onsdag 6 januari 2016

Pälsbollar på upptäcksfärd

Startade morgonen med två dunbollar och en mager men väldigt klok mamma. Jag njöt och njöt!

Igår lämnades den lilla familjen över till en av mina syrror, de skulle få äran att vara kattvakter. En ung mamma med sina två pälsbollar levererades i det som närmast kan beskrivas som en inredd flyttkartong.


De yngre barnen i huset var saliga. Kattungar får de flesta hjärtan att smälta. Min syster och hennes familj visste att de tack vare dessa dagar lättare skulle kunna välja vilken av de två dunbollarna som längre fram ska få ett nytt boende hemma hos dem.

Under natten fick kattmamman bo med sina små i badrummet en våning ned. Jag fick återkommande besök under natten av modern. Är det morgon nu? Jag är hungrig! Ska du stiga upp?

Klockan sju beslöt jag och Ester (kattmamman) att det trots allt var morgon. Vi lämnade de sovande ungarna i sin "låda" och fyllde på våra egna bränsledepåer. När vi kom ned igen pep det från lådan. Jag plockade försiktigt upp ungarna och lät de gå på äventyr ... på badrumsmattan!

Efter en stund lyfte jag upp de små knytena och placerade dem på min mage (efter att först ha lagt mig på rygg i soffan). Plötsligt fick ungarna ny outforskad mark (kropp). Det blev en terräng av berg och dalgångar, små diken att glida ned i för att sen kravla sig upp ur.

Ester sneglade misstänksamt på mig, var det okey att låta mig agera madrass? Hennes ungar kröp omkring över hela mig (utan att ramla ned på golvet). Jag lät henne bestämma och efter att ha studerat sina små på håll hoppade hon själv upp och la sig bekvämt tillrätta mitt på min mage. Scenariot förändrades till matbord och lekrum i ett, den lilla familjen verkade fullkomligt trygg och harmonisk och jag fortsatte att njuta.

Tack Ester för att du valde att lita på mig, för att du tillät mig att ge dina små ett morgonäventyr.


Emellanåt tror jag mig passa som kattuppfödare, från små gulliga dunbollar till större vildare arter. Inbillar mig också att jag kan läsa av signaler och förstå  den icke verbala kommunikationen. Åtminstone så önskar jag att besitta dessa förmågor. Vad som inträffar är att jag hamnar i nuet med de fyrfota och självständiga kattdjuren och livet runt ikring pausar.

I skrivande stund sitter jag i vår soffa och smeker min Tiger på magen så han spinner högljutt, vi har många timmar att ta igen efter min minisemester i norr hos mina systrar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar