Den rakade

På jobbet får vi leveranser, de dyker upp nästan dagligen måndag till fredag. Ofta är det samma kille som kommer. Stora pappkartonger fyllda med kläder som han drar in i butiken med hjälp av en pallyft.

Redan första gången vi träffade honom så hade killen tydliga åsikter om när, var och hur leveransen skulle ske. Jag kallar honom "den rakade" eftersom han är kal på huvudet. Enligt honom så var det både olämpligt och dumt att leverera via entrén. En gång försa han sig och meddelade att det var betydligt jobbigare och knöligare för honom. Den rakade menar att det är bättre att få köra bilen in på bakgården och lasta in lådorna i varuhissen som finns där.

Det är bara det att det finns en uppgörelse och ett avtal som säger att leveransen ska ske via entrédörren. Personalen har lättare att ta emot och slipper lämna butiken, ofta är vi ensamma på varje plan.

Detta har inte stoppat vår rakade man. Hela våren förde han krig mot butikspersonalen och chefer. Han vägrade följa avtalet. En gång när den rakade ringde och jag svarade att det mer eller mindre var omöjligt för mig att lämna butiken på grund av kunder och pågående sysslor, kunde han var snäll att gå via entrén? Så svarade han: "Då skiter jag i att leverera till er idag!"
"Men hallå! tänkte jag, hur gammal är du?" Den gången fick jag be kunder om ursäkt och lämna butiken ... inte bra.

Att vara flexibel är en värdefull egenskap, samarbete och kommunikation andra.

Under tiden som den rakade haft semester så har leveranserna flutit smidigt. Trevliga killar och tjejer har kommit via entrén, kört pallyften hela vägen in och hjälp oss att lyfta in lådorna i kundhissen. Så förra veckan dök vårt "charmtroll" upp. Tydligen har han INTE glömt sin mission utan fortsätter där han slutade, att bråka på chef och personal. Härom dagen mötte jag den rakade. "Hej, hej. Har du lust att köra varorna till hissen och hjälpa mig att lasta in?" Det gick bra svarade han samtidigt som han försökte slå in kilar mellan mig och min närmaste chef, få över mig på sin sida. Jag lyssnade och svarade:"Ja men nu är det som det är."

Jag började lasta av lådor och fylla hissen. Mannen kommenterade att allt inte skulle rymmas. Han som lovat hjälpa till rörde inte ett finger. "Det är en pall till", sa han. "Okey, hämta den", svarade jag. Den rakade försvann och jag lyfte, bar och staplade. Så kom han tillbaka. "Hjälper du mig?", undrade jag. "Visst", svarade han men ställde sig istället och knappade på sin leveranskvittens.

Kände hur svetten rann och tänkte att det var lika bra att låta honom hållas. Jag är stark, vet att jag orkar och har en bra lyftteknik. Shit happens! Hade ingen lust att gå in i hans negativa tjafs, rena energidränaget. Om det är viktigt för honom så får han utöva sitt krig men utan min hjälp. Jag skriver en blogg om vårt "charmtroll" istället.

Saknas: randiga strumbyxor

Har haft en helt underbar ledig dag! Startade med en timmes morgonyoga hemma för att väcka kroppen ordentligt. Normalt så nöjer jag mig med en halvtimme varje morgon men eftersom min egentliga planering blivit avbokad så kunde jag ge mig själv ytterligare 30 minuter på mattan.

Lejonkungen hade inga föreläsningar och när han väl vaknat (efter gårdagens fest med kursare) så hängde vi i köket. Sonen pluggade och jag bloggade.

Musik spelades högt och vi sjöng med. Emellanåt snackade vi och sen tog vi oss i kragen och djupdök i våra personliga åtaganden. Åh, vad jag älskar att hänga med sonen! Han släpper in mig lagom mycket och vi är på samma frekvens.

När jag avslutat bloggskrivandet övergick jag till att gräva fram många av mina egendesignade, "gamla" och sparade kläder. Behövde inventera hemmet för att se om styling av "Hollywoodperson" kan göras utan inköp. Kreativiteten flödade och energin var på topp.

Oj, vad liten jag varit! Minimalt midjemått ...

Med risk att spränga och spräcka sömmar provade jag igenom det mesta. Testade eventuella "looks" och outfits. Lejonkungen nickade, skakade på huvudet och kom med förslag. Efter en timme kunde jag nöjd konstatera att det enda jag behöver tillföra är ett par randiga strumpbyxor. Say no more.

Det fanns en tid då Lejonkungen var betydligt yngre än idag. Då hände det ibland att jag frågade honom vad jag skulle ha på mig om det nalkades fest (de gånger jag inte orkade tänka) eller så bad han att få föreslå outfits. Jag lämnade sovrummet och Lejonkungen grävde i min garderob, la ut tre alternativ på sängen och lät mig ta det slutgiltiga beslutet. Inte en enda gång visade han upp klädstilar som jag nobbade.

Välkomna ut ur garderoben!

Igår fick jag för mig att jag skulle testa nya ( = gamla) skor på jobbet. Min höjd över havet är under medel och klackar är något som jag utan problem kan tillföra ... eller inte?

Svårigheten är att mina fötter protesterar, de gillar låga stövel-/kängklackar och sportiga mer fotriktiga dojor. Min kropp vill kunna hoppa, springa och röra sig som om jag vore barfota. 

Hur som helst så knäckte jag den lysande idéen att träna mina fötter att gå i "högklackat". Valde ett par stövletter i garderoben och gick till jobbet. Kände mig lång och snygg samtidigt som jag funderade på exakt hur länge mina fötter skulle stå ut? En halvtimme?

Timmarna gick och det blev dags för lunch. Fötterna mådde bra. Nice, allt gick som en dans. Kanske hade jag ett alternativ till mina olika kängor?

Efter fem timmar fick fötterna nog, de bad först snällt och sen mer högljutt att få slippa klackskorna. Istället för att vara snäll och lyssna så bet jag ihop. Hade ju bara en timme kvar, det borde gå.

Vill jag vara fin så får jag lida pin ... eller? Fötterna och jag överlevde. Har dock lovat att låta fötterna välja skor i morgon. 

Backar och tar myrsteg i "högaklackar" träningen.

En pausad dröm

Igår blev jag utfrågad och snar på uppläxad av Lejonkungen. Hur kommer det sig att jag INTE bokat in och fixat biljett till Indien?!?

Vad ska jag svara?

Jag är mamma, hustru och har ett arbete som långt ifrån varit så stabilt som jag önskat. Ingen ursäkt när det gäller en dröm ... jag vet, bara en typ av svar.

OM jag åker eller jag borde nog skriva NÄR så kommer jag att göra det helt och hållet för min egen skull. Att besöka Indien är en dröm. Att utbilda mig till yogalärare är en annan.

Då ska jag bara vara och försöka utvecklas både fysiskt och mentalt i mitt yogautövande. En spännande resa. Krävande och svettig men samtidigt magisk.

Det spelar ingen roll om jag använder all kunskap som instruktör efteråt, det är själva resan i sig, min resa både själsligt och fysisk som lockar.

Ha en bra dag!

En om dagen eller kanske två?

Gick förbi Apoteket på väg till affären. Tänkte att jag lika gärna kunde slinka in och kolla sortimentet  och lät blicken söka efter skylten med HÄLSA. Bingo!

Jag hittade mineraler, vitaminer och kosttillskott. Vad önskar min kropp? Vad behöver jag för att få tillbaka min energi? Tabletter?!?

Gillar egentligen inte tanken på piller men inser att det finns tillfällen då de kan göra skillnad.

Beslöt efter en del funderande att satsa på magnesium/vitamin B6 ... som kur mot min trötthet. Så där ja, nu ska jag bli som ny igen! Betalade och fortsatte min shoppingrunda.

Inne på ICA (där jag handlade mat) passerade jag nästa hälsohylla. Tvärstannade och scannade av förpackningarna. Blev stående en stund och funderade lite till. Plockade slutligen på mig en burk med järn/vitamin C.

Nu ska jag bara komma ihåg att ta tabletterna.

Går det att lära gamla hundar sitta?

Ny vecka, nya möjligheter och infallsvinklar. Det som var igår är minnen och historia och i morgon är en annan dag.

Jag fortsätter min yogautmaning, vilken på ett sätt inte alls är en utmaning eftersom jag redan yogar sju dagar i veckan. Mitt mål är alltså inte att få till en hållbar praktik, att hitta tid och skapa rutin. Min förhoppning är att fortsätta att utvecklas, att ge mer tid åt de asana som är krävande och svåra för just min kropp.

Det innebär coreträning, vissa höftöppnar positioner och lite kombinerade bröst-, axel/skulderblads övningar för ökad rörlighet. Finns mycket att fokusera på, kan alltid bli bättre ... på allt!

Gäller att skynda långsamt och att ha en stor portion tålamod i bagaget. Min lotusträning ligger kvar. Än så länge har jag inte ens provat att sätta mig i lotus trots att jag klarade det (ett flertal gånger) för ett år sedan. (Då var det överkurs för mig och något som egentligen var omöjligt! Idag däremot borde jag komma in i positionen utan problem?)

Vill inte forcera och tvinga in kroppen i något som den kanske inte är redo för, vill inte skada mig. Så allt får ta den tid det behöver ta. (Riktigt imponerad över att jag fixar detta ... jag som vill så mycket och det "på en gång".) Tydligen kan även gamla hundar lära sig sitta.

Min hjärna är som majskorn som poppar

Googlar och funderar. Har fått en del bra och andra mer förvånande förslag på karaktär/person att klä ut mig till under höstens stora fest.

Tänker gå "all in", så klart och kombinera karaktär med själva skådespelaren. Har funnit en som passar mitt ego och min personlighet.

Om jag bara kan hitta rätta sminkningen (stor utmaning eftersom jag aldrig använder make up) och rätt sprayfärg till håret så tror jag att min förvandling gör succé.

Vet inte om jag kan locka mannen att välja någon som på ett eller annat sätt har en koppling till min kändis? Jag äger inte förmågan, har ingen "kvinnlig list" och mannen är omöjlig att styra. Han gör som han har lust. Troligtvis kommer jag inte att få veta vad eller vem han tänker bli förrän samma dag.

Själv kör jag öppna kort och älskar att bolla mina tankar och idéer med alla vänner som har lust att lyssna. Spelar ingen roll att kompisar vet, de ska ändå inte närvara. Festen är i norr, i min hemstad.

Nu återvänder jag till min brainstorming och låter idéerna flöda!