När jag var liten var jag ett yrväder och en virvelvind som lämnade kaos efter mig. Stormade in, välte leksakslådan med kompisen var efter vi rusade ut för att upptäcka världen ... utan att städa.
Så kunde det inte fortsätta bestämde mamma och moster. När jag vräkt ut alla leksaker hos kusinerna för femtielfte gången så ställde de sig i dörröppningen och bad mig städa.
Jag var som ett frågetecken, skulle jag? Varför? Städa kunde jag/vi göra sen, nu skulle vi ut. Icke sa Nicke (ja eller mamma och moster och vägrade släppa förbi mig/oss). Undanplock sen utelek, jag fick lära mig den hårda skolan.
I mammas ögon var det inte okey att leka i potatislandet i den finaste klänningen, inte heller att använda kristallkronan som lian. Dessutom måste jag fråga innan jag knallade iväg till min älsklingstant, typ "mormor" i mina nyaste röda träskor. Jag som kände mig stor var tre år och totalt orädd, att gå någon kilometer till Faster Maj var inga problem, jag hittade. Ändå var den promenaden förbjuden utan vuxet sällskap? Det fick jag reda på när de väl hittade mig i tryggt förvar hos världens snällaste människa.
Inte heller fick jag gå själv från lägenheten till stadens stora lekpark ...
Annars var mycket tillåtet, bara jag frågade för våra föräldrar var tillåtande, kärleksfulla och uppmuntrande (bara jag städade efter mig). Så ur kaos föddes ordning, tänk hur det kan bli ;)
Ha en skön dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar