Livets hinderbana

Motgångar tillhör livet men emellanåt känns tillvaron allt annat än rättvis, så är det för var och en av oss. Det betyder inte att vi klagar eller ger upp.

Kanske knyter du handen extra hårt i fickan, kopplar på ett större leende och kämpar ännu hårdare i den motvind som blåser?

Kanske blev du antagen till utbildningen i New York men inser att boendet är för dyrt så du måste tacka nej?

Kanske är du hjärnan bakom projektet men din kollega får ensam bekräftelse och blir erbjuden jobbet du trodde ni skulle dela på? Du är ärligt glad för din kollegas skull, klappar denne på axeln men kan inte låta bli att tänka att situationen suger, att livet är orättvist.

Så är det med mannens tillfrisknande, allt har gått bra de senaste veckorna och så plötsligt krampar kroppen igen. Kanske för att en förkylning härjar och han inte har tillräcklig ork att hålla emot? Ett bakslag, ett återfall ...
Han har förstått att det antagligen skulle dyka upp men ändå hoppats slippa. Känslan att det räcker med uppförsbacke är närvarande. Men vad kan han/vi göra annat än hantera nuet?

Var närvarande och kärleksfull. 

Jag är sååå tacksam över mina stöttande kollegor och min underbara chef!

Kanske en liten yogagroda i lättbetong eller sten?

Jag har en liten nöt att knäcka. Finns det något jag önskar mig? (Annat än att mannen ska bli fullt frisk). Vi har nu kommit till den tid på året som julklappsinköpen borde påbörjas (om "man" väljer att fortsätta den traditionen, vilket vi gjort).

Finns dock en hake, tre av fyra familjemedlemmar har ingen aning om vad de ska skriva på sin önskelista???

Eller? Om mannen fick önska fritt så har han endast en önskan: att bli frisk. För egen del har jag mål och önskningar men de är för dyra: Antigravity yogalärarutbildning och resor (sådant som vi fått stryka på todolistan sedan i somras).

Så vad kan jag hitta på? Behöver inga kläder, inga egentliga prylar ... typ ingenting.

Vi får väl se om vi får ihop några listor eller om det enbart blir ena sonen som som hittar julklappar under granen?

Akta dig för isfläcken! Om du nonchalerar den finns risken att du faller pladask ... hårt

För många år sedan hade jag en arbetskompis som missade just en isfläck, hon halkade, ramlade baklänges, slog i huvudet och fick hjärnskakning! Kanske höjden av otur?

Hos oss har livet tuffat framåt de senaste veckorna i ett mer bekymmersfritt tempo. Visst är mannen utmattad och behöver ta hänsyn till sin dagsform och ork men kroppen har långsamt börjat återhämta sig. Så plötsligt började stress krypa tillbaka utan att mannen egentligen förstod varför? Kunde det ha att göra med sådant han behöver arbeta med/pratar om?

Igår morse knackade krampen på och jag kunde bara finnas där och stötta. Återfallet och bakslaget var inget vi ville öppna dörren för men likväl smet det in. Mannen har så kloka tankar men när väl stressen slog till ville inte huvudet lyssna på visdomen.

Vi funderade efteråt och jag tror att vi hittade en faktor som påverkar negativt. Vi har planerat att fira jul i norr, det är flera veckor dit och vi tar en dag i taget. Jag hoppas så klart eftersom mina systrar och deras familjer betyder oerhört mycket för mig, de saknas mig typ varje dag.

Mannen sa att han känner att han MÅSTE klara av att åka, annars gör han så många besvikna, inte minst mig och det vill han inte.

Fast det är ju inte sant. Han måste ingenting och alla förstår om vi behöver stanna hemma. Visst han kanske gör grabbarna besvikna och definitivt mig om det beslutet tas MEN våra söner skulle aldrig visa sin pappa den eventuella besvikelsen (inte lasta sitt eget på honom) och vad gäller mig så är jag som en öppen bok.

Jag skulle bryta ihop (i fem minuter), gråta men sen skulle jag torka tårarna och kavla upp ärmarna för det är så jag fungerar. Emellanåt får vi inte det vi önskar oss men så är livet. Jag har överlevt hittills och kommer att göra det igen, ifall vi får sadla om och fira jul hemma. För shit happens och får du en massa sura citroner så kan du alltid göra god lemonad av dessa.

Vi hade ett bra snack (jag och mannen) så nu hoppas jag att han inte känner några MÅSTEN eller BORDEN längre. Oavsett VAR vi firar jul så kommer den att bli stämningsfull och bra!

Mitt eget fel, jag sa JA för att jag VILL ...

Fick helt oväntat vikariat på en morgonyogaklass idag. Trodde att jag skulle få en skön och mysig sovmorgon men icke sa Nicke.

Mitt eget fel, jag sa JA, för att jag VILL undervisa mer samt hjälpa min insjuknade vän. Med andra ord är det inte alls synd om mig. Som jag bäddar får jag ligga. Blev dock att snabbplanera veckans yogaklass, vilket jag brukar lägga ner lite mer tid på än jag hann denna gång men klassen är genomtänkt så det borde bli bra.

I love ADVENT och tiden före jul! Att få förbereda och pyssla. Igår hann jag och mannen göra ännu mer, dock inte baka (vare sig pepparkakor eller saffransbröd). En riktigt mysig dag! (Trots regnet ... )

Ha en riktigt bra måndag. Själv ska jag arbeta sent och innan jobbet äta lunch med en god vän men det är senare, nu åker jag till studion och håller min morgonklass.

Hej svejs!

Premiär med strulig inledning

Igår hade jag min första yogaklass på en för mig ny studio, kombinerat gym. Under veckan har jag funderat på ifall jag skulle komma ihåg alla instruktioner jag fick för ett par veckor sedan eller om allt skulle skita sig?

Ute regnade det. Jag parkerade i jobbgaraget och promenerade i den råkalla morgonen. Lagom blöt (trots paraply) anlände jag. Testade blip och personlig kod men utan lyckat resultat, ytterdörren förblev låst. Provade ett antal gånger och beslöt sen att vänta, tänkte att någon borde dyka upp som anmält sig till min klass? Mycket riktigt så blev jag räddad och insläppt av en kvinna ett par minuter senare.

Koden in till omklädningsrummet fungerade. Ombytt och klar gick jag till studion. Musikanläggning och belysning ... svårare att få igång än vad jag tänkt mig. Värmen däremot lyckades jag sätta igång. Tack och lov för hjälpsamma yogisar som varit med tidigare och observerat, utan dem hade min morgon blivit besvärligare.

Själva klassen förflöt utan svårighet och jag kände ett tacksamt lugn över att ha kommit igång. Detta var den första av tre lördagsklasser som jag vikarierar för ordinarie lärare på detta ställe. Sammanfattning: härligt att vara igång!

Önskar dig en mysig första advent!

Parkeringsgarage plats, lycka eller stresspåslag?

På vårt arbete har vi ett par parkeringsplatser som vi kan nyttja som anställda, dessa finns i närliggande parkeringsgarage. En lyx när jag arbetar sent. Visserligen är det trångt och "labyrint/serpentin slingrigt" att ta sig ned i underjorden, det ska slås koder ett par gånger till olika grindar men sen så går det att köra alternativt backa in i rätt ruta.

Vad som ger mig ett litet stresspåslag är att någon helt utomstående (en vit bil) plötsligt ställer sig lite random på någon av de tre platser vi betalar för vilket betyder att jag kan vara utan parkeringsplats om jag har otur. Skulle det inträffa innebär det dyra parkeringsavgifter eftersom jag arbetar mitt inne i city.

Så med magen i halsgropen kör jag ner ...

Igår gick allt bra, det var först när chefen åkte som hon ringde upp och bad oss gå ner för att sätta upp en lapp. Under dagen hade den vita bilen nästlat sig in och parkerat gratis ... igen.

Jag skrev en stor lapp, fäste den under vindrutetorkaren och när jag senare skulle köra hem så var både bil och lapp borta. Frågan är om föraren bryr sig eller om hen ställer sig på "min" plats nästa gång?

Ett annat dilemma vi har i parkeringsgaraget är tre unga grabbar som hänger i ett utrymme precis bakom våra platser. De har fysiskt befunnit sig på plats ett par gånger när jag ensam kommer ner i garaget. Vi har haft ögonkontakt men inget mer. Jag har inte känt mig rädd men vet att hyresvärden haft problem med ungdomar som dealar nere i garaget eller röker på.

Vad killarna sysslade med som jag sett vet jag inte? Just ingenting de gånger jag passerat men saken är den att DE är på fel plats, de borde vara någon annan stans.

Smider planer

Det här när barnen inte bor hemma längre, hur påverkar det advent och hela den (för mig) mysiga julmånad som ligger framför oss?

Adventskalender ... slutar "man" med det? I min värld NEJ!
Helt ärligt så tror jag att mannen inte tänkt tanken ... än.

Det har dock jag, någon chokladkalender för barn eller SVT/SR julkalender är det inte frågan om. Hemma hos oss skapar vi egna.

Fick denna av mannen för ett par år sedan

Härom dagen smet jag iväg på lunchen och inhandlade vad som behövs så att min älskling kan få öppna något litet varje dag. Magiskt, spännande och stämningsfullt ska det vara. Varje dag.

Än så länge måste jag smussla, han får inte veta då spricker planen. I och för sig så känner han mig, han vet vem han är gift med så det kommer knappast att ritas kors i taket hemma hos oss.

Däremot kan det vara så att tanken släpar efter på grund av livet.nu? I så fall lyckas jag med överraskningen.