Familjens B&B

Har systrar på besök, visserligen främst på genomfart så veckans första blogginlägg blir ytterst kort.
Fokus finns någon annanstans, då familjen är viktigast.

Vi kan skämtsamt säga att vårt hus förvandlats till ett Bed&Breakfast.

Mina systrar med familjer är på resande fot, de kommer inte samtidigt utan avlöser varandra. För min del blir det hämtning och lämning på Arlanda, bädda om och bädda rent, handla och tvätta samt sist men bäst: hinna umgås med de som saknas mig!

Önskar dig en skön dag!

Sommar, sommar, sommar

Igår hade jag den perfekta sommardagen. Vaknade utvilad, förhållandevis tidigt och väntade sedan in mannen så vi kunde äta frukost ihop. Solen sken och det gav "svensk sommar feeling"

Lejonkungen chockade oss genom att stiga upp långt innan sin normala inre väckarklocka, typ efter kl 08!!!! En helgmorgon??? Svaret på gåtan låg i att han skulle dra till Grönan med polare och vara där vid öppning.

När mannen skjutsade sonen in till stan så drog jag på löparskor och tog en runda i skogen. Ljuvligt skönt och lagom svettigt. Ska verkligen försöka få till en ny rutin (tre gången samma vecka är en bra start).

Väl hemma fortsatte jag med egen yogapraktik på vår altan. Alltså, bästa, bästa morgonen!!! Skulle vilja starta alla mina sommarmorgnar på detta vis.

Hann duscha och landa innan en kompis kom för att hänga vid poolen, käka lunch och dricka kaffe. Mys.

Senare friserade jag vår vildvuxna luktärt/rosspalje' (hälften försvann tack vare bra sekatör), plockade in vinbär, lekte i yogagungan och med vår gymrockring. En rogivande och energiladdande dag samt en lika härlig kväll.

Var ÄR den gula bilen???

Vi är med om något udda (för oss). De sista två veckorna har vi knappt fått någon post? Citymail levererar varje förmiddag men PostNord???

Mannen har två gånger pratat i telefonen och frågat om anledning till att vi varken sett eller hört den gula bilen? Han vet att det fanns ett förslag där posten önskade att få leverera färre gånger denna sommar men att det är typ olagligt och att de måste sköta sina åtaganden.

Så var är posten?

Sonen väntar på försändelse och mannen får brev långt efter det att de borde lagts i lådan. Mystiskt ... Det är 19 mindre villor i vårt område och det känns som att vi hamnat i någon variant av Ingenmansland. Bortglömda, satta på väntelistan.

För det kan väl omöjligt vara bara VI som ratas? Nä ... då skulle vi sett bilen passera.

I förrgår (när mannen pratat med PostNord) så dök en mindre bil upp och levererade kl 19:30. What? Har aldrig tidigare, inte ens under högsäsong kring jul,  uppmärksammat postservice så sent.

Visst det är semester, många är lediga och bortresta MEN inte alla. Några arbetar eller så är de kvar av andra anledningar.

Så VAD håller posten på med?

Mycket tveksamt om jag ska skriva under på att de gör sitt jobb. Att få leverans en gång i veckan, på torsdagar, när vi bor inom stadsgränsen. Nä ... bättre service betalar vi för!

Beröringens magi

ALLA borde ha tillgång till en massör. Kanske en alldeles egen?

Jag har det. Inte min egen ... även om det ibland känns så, som att jag vunnit högsta vinsten eller fått finaste presenten!

Vilka underverk inkännande händer, fingrar, armar och fötter kan göra. Lösa upp spänningar, öppna flöden eller på andra sätt öka välbefinnandet och lämna efter sig känslan av balans och harmoni.

Lyckost mig som har tillgång till just detta!!!

Men jag delar gärna med mig. Om din kropp suktar efter en skön behandling så hör av dig så tipsar jag dig. Att få massage eller för den delen även ge, är något var och en borde ha möjlighet till. Har du råd så unna dig, din kropp kommer att älska dig ännu mer.

Igår mådde jag underligt ...

Kunde inte förstå vad som pågick men vid middagstid så kände jag mig svag i benen? Hade arbetat hela förmiddagen, cyklat men sen chillat vid vår pool med en vän. Kanske har min kropp svårt för temperaturskillnader? Jag kände mig nedkyldoch kall före lunch och när sen solen bröt igenom och vi befann oss i lä så var det varmt.

Någon form av obalans la sig tillrätta inuti och med den känslan kom jag till Eva. Tog inte många minuter innan ordningen var återställd. Som magi! Jag blev jag igen. Tack, tack, tack!!!

Konsten att arbeta hemifrån?

En arbetsdag hemma kanske inte alltid blir den arbetsdag du "tänkt" dig. Just utav den anledningen kan jag tycka att det är bra att åka hemifrån när jag behöver vara effektiv. Ofta lyckas jag diciplinera mig på hemmaplan men vissa dagar pockar annat på.

Vill inte skylla på mannen, om jag är tillräckligt tydlig så fungerar det mesta bekymmersfritt men om jag "glömmer bort" så är det lätt för honom att tro att jag är "ledig" (såklart). Igår var jag otydlig vilket innebar att han sökte min hjälp och åsikt när det gällde ett cykelskjul som han planerar att snickra.

Jag skulle "skriva om" ett av mina manus men hann knappt sätta mig innan vi behövde slå våra kloka huvud ihop. Blev några vändor fram och tillbaka innan jag kände att jag var tvungen att upplysa min andra hälft om att plikten kallade. Efter det fick jag skrivro fram till lunch.

Därefter tog vi tag i vår pool, ett projekt i sig så mitt "jobb" pausades. Det har läckt vatten från sandfiltret på två olika ställen. Vi pluggade och ströp vattentillförseln för att kunna öppna upp och torka rent o-ringen, därefter fick mannen dra åt skruvarna hårdare för att täta bättre. Vattnet slutade droppa. Check på den.

Det andra problemet var den trasiga termostaten, mätaren för lufttryck, där droppade det också. Hur vi än försökte täta så hittade vattendropparna nya vägar ut. Dags att be en serviceperson lösa vårt problem. Satt i telefonkö lääänge innan någon svarade. Om 3-4 veckor får vi hjälp ...

Om gårdagen inträffat för ett år sedan så hade jag hanterat den annorlunda, så är det bara ...

Vad då, undrar du kanske? Eller så bryr du dig inte. Om det sista alternativet vore svaret så skulle du knappast läsa denna blogg.

Nåja, igår skulle jag ha sommaryoga, alldeles i närheten av vårt hus, ute på allmänningen under de skuggande träden. Morgonen började gråmulen och råkall. Vinden ven och det var svårt att förstå att vi snart är i mitten av juli, kändes mer som höst. Hoppet är dock det sista som överger mig. Jag gjorde ett inlägg i sociala medier där jag skrev:

Under eftermiddagen ramlade det in meddelanden från några av de som brukar yoga med mig. En skulle inte hinna hem ifrån Stockholm, en annan var alldeles för trött, en befann sig i sydligaste Sverige och den fjärde kände sig ruggig och nedkyld efter en cykeltur.

Inga konstigheter. Vädret är som det är och jag kan tyvärr inte erbjuda en sal inomhus, åtminstone inte i dagsläget. Eftersom jag vistats utomhus under delar av dagen så kände även jag svag olust mot att yoga i "kylan".

Skulle jag ställa in klassen?

Så lättade molnen och solen visade sig. Plötsligt kändes allt lättare, enklare. Kanske ville några ändå yoga? Jag beslöt att vänta och se. Kanske, kanske inte?

Kändes som om jag hade bakjour, precis som en läkare, att jag behövde vara förberedd så att jag snabbt kunde glida ut på allmänningen om det dök upp en "yogi".

Det kom ingen, alltså INGEN.

Egentligen var detta precis vad jag väntat mig efter alla meddelanden som trillat in. Jag gick därför in och bytte om. För ett år sedan så hade jag analyserat händelsen och kanske känt mig ledsen. Igår ryckte jag mest på axlarna. Fick en ledig kväll som bonus.

Idag vet jag att det inte handlar om mig, att jag är good enough ja till och med bra. Behöver inte möta känslor där jag känner mig "dålig" vilket är skönt.

Igår var helt enkelt ingen idealisk kväll för utomhusyoga, därav frånvaron av yogisar.

För den goda sakens skull samt min inre lust

Vissa dagar är mer spännande och intressanta än andra. Igår hade jag ett inbokat digitalt möte, ett samtal via datorn (eftersom vi befann oss i olika delar av Sverige).

Nä ... jag börjar från början. För några veckor sedan fick jag tips av en kollega som vet att jag gett ut noveller. Hon bad mig kolla upp ett nytt projekt vilket handlar om att öka barns lust till läsande.

Jag tog kontakt med ansvariga för denna behjärtansvärda "sak/uppgift". Att locka, stimulera och erbjuda barn berättelser/sagor/historier är något som känns helt rätt. En väg till fantasins magiska väg, till kunskap och förståelse. En trygg plats när livet känns svårt eller tufft. Ja du  förstår nog vart jag vill komma.

Konceptet som presenterades var smart och intressant. Jag grävde i mina gömmor och hittade tre manus som inte är publicerade. Skickade in och fick snabbt svar. De ville ha alla! En var klockren och de andra två som är betydligt längre ska jag arbeta om efter önskat format. Teknikaliteter.

Alltså, jösses!!! Vad häftigt. Wow!!!

Nu till igår kväll.  Jag loggade in via länk på datorn och hamnade i vårt första möte. Känns bra och jag är väldigt intresserad av att få vara en del av detta nya sätt att möta utmaningar vi har i Sverige: öka barns lust att läsa.

En period av redigeringsarbete ligger framför mig. Många långa timmar men vad gör det när det är för den goda sakens skull. Återigen får jag ge mig ut på hal is och testa min balansförmåga. Nya utmaningar. Nya äventyr.

Detta är en perfekt kombo till min mer fysiska "yogalärare roll"
Fortsättning följer ...