Den rakade

På jobbet får vi leveranser, de dyker upp nästan dagligen måndag till fredag. Ofta är det samma kille som kommer. Stora pappkartonger fyllda med kläder som han drar in i butiken med hjälp av en pallyft.

Redan första gången vi träffade honom så hade killen tydliga åsikter om när, var och hur leveransen skulle ske. Jag kallar honom "den rakade" eftersom han är kal på huvudet. Enligt honom så var det både olämpligt och dumt att leverera via entrén. En gång försa han sig och meddelade att det var betydligt jobbigare och knöligare för honom. Den rakade menar att det är bättre att få köra bilen in på bakgården och lasta in lådorna i varuhissen som finns där.

Det är bara det att det finns en uppgörelse och ett avtal som säger att leveransen ska ske via entrédörren. Personalen har lättare att ta emot och slipper lämna butiken, ofta är vi ensamma på varje plan.

Detta har inte stoppat vår rakade man. Hela våren förde han krig mot butikspersonalen och chefer. Han vägrade följa avtalet. En gång när den rakade ringde och jag svarade att det mer eller mindre var omöjligt för mig att lämna butiken på grund av kunder och pågående sysslor, kunde han var snäll att gå via entrén? Så svarade han: "Då skiter jag i att leverera till er idag!"
"Men hallå! tänkte jag, hur gammal är du?" Den gången fick jag be kunder om ursäkt och lämna butiken ... inte bra.

Att vara flexibel är en värdefull egenskap, samarbete och kommunikation andra.

Under tiden som den rakade haft semester så har leveranserna flutit smidigt. Trevliga killar och tjejer har kommit via entrén, kört pallyften hela vägen in och hjälp oss att lyfta in lådorna i kundhissen. Så förra veckan dök vårt "charmtroll" upp. Tydligen har han INTE glömt sin mission utan fortsätter där han slutade, att bråka på chef och personal. Härom dagen mötte jag den rakade. "Hej, hej. Har du lust att köra varorna till hissen och hjälpa mig att lasta in?" Det gick bra svarade han samtidigt som han försökte slå in kilar mellan mig och min närmaste chef, få över mig på sin sida. Jag lyssnade och svarade:"Ja men nu är det som det är."

Jag började lasta av lådor och fylla hissen. Mannen kommenterade att allt inte skulle rymmas. Han som lovat hjälpa till rörde inte ett finger. "Det är en pall till", sa han. "Okey, hämta den", svarade jag. Den rakade försvann och jag lyfte, bar och staplade. Så kom han tillbaka. "Hjälper du mig?", undrade jag. "Visst", svarade han men ställde sig istället och knappade på sin leveranskvittens.

Kände hur svetten rann och tänkte att det var lika bra att låta honom hållas. Jag är stark, vet att jag orkar och har en bra lyftteknik. Shit happens! Hade ingen lust att gå in i hans negativa tjafs, rena energidränaget. Om det är viktigt för honom så får han utöva sitt krig men utan min hjälp. Jag skriver en blogg om vårt "charmtroll" istället.