Har du varit med om känslan av att vara iakttagen och sen upptäckt att det är precis vad du är? Härom kvällen vred jag på huvudet när jag satt på toaletten och borstade mina tänder. Min blick mötte en annans genom vårt källarfönster och jag hajade till.
En stor vit hankatt satt på andra sidan och halva fönstret fylldes med hans gigantiska huvud. Tror inte att det var mig han spanade efter utan Stanley och/eller Audrey, framför allt den senare. Under mars månad var han en av två som sökte sig till vår tomt för att få en skymt av A. En marskatt.
Jag stirrade tillbaka och kanske blev det obehagligt för hanen backade och försvann men själva känslan av att ha blivit iakttagen satt kvar när jag kröp ner under täcket.
Tidigare samma dag hade jag stött på andra katter, två tvillinglika på promenad med sin matte i skogen, de gick fot med henne ... utan koppel! Betedde sig mer som väldresserade hundar? Vi stannade och pratade, jag och matten, eftersom jag blev så grymt imponerad. Hur är det ens möjligt? Svaret var något i stil med att hon tränat dem som hundar och att hon är deras stora trygghet. (En veterinär eller djurskötarstudent med stor förmåga att kommunicera med sina älsklingar.)
Just nu syns djur lite överallt, vi har exempelvis en groda i vår damm. Det är första året som mannen upptäckt och visat mig. Och varför skulle grodor inte vilja bo i dammen? Den är perfekt med näckrosor, insekter och skyddande blommande växter. Vi hälsade den välkommen.
Så har vi rådjuren, de i skogen, ödlorna och hararna, samt tuppen och hans hönor i grannskapet plus alla de hundar och andra katter som bor runt ikring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar