Att våga när det är obehagligt

Emellanåt försöker jag utvidga mina yogaklasser, prova på en lärare som för mig är ny eller en yogavariant jag inte testat tidigare. Det händer att jag får nya favoriter men lika ofta att jag nöjer mig med endast ett pass av det "nya".

Härom dagen testade jag ett antal kortare "nyheter" (för mig). Ett av dessa hette "Ladda batterierna", spännande tänkte jag. Eller?

Det visade sig vara andningsövningar och om ni följt min blogg så vet ni att jag har hangups när det gäller att hålla andan. Men vad sjutton, jag har gått en tolv veckors meditationskurs så "hur svårt kan det vara"?

Andas in på fem, andas ut på fem och håll sedan andningen i femton sekunder. Svårast var uppehållet men det gick. Övningen upprepades. Så får jag veta att vi ska köra denna sekvens i tre minuter, då kommer panikkänslorna. Varför? Jag måste inte och avbryter. Gör ett annat träningspass för att hitta mental balans.

Sen har jag funderat, kanske borde jag utsätta mig för detta pass fler gånger? Mina spöken i huvudet som har med att hålla andan kan bara försvinna om jag vågar gå utanför min bekvämlighetszoon.

Jag gör ett matematiskt överslag i huvudet, hur många repetitioner kan det röra sig om på tre minuter? Åtta stycken? Instruktören har presenterat passet som jobbigt men energigivande. Ju mer jag funderar så klarnar bilden, jag bör försöka igen. Testa till jag lyckas även om jag tycker att det är läskigt och panikkänslorna lurar runt hörnet.

Så jag ska ... en annan dag

Dags att testa något nytt

En intensiv sommardag i harmoni, så underbart härligt!

En dag då gammalt och nytt blandats. En dag då jag varit ledig. En dag i solsken och värme. En dag med både familj och vänner.

Började morgonen med yoga och sol på balkongen var på jag tog bilen och körde ut på landet, till vårt gamla hus och kära vänner. Den idyll som tidigare var en del av vårt liv. Hästar i hagen, grönska och fågelkvitter, själva hjärtat i vår svenska folksjäl.

Efter att ha laddat batterierna i ett par timmar så var det dags att återvända in till stan för att testa något för första gången, mitt liv som statist. Jag har under ett år stått inskriven i Stagepools register och fått flera "jobbförslag" som jag ignorerat trots att jag vet hur kul det hade varit att närvara.

Anledningen till dagens debut är en mycket kär vän och jag ångrar inte att jag tackade ja. När, var och hur är för tillfället hemligt men det jag kan säga är att jag njöt varje sekund och undrar varför jag nobbat andra erbjudanden?

Energifylld och glad avslutas denna sommardag med familjen. Sammanfattningsvis finns ett ord att avsluta detta blogginlägg med: TACK!

Puss & kram

Kaos i familjen

Vad ska jag säga ...
Vi har en tonåring till hankatt, trots att han nyss fyllt tretton människoår. Hur kan det komma sig? Hur kan Tiger efter över fem år i lägenhet plötsligt få nog? Vad är det som gör att våra katter beter sig så olika? En prinsessa som är nöjd och har större frihet än sin son enbart för att hon förtjänat det och sen en obstinat äventyrare som för tillfället protesterar på alla tänkbara sätt.

I morse hade jag kunnat byta bort min baby mot lugn och ro. Från att självpåtaget fungerat som mänsklig väckarklocka i ottan valde han att högljutt jama och kliva på mig redan på småtimmarna. Det resulterade i att mannen stängde in Tiger i eget rum. Utegångsförbud. Familjen behöver sova!

När jag senare blev väckt av honkatten så var det morgon och en okey tid att stiga upp. Jag släppte ut T och serverade frukost. Två tuggor sen satte han sig vid ytterdörren och ylade ...

Hämta katt, bära, prata och så in i köket för att försöka äta själv. Öppnade köksfönstret lite och placerade T på fönsterbrädan. Stängde dörren om oss och fixade min frukost. Då började jamandet igen. Ingen chans att jag skulle få äta i lugn och ro.

Hämtade kopplet och satte det på T, lyfte upp honom och tog frukostbrickan i ena handen. "Var är den jävla katten!?!", morrade sonen som har sitt rum vägg i vägg med köket. "Vi går nu", svarade jag och lämnade köket. Meddelade Ravelli att vi skulle till balkongen och öppnade dörren ut.

Tiger nosade och la sig bredvid kryddväxterna. Jag fick äta frukost i lugn och ro, dock med kopplet i ena handen. Vid två tillfällen gjorde T en ansats att hoppa upp på fönsterbrädan, hans flyktväg upp på taket. Jag markerade med kopplet.  Efter en stund ville T gå in. Visst, okey.

Var han nöjd nu? Ja, i cirka tio minuter sen körde han igång igen. Suck ...

Fick hämta, lyfta upp och ta med honom in i badrummet så att jag kunde borsta tänder och klä på mig. Vid det här laget var det skottpengar på honom. Både man och son var ordentligt irriterade. Jag hade dessutom lovat Tiger att få gå ut och nu hade jag inga ursäkter kvar. Koppel på och ut i friheten. Idag bestämde jag att det var lika bra att vara ute länge. När en granne dök upp ville T in. Nej. Han kilade snabbt mot porten, jag hämtade och bar ut honom, så höll vi på till vi klarat av fler delar av tomten, de han själv undvikit. Fjärde gången han gick mot porten och trapphuset öppnade jag. Koppel av och nöjd katt.

Nu ligger han i sin sänglådans och sover. Jag har lovat att vi kan gå ut igen, senare, eftersom jag är ledig.

Hjälp!

Måste hitta en balans så att vi alla är nöjda.

Att avbryta leken när den är som roligast

Har en hankatt som ständigt står vid dörren och jamar. Han vill ut. Mitt i min morgonyoga ser jag ur han ställer sig på baktassarna och med hela sin längd sträcker sig mot dörrhandtaget!

Så det var bara att dra på sig en sommarklänning över den svettiga kroppen och lyfta upp Tiger i famnen. Jag tog kopplet i handen och satte på det i ett av trapphusens fönster.

Vår hankatt brukar nöja sig med en tio minuters visit på innergården. Jag förstod att den tidiga morgonen skulle vara sval och att min svettiga kropp inte riktigt längtade efter denna utflykt men vad gör jag inte för min darling!?

Ute gå gården strilade vattnet runt och från vattenspridarna. Solen sken och luften var frisk, en blåsigare dag än de senaste. Med gåshud över hela kroppen lät jag Tiger gå sin runda. Äta lite gräs, krypa in under ginstbusken  och rulla sig i gräset.

Morgonen var stilla och tyst, han gjorde sig ingen brådska och de tio minuterna överskreds. Rabatt utforskades och blommor inspekterades, Tiger var nöjd. Själv insåg jag att min kropp ville in i värmen eller åtminstone ha en jacka att dra på.

Jag gjorde därför något som jag inte brukar, beslöt att avbryta vårt innergårdsbesök. Med katten i famnen gick jag till porten och satte ned honom i trapphuset. Då går Tiger ut igen. Okey tänker jag, en snabbis.

Denna morgon är det jag och inte Tiger som vill gå in, det är skillnad. För första gången så måste jag avbryta honom vilket känns tokigt och fel, som när mamma kunde säga att det var dags att åka när vi hade som roligast???

Så nu har vi en katt som vill ut igen ... han blev inte klar

Bordsbeställning med flextid

Den sommartid nu kommer ... den är här nu! Jag har inte riktigt hängt med i temperaturskiftningarna och årstidssvängningarna som varit under april och maj månad. En vecka sommar, sedan höstrusk och så vårkänsla.

Enligt kalendern och gamla bonde praktikan så är det sommar, de sista dagarna har verkligen levererat, dessutom sprang alla studenter ut igår och vår balkong är pimpad. Kanske kan jag förstå?

Igår kväll efter lång dags arbete hamnade vi inte i TV-soffan. Vi åt inte heller de stora räkmackor och drack rosé som morgonens middagssnack utmynnade i.

Istället hamnade vi med goda vänner på nyöppnad uteservering (tillhörande erkänt bra restaurang). När jag och mannen dök upp så var maten beställd och klar! Allt går att fixa med IPhones och teknik. En fotad meny, önskade måltidsval messade tillbaka och tid vunnen!

Men varför? Enkelt, vår närvaro vid det bokade bordet fick hålla en öppen flextid. Jag slutade nämligen först en halvtimme senare. Inga problem när "gamla" vänner finns! Allt går att lösa och vår promenad dit var kort och gick snabbt.

Så god mat i glada vänners lag gjorde min (och mannens) kväll. En bra start på denna sommar!

Ha en härlig lördag!

Kontraster

Högsommar värme ute och jag fryser, är alldeles nedkyld. Händerna är iskalla och jag sätter på mig en varm kavaj.

Men ... hur är det möjligt? Enkel matematik. Jag har stått vid kassan och arbetat. Dörrarna in i butiken är helt öppna. Det fläktar, dessutom är ventilationens frisklufts utblås i närheten och jag står mitt i draget, på den kallaste platsen i rummet.

Ute på gågatan är det stekhett. Människor flanerar i shorts och tunna sommarklänningar, de fryser inte. Det är bara jag och min kollega i grannbutiken som är nedkylda. Känns absurt.

Kunder meddelar att det är skönt att komma in ... jag längtar ut, behöver tina upp. Konstaterar att det är kontrasternas dag.

Vid tillfälle ska jag ställa mig i solen utanför butiken i ett par minuter för att återfå balans i kroppen, bli rätt tempererad.

I wish ...

Hej svejs

Extreme "gardenmakeover"

På "min" gata i stan, på vår innergård har den stackars gräsmattan under vår stora lind långsamt dött på grund av idogt innebandy och fotbollsspelande.

Visst är det härligt med aktivitet och glada barn men själva gräsmattan skrek efter hjälp. Den behövde lugn och ro samt massor av kärleksfull behandling, dags att använda ett magiskt trollspö!

En del brainstorming och givande diskussioner utmynnade i ett kostnadsförslag som överlägset vann över samtliga anbud. Vi fick hjälp av vår fastighetsskötare.

En extreme garden make over inleddes och nu beskådar vi det färdiga resultatet. Två dagars arbete och voilà! Så snyggt.

För oss återstår många timmars vattning så att gräset sätter sig ordentligt. Både barn och vuxna får beundra på avstånd. Små hundar och katter kan få utforska men vi andra får snällt vänta. Jag lovar, det kommer att vara värt det.

Ha det!