Mias sidor: Mysteriet i garderoben

Mias sidor: Mysteriet i garderoben: Trots att jag sällan shoppar så har jag en välfylld klädkammare. Emellanåt rensar jag och skänker bort, trots det så har jag mer än nog. Til...

Mysteriet i garderoben

Trots att jag sällan shoppar så har jag en välfylld klädkammare. Emellanåt rensar jag och skänker bort, trots det så har jag mer än nog. Till vardags används ungefär en liten bråkdel, resten hamnar underst i högarna.

I morse drogs blicken till en gammal favorit. "Ja, den ska jag ha idag", tänkte jag och drog den över huvudet. "Men hallå? Vad är detta?"

Verkar som att klänningen krympt under tiden den hängt i min garderob. (Upplevde samma dilemma med ett par kostymbyxor för någon månad sen ...)

Jag fattar ingenting, vad är det som händer? Är det någon som tvättat mina kläder för varmt och sen hängt tillbaka dessa? För det kan väl aldrig vara så att det beror på mig, att jag blivit "tjockare" ...  eller???

Behöver kanske banta?  Nä, det behöver jag inte. Lovar. Verkar både tråkigt och dumt.

Däremot vill jag inte att detta ska fortgå, även om jag inser att en kvinna som fortfarande är i sin bästa ålder troligtvis behöver acceptera kroppens biologiska förändringar.

Så nu är frågan, ska jag låta allt vara och säga okey till mitt nuvarande jag eller ta tag i situationen och se till att slimma till mig själv?

Helt ärligt så säger jag okey. Jag duger som jag är, så det så!

Power of the elements: Jord och lukt

Jag har gjort det igen, hoppat på en ny utmaning. I väntan på jobbet jag letar (vikariat är också okey, kan vara en bra början) så letar jag ny inspiration och chans att utvecklas och växa. För tillfället har yogan fått stort utrymme.

Meditationskursen går hittills över förväntan, nu när jag slutat fundera på ifall jag andas rätt. Hela livet har jag lyckats syresätta kroppen så nu vilar jag mest i den vetskapen och flyter med, då fungerar också allt. Denna vecka sägs vara Hellweek, den period då många får svårt att sitta kvar. Kanske hade jag min direkt eller så har min svåraste utmaning ännu inte dykt upp?

Den nya utmaningen heter Power of the elements och kommer att sträcka sig över fem veckor. Nu handlar det om yoga, våra sinnen och hur elementen påverkar oss. I veckan fokuserars det på det första chakrat jord (elementet) och lukt (sinne).

Teknikgenomgång och utmaning t e x i form av att lägga ut bild på Instagram över valfri yoga position som beskriver just veckans chakra, detsamma med luktsinnet. Vad grundar mig? Vad är hemma? Vem är jag?

Denna utmaning är lekfull och rolig. Jag blir inspirerad och glad, dessutom kommer jag att utvecklas. Så ni som följer mig på Instagram får stå ut med att det troligtvis kommer att läggas ut ännu fler yogabilder än de som redan publicerats.

Kreativiteten tar nya vägar

Härom dagen skrev jag om hur Tiger dissade min hatt och fick mig att tänka om, låta hatten slippa det gula brättet och få återgå till en mer ursprunglig design. Jag valde att se vandalismen som en chans att komma vidare. Tack Mr Cat!

Igår kom jag på vad jag ska göra med brättet som ligger ovanpå en byrå och som jag har svårt att förpassa till papperskorgen. Något tilltuffsat men inte så pass förstört att jag ger upp, det måste finnas en plats även för denna detalj!?

Jag är min fars dotter och jag tror på återbruk, om kärlek finns så ökar möjligheten att överleva. Idag vet jag hur jag ska gå till väga, det finns en plan.

Efter att ha rotat bland mina gamla hattar och hittat den påskvariant jag gjorde på skoj i Mias Hattars begynnelse så har jag beslutat att begrava en hatt och låta en ny födas. Eller så här är det: av två tidigare hattar blir det eventuellt en ny. Vi får se. Mr Cat anser kanske att han har sista ordet? Det lär vi bli två om.

Allt som finns kvar av den tidigare påskhatten ryms i en liten plastpåse (fjädrar) samt ett ståltrådsskelett vilket förvisats till hattmateriallagret. I helgen ska jag påbörja mitt nya designprojekt. Spännande.  Hur det går/gick får ni veta längre fram.

Hej svejs!

