde hur mannen närmades sig. Typiskt, där rök min plan!

"Gå och lägg dig igen, jag gör överraskningsfrukost", sa jag och pussade på honom, sen stängde jag köksdörren framför näsan på honom. Så ja, dags att köra igång. Det värsta var de smoothie jag planerat. Jag fyllde shakern med banan, blåbär och yoghurt, var på jag med köksmaskinen i famnen gick iväg till vårt vindsförråd (dörren mitt emot vår lägenhet).

Nöden har ingen lag, frysboxen fick stå tillbaka en minut och låna ut det eluttag vi har i förrådet. Jag mixade allt slätt och stoppade sedan tillbaka frysboxens kontakt i uttaget. Smög tillbaka in i köket och plockade ut plåten med de färdiggräddade sconsen ur ugnen. Te, olika ostar, marmelad, frukt och servetter klippta till hjärtan. Det fick duga. Man tager vad man haver som Kajsa Warg sa.

Tände lite ljus och hämtade maken. sen knackade vi på sonens dörr.  Nu kunde vår Valentine dag starta. 

Hoppas din dag var lika fin.

Ett lördagsnöje

Idag hade jag och mannen "date". Vi tog bilen och styrde mot Mall of Scandinavia för att tillbringa ett antal timmar där bara vi två. Eller? You are not alone! Men ... det visste vi så klart innan vi åkte.

För att klara oss från det värsta vimlet satsade vi på att komma  dit efter öppning. Vi hängde inte på låset utan gled ur bilen ungefär kvart över. Garaget erbjöd ett antal lediga platser och vi noterade noga exakt var vi parkerat så inget frågetecken skulle uppstå när vi väl önskade hitta bilen igen.

Det var min första gång på Mall of Scandinavia (inte mannens, han och kidsen hann med ett besök i julas) så jag blev guidad. "Vi lämnar ytterkläderna i bilen", sa mannen innan vi åkte hemifrån.

Inga direkta planer styrde oss så vi flanerade lugnt omkring och insöp atmosfären. Jag som gillar design, inredning och arkitektur slogs redan på väg in i parkeringsgaraget av tanken: snyggt och genomtänkt. Orangemålade väggar med prickar och gröna stolpar. Entréerna bar namn och strålade i tydliga färger.

Vi tog rulltrappan upp och hamnade mitt i härligheten. Var du än befinner dig så känns det ljust, fräscht och luftigt.  Det är t o m lustfyllt att vandra iväg till en av alla toaletter! Följ någon av de panelklädda och snirkligt formade korridorerna så kommer du rätt. Önskar du att gratis putsa skorna så är det bara att stoppa in fötterna i en manick och hokus pokus så är det klart.

Stora gröna växter, belysning som skiftar färg, lavastenar som göder och ryker, fontäner och ett tak som släpper in massor av ljus. Överallt finns alla möjliga typer av sittplatser där vem som helst kan vila sina trötta fötter.

Vi gled in och ut i de butiker vi hade lust att kolla in men handlade ingenting. Jag hittade visserligen flera klänningar och lite annat smått och gott men ni som känner mig vet att jag oftast är nöjd. Varför köpa på sig mer när jag har allt jag behöver i garderoben? Så tråkig är jag!

När det blev dags för lunch valde vi en mysig restaurang som hade skafferiet bestående av färska råvaror (grönsaker) inglasade i ett förråd mitt i lokalen. Mätta, nöjda och glada lämnade vi bordet en god stund senare för att fortsätta vårt "äventyr".

Sammanfattning: Mall of Scandinavia är väl värt ett besök.

That´s me

Satt härom dagen och läste och snubblade över ett citat 

som jag bara var tvungen att skriva ned på en gång. 

Det stod att Woody Allen uttalat orden:

"Jag har ingen aning om vad jag gett mig in på

men inkompetens har aldrig stoppat mig från att med entusiasm

kasta mig in i nya projekt"

Det kändes som om orden kunnat komma ur min mun för precis så tänker jag. 

Att skjuta från höften och improvisera är ett sätt att hantera nuet när hinder uppstår. 

Målet är tydligt men inte vägen dit, 

vetskapen att jag kommer fram på något sätt är allt jag behöver.

Detta betyder inte att jag aldrig förbereder mig inför uppgifter för det gör jag. 

Ambitionen är stark och kanske är det just för att försöka avlasta mig själv i prestationen 

som jag älskar att skjuta från höften. 

Det blir som det blir och nästan alltid blir resultatet överraskande bra.

Så klart inträffar det att allt går åt skogen, 

att jag får be om ursäkt och göra om från början men det är okey. 

Erfarenhet är ett ord för alla misstag jag begått.

Jag blir fylld av energi och lustbetonad motivation 

när jag möter spännande utmaningar,

that´s me!

Hatten på strykbrädan

Har en hatt som missnöjt ligger och blänger på mig, den får ingen kärlek. Huvudbonaden som är lovad att bli prioriterad denna vecka menar att jag inte stått vid mitt ord och jag kan inte annat än att ge den rätt. Sorry, influensa i huset och arbete har kommit emellan.

Jag brukar stå vid mitt ord så nu får jag skärpa till mig, om inte förr så i helgen. Egentligen är det bara att sätta igång, svårare än så är det inte.

Att vänta på inspiration fungerar inte, det har jag lärt mig. Ju mer tid jag lägger på skapandet desto fler ideer gror. Alltså är det enbart fokusering och hårt arbete som gäller.

Men att lova hatten exakt hur och när är dumt, bättre att säga att jag inte glömt bort den. Snart ska den få hela min uppmärksamhet och massor av egentid med mig. Så sluta skicka ut vibbar för att ge mig skuldkänslor! Det fungerar inte på mig.

Vi syns och hörs

Det försvunna spelet

Fick ett sms av yngsta syrran igår, vilket varje gång är som julafton (att höra ifrån henne). Hon beskriver att även de verkar ha drabbats av årets influensa. Det är inte allt som står i messet, jag fick både en förfrågan och ett uppdrag.

För över tio år sedan spelade syrran ett leranimerat dataspel med mina grabbar och deras äldre kusiner, The Neverhood. Vem som älskade detta kluriga spel (som idag är kultförklarat och har egen sida på Facebookmest) mest är ovisst. Syrran sålde in det bra till sina fyra systersöner.

Bland virus och bakterier har hon letat hemma hos sig men hittar endast ett tomt cd-fodral, i vilket spelet borde ligga. Då minns hon att mina kids fick låna spelet för att lösa gåtan och ta sig i mål. Vi snackar 10-15 år tillbaka ...

Mitt uppdrag är att tillsammans med yngste sonen gå igenom våra gamla kartonger på vinden! Hitta spelet och skicka det med posten i ett vadderat brev. Ooops

Jag snackade med yngste sonen igår och förberedde, sa att han måste hjälpa till, detta är inte enbart min uppgift. Nu är det syrras egen son som står på tur att få spela detta kultförklarade spel.

Så nu vet vi vad vi ska göra på våra lediga stunder, leta efter The Neverhood.