Att bli en karaktär

Del 2

Så vad skulle jag nu satsa på, vilken karaktär ville jag vara? Jag hade i mitt inre tänkt mig något coolt som Catwoman men latexdräkt med svans och kattöron fanns inte att hitta, inte heller Princess Leia, Katniss, Modesty Blaise eller andra Sagan om Ringen alternativt Star Wars figurer. Att sy en dräkt var som sagt helt ute ur bilden, jag hade alldeles för lite tid.

På jobbet fick jag förslag: Medina i Modig, Elsa i Frost men nej tack ... ingen prinsessa! Pippi ... men då känns det inte riktigt som att jag klär ut mig. Så kom ett alternativ vilket jag hade svårt att säga nej till, det fanns en dräkt som jag kunde få låna. Ville jag förvandlas till en riktig ikon, en riktig movie star? Why not!

Dräkten kom levererad i en ICA kasse och jag lovade att skicka bilder. Hemma låg den nyinköpta dräkten men plötsligt hade jag alternativ.

I ärlighetens namn så ska jag nämna att min kollega är betydligt längre så jag förstod att problem med passform skulle uppstå. Vi kan säga så här: Ooops ...

Jag plockade fram nålar i olika storlekar och stängde in mig i badrummet. Efter en hel del trix och fix satt klänning och peruk på plats. Läppstift och voila!

Familjen fick rösta och jag skickade bilder till mina två arbetskollegor. Marilyn förlorade, klänningen var för stor men nu vet jag var den bor och att jag får låna den igen om jag så skulle vilja.

Då ringer min ena syster och frågar vilken filmstjärna jag ska vara? Eller säg inte, bara om den är nu levande eller död? Va? Temat är film, jag kan väl lika gärna vara en karaktär? 

Kollar inbjudan en gång till och konstaterar att jag borde tolkat texten rätt, eller? Syrran måste fått det hela om bakfoten. Jag känner mig osäker. Ska jag vara Marilyn trots allt i alldeles för stor klänning? Nej hojtar familjen och min chef. Välj din coola karaktär!

Så jag lämnar tillbaka Marilyn och väljer min kroppsstrumpa, vad och vem den karaktären är berättar jag inte här och nu, still a secret.

Chao!