Bokat och klart

Så steg den in igen genom min dörr, energin. Viruset är borta och jag är mitt vanliga sprudlande jag igen. Så skönt! Dags att få lite gjort.

På skrivbordet här bredvid ligger en pocketguide och ett utskrivet häfte vilket mannen gett mig att läsa som inspiration. Blicken drar sig mot det nedre vänstra hörnet på skrivbordet och jag får svårt att fokusera. Dagens blogg tar ny vändning ... okey då.

För några veckor sedan bokade vi resa, jag och mannen, till New York. Under lång tid har vi pratat om att åka men så har någonting annat dykt upp och resorna har gått åt andra håll.  Den här gången var vår första idé att åka en weekend till Amsterdam. Mannen föreslog maj och då kontrade jag med:

"Varför inte New York? Vi kan väl kolla?"

Mannen nickade. Någon dag senare meddelade han att det var grönt, han får semester. Jippi! Äntligen blir trippen av, inga kids utan bara vi två. Nice.

När vi väl kom till skott och fixade flygbiljetter och hotell så la sig lugnet. Vi behöver inte bestämma någonting mer just nu, vi hinner. Det enda vi bör ordna är inresetillstånd. Den ansökan går dock fort och kostar ca 500 kr/pers ... vi hinner.

Det jag ser fram emot just nu är att gå över Brooklyn Bridge med kameran och att strosa i Central Park bland vårblommor och fågelkvitter. Känna stadspulsen, se den storslagna arkitekturen och chansen att bara vara, nyfiken. Jag kommer att få övertryck av alla intryck.

Det finns en vän där som jag lovat höra av mig till om biljetter bokats, jag ska. Vi kan ses en dag eller en stund, det som passar bäst för alla.

Må gott!

Ibland är det bara att "gilla" läget

Har hamnat i ett vakuum där VILA blinkar stort i neonfärger. Så jag pausar tillvaron och allt går i slowmotion. Jag ÄR i nuet.

Det har flyttat in någon liten otäcking, typ virus i min mage och den håller sig krampaktigt kvar. Från att ha ockuperat mannens kropp en hel arbetsvecka så har den otillåtet smugit sig över till mig. "Hallå där, jag vill inte!!!"

I två dagar har jag gjort så lite som möjligt, tagit tupplur mitt på dagen(!) och läst. Jag har lagt mig tidigt och sovit ordentligt, blivit lite bättre dag för dag.

Tack och lov har jag kunnat yoga i lugnt tempo direkt på morgonen följt av meditation och promenad men sen har neonskylten blinkat och soffan kallat. En stilla tillvaro ...

Jag har varken kräkts eller varit dålig i magen men viruset har trots det slagit ut min energi så fullkomligt att allt jag kan göra är att vänta ut det. Vila och ha tålamod. Är jag bra på det? Egentligen inte men jag tränar.

Katterna tycker att jag är tråkig, de är vana att det händer grejer om jag är hemma och nu händer typ ingenting.

Jag längtar efter att träna och bli ordentligt svettig men kroppen säger nej, det räcker med den softa yoga jag gör på morgonen. Kanske i morgon?

Vad du än gör ditt elaka virus så skippa att hoppa över till någon annan. 

Nu har du våldgästat mig klart! 

Var så god och försvinn, jag är färdig med dig. 

Bye bye

När censuren slår till

Igår visade mannen mig den nyaste hatten jag gjort (eller fortfarande håller på med), han hade hämtat den ifrån hattstocken.

"Har du sett? Vad har hänt?", frågade han samtidigt som han visade mig min hatt.
"Verkar som att den inte fått godkänt", svarade jag och pillade lite försiktigt på de spretande stråna till brättet. "Designen och dekoren höll tydligen inte, jag har blivit underkänd ..."

Jag visste av vem och jag hade en aning om varför. Det blev ett allvarligt samtal eller om jag ska vara ärlig så var det jag som pratade under tiden som förövaren snällt satt stilla och tittade allvarligt på mig. Vid ett tillfälle svalde han ljudligt, det var när jag sa att stå knappast är bra för matsmältningen.

Tiger har gjort det tidigare, dragit iväg med det färgade strået och ätit upp delar. Nu hade han inte kunnat motstå min hatt!

Nåja censuren slog till och kanske blev hatten betydligt folkligare efter det att Mr Cat har sagt sitt? Jag har inte känt mig färdig och vi skulle kunna säga att min hjälpreda avslutade arbetet åt mig.

Tack och hej!