Japp, då kör jag igen!

En välbehövlig och skön långhelg är över och det är dags att arbeta, planera, undervisa och administrera, med andra ord en "vanlig vecka" med en måndag som påminner om de flesta andra. Känns okey.

Mitt vänsteröga har återhämtat sig och är inte längre rött och irriterat. Även min kropp har fått tillbaka den energi som den brukar ha. Under helgen har den varit både seg och trött, i alla fall vid de tillfällen då jag sprungit. Kan bero på pollen??? Trots att jag inte tycker att jag känt mig påverkad. Kan också bero på ögat som behövt läka. På värmen? Eller så har kroppen kanske signalerat att den behövt vila? Vad vet jag?

Har fått hjälp att fixa i ordning min nya slinggunga. Min snälla kollega tog sig tid och nu kan jag hänga upp den under päronträdet eller möjligtvis under något av våra äppelträd. Känns riktigt lyxigt att kunna flyga i större gunga i vår trädgård. Jippi!

Så paus på ute jobb och fokus på mitt "vanliga arbete". Önskar dig en bättre måndag.

 

Har aldrig ångrat oss

Igår var det prick tre år sedan vi flyttade från city till vårt hus. Något som verkligen kan firas eftersom vi trivs så bra. Ett lagom stort hus i lugnt och naturnära område. En tomt som erbjuder det mesta (utom garage) och som gjort/gör det enklare att hålla social distans genom en segdragen pandemi.

För tre år sedan fanns Tiger och skulle efter ett antal år av ofrivillig "fångenskap" (läs lägenhetsboende) få sin frihet tillbaka. Då var han 15 år och inte alls så frisk som vi trodde, hade nästan kunnat stryka med av värmeslag och överhettning under själva bilturen. Sex månader fick Tiger av lycka och ett källarfönster som fortfarande benämns som Tigers glugg, det blev hans alldeles personliga in och utgång.

Den ene vill rymma ut och den andre slinka in ...

Vårens/sommarens varmaste dag (28°) ägnades åt flytt. Ett tidskrävande åtagande trots att vi anlitade firma. 66 trappsteg utan hiss är ingen hit när 140 kartonger samt ett helt bohag ska bäras. Mycket kaffe och vatten gick åt.

Jag och Tiger blev skjutsade till vårt nya hem på förmiddagen. Jag kunde börja packa upp matvaror och en del porslin. Katten fick nosa inomhus men försvann ganska snart in i tvättstugan som var det enda riktigt svala rummet. Kröp ihop bakom tvättmaskinen och tyckte att han låg bra där.

Jag premiär lunchade på vår stora altan, hann sätta mig ned, då dök förste grannen upp. En hankatt vid namn Ramses. Trevlig prick. Hälsade och slog sig världsvant ned bredvid mig, han kurrade högt och jag åt. När jag sen skulle gå in igen tänkte Ramses hänga på men då blev det stopp.

Gårdagen ägnades åt uppackning, bad i poolen och hämtmat. Vi har sååå mycket kvar men det gör ingenting, nu är vi på plats. Allt känns oerhört bra.

Vad gäller katterna så har de kollat in varandra genom altandörrens fönsterruta. En dag kan de få hälsa på riktigt men inte än ... för tillfället vill den ene rymma ut och den andre slinka in. En glasruta mellan de båda herrarna känns just nu väldigt relevant.

Tiger och Ramses 2018

Vi fortsätter att njuta av hem och trädgård men nu tillsammans med våra nya familjemedlemmar, Stanley och Audrey. Önskar dig en skön söndag!

En pinne i ögat

... är ingenting jag önskar dig, inte någon och självklart inte mig själv heller men ... Härom dagen när jag klippte våra klätterrosor så sprättade en liten, liten kvist, typ en centimeter, in i mitt vänsteröga. Det sved till och jag kunde inte blinka bort skräpet. Fick gå in till en spegel och avlägsna det torra som fastnat i mina undre ögonfransar. Ögat visade spår av rött men irritationen la sig då kvisten försvann.  

Tänker att jag hade tur, att det kunde blivit värre, så tack. 

Morgonen efter var ögat dock väldigt trött och ville helst inte öppna sig. Gissar att läkningsprocessen kommit igång på allvar och att ögonlockets skydd fungerat som ett värmande täcke.

Tvättade runt ögat och tog därefter en promenad i skogen med solbrillor. Långsamt vaknade blicken. Nu känns ögat okey igen. Tack!

Så vad du gör, håll koll på alla små grenar och kvistar. En pinne i ögat är inget du (eller jag) önskar dig.

PS. När/om du ändå väljer att vara försiktig så kolla även efter fästingar! Tog bort årets första och förhoppningsvis sista i duschen DS 

... känslan av att vara iakttagen satt kvar

Har du varit med om känslan av att vara iakttagen och sen upptäckt att det är precis vad du är? Härom kvällen vred jag på huvudet när jag satt på toaletten och borstade mina tänder. Min blick mötte en annans genom vårt källarfönster och jag hajade till. 

En stor vit hankatt satt på andra sidan och halva fönstret fylldes med hans gigantiska huvud. Tror inte att det var mig han spanade efter utan Stanley och/eller Audrey, framför allt den senare. Under mars månad var han en av två som sökte sig till vår tomt för att få en skymt av A. En marskatt.

Jag stirrade tillbaka och kanske blev det obehagligt för hanen backade och försvann men själva känslan av att ha blivit iakttagen satt kvar när jag kröp ner under täcket.

Tidigare samma dag hade jag stött på andra katter, två tvillinglika på promenad med sin matte i skogen, de gick fot med henne ... utan koppel! Betedde sig mer som väldresserade hundar? Vi stannade och pratade, jag och matten, eftersom jag blev så grymt imponerad. Hur är det ens möjligt? Svaret var något i stil med att hon tränat dem som hundar och att hon är deras stora trygghet. (En veterinär eller djurskötarstudent med stor förmåga att kommunicera med sina älsklingar.) 

Just nu syns djur lite överallt, vi har exempelvis en groda i vår damm. Det är första året som mannen upptäckt och visat mig. Och varför skulle grodor inte vilja bo i dammen? Den är perfekt med näckrosor, insekter och skyddande blommande växter. Vi hälsade den välkommen.

Så har vi rådjuren, de i skogen, ödlorna och hararna, samt tuppen och hans hönor i grannskapet plus alla de hundar och andra katter som bor runt ikring.

Känslan av semester

Varje minut jag kan tillbringar jag utomhus just nu, i sommarvärme! Plus i kanten är att vi har en trädgård där det finns mängder av arbete samt att vi denna vecka kan frigöra tid. Mannen klipper gräset och jag fixar:

• målar möbler
• rensar ogräs
• klipper rosor
• planterar
• vattnar
• fixar runt dammen
• skapar uterum

Poolen får fortfarande vänta även om den klättrar på "to do listan", för var sak har sin tid. 

All trall behöver oljas innan lounge möbler och matgrupp ställs fram men spår av björkpollen syns så timingen är inte rätt.

Vi har dessutom köpt stora segeldukar som ska monteras och förvandlas till tak. Tanken är skugga och regnskydd. Nu hoppas vi att idén fungerar lika bra i verkligheten som i huvudet. 

Önskar dig en skön Kristi himmelsfärds dag!

Konsten att kunna pumpa sin cykel

Under gårdagens lediga dag i solen så mindes jag en varm vårdag när jag var 16 år. På var sin cykel susade vi (en kompis och jag) nedför den långa backen in mot stan. Denna sträcka hade tidigare hört både vårskrik, sång, fnitter och frustrationsvrål från våra strupar.

Under cykelturen upptäckte jag eller kanske min vän att mitt ena cykeldäck behövde pumpas. Vi stannade till vid en mack och jag fick lära mig hur det gick till att pumpa med lufttryck. Eller?

Sanningen att säga så gick det inte så bra, INTE ALLS bra ...

Jag visste inte, kunde inte, det var första gången. Fascinerat satt jag på huk och tittade på däcket som fylldes.
"Det räcker nog nu", sa min kompis som fick en underlig min i ansiktet. Däcket började krackelera och plötsligt insåg jag att luften måste strypas. Jag slet bort pumpslangen men för sent.

PANG!

Däcket sprängdes, cykeln tippade över mig och jag föll baklänges. När jag satte mig upp igen ringde det i båda öronen. Det ena örats lock lyckades jag bli av med genom tryckutjämning men det andra vägrade släppa. Dessutom hade jag fått något i munnen som smakade gummi. Kanske en bit av däcket? Vred på huvudet och spottade.

Min obrukbara cykel parkerades och jag satte mig på kompisens pakethållare. Efter en stund så upptäckte jag att det inte bara var lock som drabbat mig, ena ögat såg suddigt?

Men vänta! Vad hade jag egentligen fått i munnen under explosionen? Cykeldäck eller??? Kunde det vara så att min ena lins hamnat helt fel av trycket? Hoppat ut från ögat och in i min mun???

Vi vände och cyklade tillbaka. På alla fyra kröp jag sedan omkring på asfalten runt ikring cykelpumpen i hopp om att hitta min tappade lins. Smart?

Nej, knappast men det tog ett par minuter innan jag insåg att loppet var kört, dels hittade jag inte linsen och dels så förstod jag att även om jag mot förmodan skulle hitta den lilla plastbiten så var den allt annat än användbar. Vem vill frivilligt sätta in en mjuk lins som tryckts ut av explosion, tuggats på, spottats ut och sen legat ensam och  övergiven på en bensinmack där den dött av uttorkning?

Vi cyklade till optikern och beställde en ny till mig.

Taskig timing

Vår i luften och ljummen vind. Underbart!

När allt förberedande arbete var klart och temperaturen ute skön så lockade trädgårdsfix. Få skita ner fingrarna genom att rycka upp de gula solar som börjat sprida sig (läs maskrosor) samt andra objudna gäster, vilka slagit rot på "fel" ställe.

När ogräset fått ge vika beslöt jag att måla om en trädgårdspall i samma blå nyans som den lilla utemöbeln. Fram med pensel, färg och tidningar att ställa pallen på. Började med undersidan. Avkopplande och rogivande.

Så från ingenstans började det regna? Något som inte kändes välkomnande men som trots allt inträffade. Inte många men tillräckligt för att kallas droppar. 

Taskig timing ...

Jag målade klart undersidan och städade bort pensel samt färg. Shit happens. Regndropparna upphörde och pallen lämnades där den stod. Gick inte att lyfta eller undertecknad hade ingen lust då det skulle innebära rikligt med färgkladd.

Pallen fick torka på plats över natten och senare idag ska den studeras för att utvärdera resultatet, därefter kan förhoppningsvis framsidan målas (utan regnstänk).