Pälsbollar på upptäcksfärd

Startade morgonen med två dunbollar och en mager men väldigt klok mamma. Jag njöt och njöt!

Igår lämnades den lilla familjen över till en av mina syrror, de skulle få äran att vara kattvakter. En ung mamma med sina två pälsbollar levererades i det som närmast kan beskrivas som en inredd flyttkartong.

De yngre barnen i huset var saliga. Kattungar får de flesta hjärtan att smälta. Min syster och hennes familj visste att de tack vare dessa dagar lättare skulle kunna välja vilken av de två dunbollarna som längre fram ska få ett nytt boende hemma hos dem.

Under natten fick kattmamman bo med sina små i badrummet en våning ned. Jag fick återkommande besök under natten av modern. Är det morgon nu? Jag är hungrig! Ska du stiga upp?

Klockan sju beslöt jag och Ester (kattmamman) att det trots allt var morgon. Vi lämnade de sovande ungarna i sin "låda" och fyllde på våra egna bränsledepåer. När vi kom ned igen pep det från lådan. Jag plockade försiktigt upp ungarna och lät de gå på äventyr ... på badrumsmattan!

Efter en stund lyfte jag upp de små knytena och placerade dem på min mage (efter att först ha lagt mig på rygg i soffan). Plötsligt fick ungarna ny outforskad mark (kropp). Det blev en terräng av berg och dalgångar, små diken att glida ned i för att sen kravla sig upp ur.

Ester sneglade misstänksamt på mig, var det okey att låta mig agera madrass? Hennes ungar kröp omkring över hela mig (utan att ramla ned på golvet). Jag lät henne bestämma och efter att ha studerat sina små på håll hoppade hon själv upp och la sig bekvämt tillrätta mitt på min mage. Scenariot förändrades till matbord och lekrum i ett, den lilla familjen verkade fullkomligt trygg och harmonisk och jag fortsatte att njuta.

Tack Ester för att du valde att lita på mig, för att du tillät mig att ge dina små ett morgonäventyr.

Emellanåt tror jag mig passa som kattuppfödare, från små gulliga dunbollar till större vildare arter. Inbillar mig också att jag kan läsa av signaler och förstå  den icke verbala kommunikationen. Åtminstone så önskar jag att besitta dessa förmågor. Vad som inträffar är att jag hamnar i nuet med de fyrfota och självständiga kattdjuren och livet runt ikring pausar.

I skrivande stund sitter jag i vår soffa och smeker min Tiger på magen så han spinner högljutt, vi har många timmar att ta igen efter min minisemester i norr hos mina systrar.

Ur kaos kan ordning födas

När jag var liten var jag ett yrväder och en virvelvind som lämnade kaos efter mig. Stormade in, välte leksakslådan med kompisen var efter vi rusade ut för att upptäcka världen ... utan att städa.

Så kunde det inte fortsätta bestämde mamma och moster. När jag vräkt ut alla leksaker hos kusinerna för femtielfte gången så ställde de sig i dörröppningen och bad mig städa.

Jag var som ett frågetecken, skulle jag? Varför? Städa kunde jag/vi göra sen, nu skulle vi ut. Icke sa Nicke (ja eller mamma och moster och vägrade släppa förbi mig/oss). Undanplock sen utelek, jag fick lära mig den hårda skolan.

I mammas ögon var det inte okey att leka i potatislandet i den finaste klänningen, inte heller att använda kristallkronan som lian. Dessutom måste jag fråga innan jag knallade iväg till min älsklingstant, typ "mormor" i mina nyaste röda träskor. Jag som kände mig stor var tre år och totalt orädd, att gå någon kilometer till Faster Maj var inga problem, jag hittade. Ändå var den promenaden förbjuden utan vuxet sällskap? Det fick jag reda på när de väl hittade mig i tryggt förvar hos världens snällaste människa.

Inte heller fick jag gå själv från lägenheten till stadens stora lekpark ... 

Annars var mycket tillåtet, bara jag frågade för våra föräldrar var tillåtande, kärleksfulla och uppmuntrande (bara jag städade efter mig). Så ur kaos föddes ordning, tänk hur det kan bli ;)

Ha en skön dag!

Vilse i underjorden

Ett vardagsäventyr

Kanske inte så smart att gå hemifrån kissnödig och tänka att det är nära till jobbet?

Att arbeta en söndag innebär att grinden är låst. Utan nyckel får jag ta garagevägen. Vid ett tillfälle för typ två månader sedan så följde jag med en kollega men problemet för dagen är att jag inte noterade 100% hur vi gick då.

Så jag glider ned i underjorden och tänker att jag hittar men jag har inte full koll. Alla dörrar ser likadana ut och det är dåligt skyltat, i det närmaste noll vägledning. Finns vare sig skylt som visar var trappan upp är eller hissen.

Jag försöker tänka logiskt och testar. Alla dörrar är blå, vissa har kodlåsdosor. Jag hamnar i återvändsgränder och nu är jag akut kissnödig!

Vänder blicken upp i taket och vet ungefär var jag borde hitta de dörrar jag söker. Väljer en av de blåa dörrarna men det visar sig vara ytterligare en nitlott. Denna leder vare sig in i trapphuset eller till hissen utan till något som verkar vara någon form av fikarum. Här inne finns ytterligare dörrar, de är inte blå. Jag hittar två omklädningsrum med låsbara skåp och så en toalett, Bingo! Jag lånar det sistnämnda och känner att tankarna klarnar. 

Så typiskt mig att hamna i ett morgonäventyr  och gå vilse i underjorden. När jag lämnar fikarummet så hittar jag direkt rätt dörr, in i trapphuset. Jag blippar mot kodlåset och en minut senare kan jag låsa upp dörren till jobbet, den nya arbetsdagen kan starta.

Så tips från coachen: kissa innan du går hemifrån.

Gul kroppsstrumpa och samurajsvärd

Så är jag äntligen tillsammans med mina systrar och vår underbart härligt stora "familj". Årets första fest är avklarad och jag är imponerad över alla andras kreativitet när det gällde maskeraddräkter. Faktiskt är jag också nöjd över min egen förmåga att hålla mig vaken i 21 timmar!?

En begåvad festplanering fylld av nya bekantskaper och massor av aktiviteter och tävlingar, helt ärligt så hann jag aldrig känna efter om jag var trött eller inte, jag hade enbart roligt.

En salig blandning av icke levande filmstjärnor som återuppstått för en kväll tillsammans med massor av film och TV-karaktärer. De för mig mest otippade paren var Gösta och Gun ur "Vi hade i alla fall tur med vädret" samt Hedvig och Helge ur "Från A till Ö"

Jag vet att ni undrar vilken kroppsstrumpa jag drog på mig och nu ska jag inte hålla er på sträckbänken längre. Syrran plattångade mitt hår och så blev jag The Bride för en kväll/natt. Uma Thurmans karaktär i Tarantinos film Kill Bill.

Inte det minsta ljuv eller prinsesslik

men kanske lite cool?

Hade dock halva längden av samurajsvärdet.

Kolla själv med originalet:

Hej svejs!

Att bli en karaktär

Del 2

Så vad skulle jag nu satsa på, vilken karaktär ville jag vara? Jag hade i mitt inre tänkt mig något coolt som Catwoman men latexdräkt med svans och kattöron fanns inte att hitta, inte heller Princess Leia, Katniss, Modesty Blaise eller andra Sagan om Ringen alternativt Star Wars figurer. Att sy en dräkt var som sagt helt ute ur bilden, jag hade alldeles för lite tid.

På jobbet fick jag förslag: Medina i Modig, Elsa i Frost men nej tack ... ingen prinsessa! Pippi ... men då känns det inte riktigt som att jag klär ut mig. Så kom ett alternativ vilket jag hade svårt att säga nej till, det fanns en dräkt som jag kunde få låna. Ville jag förvandlas till en riktig ikon, en riktig movie star? Why not!

Dräkten kom levererad i en ICA kasse och jag lovade att skicka bilder. Hemma låg den nyinköpta dräkten men plötsligt hade jag alternativ.

I ärlighetens namn så ska jag nämna att min kollega är betydligt längre så jag förstod att problem med passform skulle uppstå. Vi kan säga så här: Ooops ...

Jag plockade fram nålar i olika storlekar och stängde in mig i badrummet. Efter en hel del trix och fix satt klänning och peruk på plats. Läppstift och voila!

Familjen fick rösta och jag skickade bilder till mina två arbetskollegor. Marilyn förlorade, klänningen var för stor men nu vet jag var den bor och att jag får låna den igen om jag så skulle vilja.

Då ringer min ena syster och frågar vilken filmstjärna jag ska vara? Eller säg inte, bara om den är nu levande eller död? Va? Temat är film, jag kan väl lika gärna vara en karaktär? 

Kollar inbjudan en gång till och konstaterar att jag borde tolkat texten rätt, eller? Syrran måste fått det hela om bakfoten. Jag känner mig osäker. Ska jag vara Marilyn trots allt i alldeles för stor klänning? Nej hojtar familjen och min chef. Välj din coola karaktär!

Så jag lämnar tillbaka Marilyn och väljer min kroppsstrumpa, vad och vem den karaktären är berättar jag inte här och nu, still a secret.

Chao!

Att vara eller att inte vara?!

Del 1

Jag älskar partyn och jag gillar fester men det som får mig mest motivation är tema maskerad, att bli någon annan för ett antal timmar, en chans att testa en ny identitet, gå på upptäcksfärd och skapa ett litet festäventyr. 

Jag går "all in", vilket sällan betyder att jag hyr eller köper dyra dräkter. Jag letar i mina gömmor eller syr ihop en dräkt. Så är dock inte fallet denna gång. Tiden var knapp (eller egentligen inte), jag väntade för länge med att börja fundera, sköt alla beslut framför mig och koncentrerade mig på julen.

Ooops! Plötsligt hade jag i stort sett ingen tid alls på mig ...

Familjen var oseriös och kom inte med något förslag som jag nappade på så jag kollade med arbetskompisar. Nu fick jag tips, en del mer motiverande än andra. Jag googlade kostymer på nätet utan resultat och fick sen med mig mannen ut på en inköpsrunda. Något coolt borde jag kunna hitta, eller?

Det var lättare sagt än gjort, vi åkte från den ena partybutiken till den andra och det mesta kändes som "skräp". Så drog mannen fram en dräkt samtidigt som jag hittade en annan. Temat är film och jag hade tolkat det som att vi alla skulle välja en karaktär alternativt en tydlig filmstjärna.

Mannens förslag var inte alls vad jag tänk men inte heller fel, en cool dräkt åt en tuff brud. Ja kanske? Utan provrum finns inget annat alternativ än att ta av jackan och dra dräkten över mina slimmade jeans. Rätt storlek, så bra. På stående fot inhandlade jag kostymen och hängde tillbaka det förslag som jag själv hittat. 

Frågan återstod; var detta den ultimata kostymen? Svar: nej men nu hade jag åtminstone hittat en karaktär. (Fotona i dagens blogg har ingenting med mitt maskerad alter ego att göra, den utstyrseln är fortfarande hemlig!)

Fortsättning följer ...

Dags att vända blad

Jag måste träna mig att både skriva och uttala vårt nya år, så att jag inte säger fel. Gott nytt år förresten! 2016 

Nyårsdagen, årets segaste dag (för många), den dagen då vi kanske ser Ivanhoe igen och blir lika upprörda över hur han återigen väljer fel "brud". Same same and NOT different!

Själv skippar jag filmen och koncentrerar mig på att packa med avbrott för lite träning. I morgon bär det iväg till mina älskade systrar. Jag längtar! Äntligen ska vi få skratta, busa, kramas och prata igen. So nice :)

Maskeradparty blir det också och nu vet jag vad jag ska "vara" men det är en annan historia och den kommer om någon dag.

Ha en riktigt skön första dag på detta nya år: 2016