Har hamnat i ett vakuum där VILA blinkar stort i neonfärger. Så jag pausar tillvaron och allt går i slowmotion. Jag ÄR i nuet.
Det har flyttat in någon liten otäcking, typ virus i min mage och den håller sig krampaktigt kvar. Från att ha ockuperat mannens kropp en hel arbetsvecka så har den otillåtet smugit sig över till mig. "Hallå där, jag vill inte!!!"
I två dagar har jag gjort så lite som möjligt, tagit tupplur mitt på dagen(!) och läst. Jag har lagt mig tidigt och sovit ordentligt, blivit lite bättre dag för dag.
Tack och lov har jag kunnat yoga i lugnt tempo direkt på morgonen följt av meditation och promenad men sen har neonskylten blinkat och soffan kallat. En stilla tillvaro ...
Jag har varken kräkts eller varit dålig i magen men viruset har trots det slagit ut min energi så fullkomligt att allt jag kan göra är att vänta ut det. Vila och ha tålamod. Är jag bra på det? Egentligen inte men jag tränar.
Katterna tycker att jag är tråkig, de är vana att det händer grejer om jag är hemma och nu händer typ ingenting.
Jag längtar efter att träna och bli ordentligt svettig men kroppen säger nej, det räcker med den softa yoga jag gör på morgonen. Kanske i morgon?
Vad du än gör ditt elaka virus så skippa att hoppa över till någon annan.
Nu har du våldgästat mig klart!
Var så god och försvinn, jag är färdig med dig.
Bye bye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar