Snobben och jag

Så här kände jag mig igår!

Nöjd, avslappnad och tillfreds,

precis som Snobben.

Kaffe med skummad mjölk,

cappuccino och latte

det är för mig både vardags och helglyx.

Igår beslöt jag att bara vara 

och ta dagen som den kom,

glida med och vara i nuet.

Ville jag göra någon nytta 

så fanns det en Fars Dag

som mådde bra av att planeras.

"Bara vara dagar"

är nyttiga, viktiga och emellanåt

fullkomligt nödvändiga.

Stressa av, andas och ladda batteriet.

Finns inga måsten

finns enbart här och nu.

Så gör som jag och Snobben:

softa!

Hylla tanten (i dig) !

I morgon den 7 november när Ingegerd har namnsdag

så infaller den Internationella tantdagen!

Enligt traditionen firar man Internationella tantdagen genom att göra det man gillar ihop med dem man gillar. Samtidigt repeterar man mantrat 

t-a-n-t-k-r-a-f-t och det är då det börjar hända grejer.

Enkelt, miljövänligt och utan abonnemangskostnader. 

Känn tantkraften och sprid den vidare i höstmörkret – den behövs mer än någonsin.

När i morgon: hela dygnet

Var: överallt!

Upphovskvinna/tant och allmän inspiratör är 

Tant Skateboard

Alla är inbjudna att fira och uppmärksamma denna dag med eller utan oss.

Tänk en mogen Pippi Långstrump,

kanske iklädd något från Pruseluskans ärvda garderob?

För alla tanter är allt möjligt.

Själv tänker jag "klä upp mig" före och efter jobbet,

tror inte dresskoden accepteras under arbetstid ...

Heja den moderna svenska och internationella tanten!

#tantkraft

Jag en vinnare!?!

Har precis fått veta att jag är en av fem personer som vunnit biljetter! 

Vad har jag gjort?

Hur har jag lyckats?

Svar: jag har deltagit i en tävling,

lagt ut yogabilder på Instagram, 

varje dag i två veckors tid

med hashtag #yogobe #doyogabeyoga #beyoga365

Så här stod det i Instagrammeddelandet:

Yogobe   VINNARE   #doyogabeyoga

Stort grattis till @mia ... (+ 4 namn)

ni har alla vunnit 2 st biljetter till

Allt för Hälsan, en del av Fit for Life WKND

på Stockholmsmässan i november.

Tack för att ni är med och sprider yoga, 

kärlek och inspiration, 

på och utanför mattan

Vi ses på mässan!

Wow, vilken grej :) Jag har kollat min jobbkalender och ser att jag faktiskt är ledig två av tre mässdagar så jag kan åka! Undrar bara vem jag ska ta med mig? Mannen är tveksam.

Så nu tackar jag offentligt Mark Harris ännu en gång för de underbara bilder som du knäppt på mig i solnedgång, utan dig hade jag kanske aldrig vunnit?

Kolla in andra bilder som Mark tagit: https://www.facebook.com/FrozentimeImages

Klart att jag även måste tacka mannen som tagit de andra fotografierna, utan bilder hade jag inte kunnat delta.

Så tack alla ni som bidragit!

Stor kram från mig till Er

Nybörjare med gamla meriter

Första arbetsdagen avklarad.

En lugn eftermiddag och kväll med massor av information. Tror att jag lyckades memorera och arkivera det jag behöver i min hårddisk.

Vi gick bl a igenom stängningsrutiner vilka jag måste kunna i helgen då jag ska både öppna och stänga själv. Hur kommer det att gå?

Även om jag tänker att jag fixar rubbet så känns det lite läskigt att få allt ansvar vilande på mina axlar efter att få en beskrivning av hur rutinerna ser ut. När helgen väl infaller så vill jag INTE ringa chefen. Hon behöver vara ledig och då ska ingen störa (även om hon säger att det är okey). Jag tänker rån, stöld eller brand ... inträffar något av detta så plockar jag fram telefonen.

Igår kväll var jag sjukt trött i benen ungefär som att jag premiär åkt skidor en hel dag eller sprungit längre än vad jag brukar och i morse satt tröttheten kvar. Min kropp har tydligen glömt hur det är att arbeta stående på hårda stumma golv. Ska ha bättre skor på mig i morgon.

Botade tröttheten med lite yoga så nu är jag fit for life again. 
Har en lång to do lista så det är bäst att jag sätter igång!

Hej svejs!

Godmorgon världen!

Idag går jag till jobbet för första gången på ett år! Jag är fylld av förväntan och solen skiner.

Fram till nu har jag varit min egen arbetsgivare och även om chefen är okey så känns det spännande att ingå i ett team igen. Ytterligare ett plus är att jag kommer att få lön! Möjlighet att tjäna ihop mina pengar på ett sätt som är betydligt mer tillfredställande än att kvittera ut ersättning från A-kassan.

Denna första vecka kommer att handla om att lära sig företagets rutiner blir en lugn start på november. Så nu är det bara att ladda med självkänsla och tänka att jag fixar allt jag behöver kunna. Klart jag gör. Ta ett djupt andetag, lyssna in och flyt med.

Jag tänker att jag ska försöka sprida värme, energi och positivism när jag går in genom dörren. Förmedla känslan av hur glad jag är och tacksam.

Finnas där för de som behöver min hjälp och backa undan för de som så önskar. Läsa av de människor jag kommer att möta.

Äntligen! Nya möten är underbara och en okänd person är aldrig så magisk som innan bitar faller på plats. Som att läsa första sidan i en ny och spännande bok. Outforskad och ännu ej upptäckt mark, ett litet äventyr i vardagen.

Ta hand om varandra där ute!

Lisa, du är nutidens Pippi and I love you!

När jag var mycket liten så blev jag inlagd för tredje gradens brännskada två gånger. Den första gången kröp jag omkring och drog i tvättmaskinslangen som lossnade och duschade mig med kokhett vatten. Jag har fortfarande ett ärr, högt upp på insidan av vänster lår. Andra gången då jag var tre och ett halvt ställde jag mig på värmeugnsluckan för att se vad som kokade på spisen. I slutet av 60-talet fanns inga tippskydd. Spisen vickade till och skållhet köttsoppa hamnade mellan mina skulderblad samt rann längs vänsterbenets insida.

Båda gångerna blev jag så klart inlagd ett antal veckor och min mamma såg till att hon kunde komma och gå som hon ville på lasarettet genom att även titta till de andra barnen. Då existerade enbart besökstid ... inga föräldrar fick sova kvar.

Min farmor skakade på huvudet och undrade vad det skulle bli av mig? Jag var full av nyfikenhet och övermod och testade alla gränser jag kunde för Pippi var min idol och jag ville vara som hon. Om någon frågade mig vad jag hette som tvååring så hade jag glatt svarat Pippi.

Efter att ha överlevt alla mina oövertänkta impulsaktiviteter lugnade jag ned mig något och farmor kunde andas ut. Jag hade kloka och kärleksfulla föräldrar som uppmuntrade kreativitet och ambition. De fanns alltid för mig, för oss och förmedlade en stark känsla av grundtrygghet, empati och gränslös kärlek. Alla människors lika värde och att den "svage" är den vi bör se och göra vad vi kan för att hjälpa.

Idag tänker jag på en f d arbetskompis som för andra gången på ett år åkt iväg för att arbeta för clowner utan gränser. Lämnat sin egna fina flickor (i säkert och kärleksfullt förvar) för att möta flyktingbarn som saknar eller förlorat sina föräldrar och just nu befinner sig i ett fullständigt kaos. 

Lisa, du är en vardagshjältinna! Du är stark, cool och kärleksfull. Du vågar utmana dina rädslor för att ge lite av din värme till de som inte har något alls just nu. Love you!

Nyhetsutsändningar borde fyllas med inslag som detta, lyfta upp den lilla människan som gör skillnad. Visa att varje liten handling kan visa andra vägen till våga göra något.  

Ha en underbar dag!

Huset som ledsnat på att vänta

Vi bor i ett gammalt k-märkt hus från slutet av 1800-talet mitt inne i city. Helt nära järnvägen som tillsammans med ån klyver stan i två delar. När de stora tunga bränsletågen dundrar förbi vibrerar huset. Tågen hörs mindre än de känns men tyvärr påverkas de gamla fasaderna. Redan då vi flyttade in för fem år sen så diskuterades det en fasadrenovering, den har flyttats fram och flyttats fram ...

Grannhuset hann först och vi valde att vänta, de behövde påla om sitt vackra hus vilket innebar dubbel påfrestning för vårt. Att sen Trafikverket låter bränsletågen dundra förbi i hög fart genom vår gamla stadskärna är för mig ett stort frågetecken?!

När vi står vid bommarna (vilka sägs fällas i snitt var femte minut/dygn) så kan vi se hur marken vibrerar! Nu ska de planskilda korsningarna bli av men först år 2019 ... För vårt hus skull borde vi vänta med vår fasadrenovering till allt arbete runt omkring är klart men nu är vårt hus trött på att vänta! 

När förra vintern övergick i vår släppte puts från fasaden och hamnade på ett biltak nedanför, vi kan skatta oss lyckliga att det inte var en människa som fick raset i huvudet. Sprickor både in och utvändigt expanderar och i somras rasade en bit av trapphusets innertak.

Vi har anlitat en puts och fasadfirma som ska lappa och laga det som är akut innan vintern kommer för ett hus som krackelera och faller sönder är ingen vacker syn. Vacker utan spackel? Nja i det här fallet så är det tvärtom, vackrare med ny puts i väntan på remaking. Typ plåster på såren.

I morse kom äntligen vår anlitade firma. När mannan skulle gå till jobbet så meddelade han de det var sju gubbar som studerade vårt innertak i trapphuset!

Winter is coming? Visst okey men vänta lite, så där lagom lång tid så att vår fasaduppfräschning hinner bli klar.

Hej svejs!